Uppväxt i Småland
Carl Linné föddes i Råshult, Småland, den 13:e maj 1707 som Carl Nilsson och dog den 10:e januari 1778 i Uppsala. Han var äldste son till Kyrkoherde Nils Ingmarsson (1674–1748) och Christina Brodersonia (1688–1733). Fadern Nils var mycket intresserad av botanik och hade en av de främsta trädgårdarna i Småland vid kyrkoherdebostaden. Intresset för botanik skulle föras vidare till Carl Linné, som skulle bli den främste vetenskapsmannen i världen i naturlära på den tiden. Hela hans indelning av växter i ett system med latinska namn är fortfarande gällande. Inom botanik förkortas hand namn oftast bara till L på grund av hans auktoritet. Carl Linné är således den enda botaniker som kan förkortas till en bokstav.
Från Carl Nilsson till Carl Linné till Carolus Linnæus till Carl von Linné
Carl Linné påbörjade universitetsstudier i Lund år 1727.
Under 1700-talet och tidigare var det vanligt med patronym och relativt ovanligt med efternamn. Det var under studietiden i Lund som Carl Nilsson antog namnet Carl Linné. Inspirationen till efternamnet fick Carl av en lind vid sitt föräldrahem. Under 1700-talet var latinet fortfarande det europeiska huvudspråket och hans namn översattes till Carolus Linnæus. Efter att han adlats 1757, tog han namnet Carl von Linné.
Universitetsstudier
Efter universitetsstudier i Lund fortsatte Carl Linné studier 1728 i Uppsala vid 21 års ålder. Under studietiden bodde han hos Olof Celsius d.ä. och senare hos Olof Rudbeck d.y. (Se tidigare blogginlägg om Olof Rudbeck d.y. och samerna). hos Olof Rudbeck d.y. familj blev Carl Linné dessutom informator.
Yrkeskarriär
Han utnämndes till professor i medicin år 1741 och professor i botanik år 1742, samt rektor för Uppsala universitet år 1750, 1759 och 1772.
Vetenskaplig resa till Sameland
Olof Rydbeck d.y. hade år 1695 på kungens uppdrag gjort en resa till Sameland. Hos Rudbeck blev han inspirerad att göra en liknande resa.
Linné lämnade i december 1731 in den första ansökan om resebidrag till Kungliga Vetenskaps-Societen i Uppsala. Efter avslag inkom Linné med ny ansökan 1732 som beviljades.
Carl Linné påbörjade resan till Lappland i Uppsala fredagen den 2:a maj 1732 kl: 11.00. Så exakt var Linné i sin dagbok. Han skulle fylla 25 år dagen efter resan påbörjades.
Resan gick till fots, häst och med samiska båtar som han beskriver i detalj.
Carl Linné förde dagbok från resan till Lappland 1732. Resedagboken har tryckts och publicerats under åren i ett flertal böcker. Texterna ur resedagboken publicerades första gången år 1811 i London i engelsk översättning. På svenska kom dagboken ut först år 1905.
De första samerna
Carl Linné träffar på de första samerna relativt kort efter han påbörjat sin resa från Uppsala. Han föreställer sig att samerna bor i Lappland högt uppe på fjällen och överraskas att samer bor vid havet, samt så långt söderut i Sverige som några dagars fotvandring från Uppsala.
Redan den 17:e maj påträffade han således de första samerna vid Bringsta norr om Hudiksvall. Linné skriver i sin dagbok ”Strax jag var kommen fram om skogen hinte jag 7 stycken lappar, som körde sina renar, 60 á 70, vilka hade sina späda lamm. Hornen voro på mest avfallna och nya hade på flesta begynt spricka ut. Jag frågade dem, hur de kom att vara här nere. De sade sig här vid havssidan vara födda och här vilja dö, talte god svenska.” Eftersom det är maj månad när renen kalvat och nära havet kan vi dra slutsatsen att det inte är fråga om fjällsamer. Vi kan vidare dra slutsatsen att det är fråga om skogssamer som bedriver skogsrenskötsel eftersom de inte flyttat högre upp mot fjälls. Skogsrenskötsel är en stationär renskötselform där man i stort sett flyttar i cirklar runt en fast punkt. Det är med andra ord samer som kommer ifrån och lever dagligen norr om Hudiksvall. Detta styrks dessutom om deras ord; ”De sade sig här vid havssidan vara födda och här vilja dö.”
Sveriges kolonisering av Norrland
Carl Linné fortsätter norrut och besöker hela Norrlandskusten. Vid Umeå gör han en avstickare mot Lycksele och Sorsele. I sin resebeskrivning beskriver han här Sveriges kolonisering av Norrland och tankar om koloniseringens framtida effekter;
”Lappland är på många ställen bebott av nybyggare, id est Finnones (id est Finnones dvs. Finländare), som här jussu et permissu regis (jussu et permissu regis dvs. på kungens befallning och med hans tillstånd) sätta sig neder, taga upp åker och äng, vilka giva en viss skatt till kronan, äro sedan fri för all extraordinär utgift, även som lapparna, hållandes varken soldat eller båtsman, varandes lika nöjde antingen frid eller krig är, ty de hava inte minst onera (onera: dvs pålagor, efterlåter, tillåtet).”
Om nybyggarnas framfart på samernas lappskatteland berättar Linné; ”Vi kom om aftonen till en ö, därpå fiskare voro, vilka voro bönder från Granön, 8 mil härifrån. De hade här byggt ett hus…Härför giva de till kronan ingen skatt, ej heller till lappen, som äger vattnet, den de köra därifrån, fast han giver sin skatt. Han vågar icke en gång lägga där enda minsta nät, ty då taga de upp det, kasta dem i träden, ut saepius fecisse retulerunt (ut saepius fecisse retulerunt, dvs såsom de berättade att de ofta nog hade gjort). Den arme lappen, som av fisk skall själv endast nuförtiden leva och därmed uppehålla sitt hushåll, har nu knappt en eller 2 fiskar.”
Om framtidens koloniala effekter på framtidens Sameland säger Linné: ”Det är dem efterlåtet, var de vilja i Lappmarken sätta sig neder, där de sådant kunna upparbeta, så att ingen tvivel är, med mindre mesta Lappmarken med tiden bliver bondbygd.”
Traditionella samiska båtar
Linné beskriver detaljer i samernas liv som de traditionella samiska båtarna för 4 personer. Linné får skjuts av en bonde 3 mil längst Umeälven. Sedan blir älven för strid och Linné får följa med en same och samisk båt i stället. Linné skriver ”Sine ”håpar” elller små båtar, med vilka lapparna fara utför de mest rasande forsar och skummande vattenfall, förfärdiga de av mycket tunna granbräder, som hopsytts med rötter, på det att järn ej må öka deras tyngd. Det behöves nämligen, att båten är så lätt, att den av en enda man kan bäras på huvudet en eller annan timma, då man på grund av motströms måste taga vägen till lands, men tillika så stor, att den på en gång kan rymma fyra personer.”
Utvecklad renskötsel
Linné beskriver storleken på renhjordar i förhållande till samernas rikedom ”De sämsta hava 50 á 100, förmögna 300 á 700, rika 1000.” Det tyder på att renskötseln var väl utvecklad i Västerbotten på mitten av 1700-talet. Det framgår även att Linné talar om att det saknas vildrenar ”Vildrenar finnas sällan i Lappmarken, förnämligast finnes några på allmänningen emellan Granön och Lycksele. Ofta sker, att de, som hava så ganska många renar, tappar några, dem de ofta året efter få igen, vilka de driva till hjorden igen; vilja de och icke följa, skjutas de neder.”
Samiska klasskillnader
Linné skriver om klasskillnader bland samer; ”En fattig friare får knappt en rik flicka, och ej heller önskat sig en rik friare en fattig flicka; naturens, ävensom bildningens, gåvor beaktas här mindre än lyckans. Här frågar friaren endast efter om flickan har många renar eller hur stor hennes renmakt är. Här erhåller mannen ej sin trolovade, om ej penningar eller motsvarande renantal lämnats. Med andra ord, renarna äro lapparnas förnämsta betalningsmedel och ägodelar.”
Samisk pilbåge
Linné beskriver att år 1732 så ”Lapparna skjuta nu ej med båge, utan med lod i räffelbössa, ej med hagel.”
Präster tvingar fram samiska trummor
Linné skriver i sin dagbok ”De norske i Finnmarken talte om, hur lustig deras missionärer (eller präster) få trummor från lappen, då de varken med hot, lockande eller förmaning kunna persvadera honom att bekänna och framgiva sin trumma. De sitta i förtroende med lappen, tills de få armen bar, som lätt sker och är, då de i största hast, förn han vet ordet av, öppnar ådern, varav lappen bliver så förfärad att han må dö, och strax går på bekännelse.”
De vita samerna
Carl Linné fortsätter norrut längst Norrlandskusten. Vid Luleå gör han sin andra avstickare mot fjällen. När han passerat Jokkmokk på väg till fjällen kommer han till sjön Virihaure. Virihaure är den största sjön i nationalparken Padjelanta i
Lappland. Här ställer han sig själv plötsligt en ny fråga efter att ha beskrivit växter, djurliv och samerna;
”Om natten for vi över sjön Virijaur, då det var kallt och föll en kall dimma…där jag förundrade mig över det svartansiktade folkets snövita kroppar, vilka vida övergingo alla fruntimmers.”
Han hade ju, som han skriver, redan träffat på över 1000 samer. Alla solbrända och mörka i ansiktet och på händer. När en same klär av sig i fjällkåtan för att lägga sig är han nu helt vit under kläderna. Man kan undra varför Linné plötsligt ställer frågan? Vad tänkte han på? Undrade han över var samernas ursprung och vilka de egentligen var?
Bloggfråga
Carl von Linné ger en inblick i samernas dagliga liv på 1700-talet. Naturligtvis blir beskrivningen bara översiktlig eftersom han bara vistas en kortare tid bland samerna. I tillägg hade Linné handikappet att inte tala samiska.
Om framtidens koloniala effekter på framtidens Sameland säger Linné: ”Det är dem efterlåtet, var de vilja i Lappmarken sätta sig neder, där de sådant kunna upparbeta, så att ingen tvivel är, med mindre mesta Lappmarken med tiden bliver bondbygd.”
Tilläggas kan att svenska statsmaktens gynnande av kolonisationen som Linné nämner skulle fortsätta under lång tid framåt och i olika former. Så sent som under 1960-talet tvingade länsstyrelserna friköpande av samiska byggnader med hot om uppsägande av arrenden. Byggnaderna uppläts sedan i många fall till bönder. Så sent som år 2007 beslutade Sametingets plenum i Klimpfjäll att försöka stoppa Länsstyrelsernas nedbränning av samiska byggnader.
Fick Linné rätt i sin spådom om den svenska kolonisationens effekter?
Lars-Nila Lasko
Professor Johnston often said that if you didn’t know history, you didn’t know anything. You were a leaf that didn’t know it was part of a tree.
~Michael Crichton, Timeline
Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko
Samisk Historieblogg av Lars-Nila Lasko
Saami History blog in English by Lars-Nila Lasko
Samepolitisk Blogg av Lars-Nila Lasko
Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan
Lars-Nila Laskos historieblogg 