Samisk legend
Den samiska poeten Anders Fjellner berättade i början av 1870-talet före sin död om en gammal samisk legend om samernas ursprung. Anders Fjellner menade att han själv nedtecknat sägnen som, enligt honom, var allmänt känd bland samer i Härjedalen och angränsande område i Norge. Anders Fjellner menade vidare att sägnen, i en kortare version, även fanns bland samerna i Tornio.
Legenden publicerades första gången 1873. I publikationen hette det ”denna berättelse, antecknad hos Fjellner, uppläst för honom och följaktligen fullt autentik..”
Anders Fjellner
Sägen om samernas ursprung
Enligt den samiska poeten Anders Fjellner lyder legenden som följande:
”Lapparna, heter det, voro månge, bodde länge vidt och bredt i ett syd-ostligt land.
Lapparna skiljes då af mellan dem trängande fiender. En del, som icke hade renar och förmodligen voro åkerbrukare, stannade qvar på stället, kämpade med fienderna. De andre åter, som egde renar, flydde och utvandrade med dem på två vägar: en sydligare och en nordligare.
Det sydliga tåget gick förbi ”Guakasi”, der funnos hästar och en stor sjö; vidare förbi Alpasa; slutligen öfver Jutas, Datjas– och Skane-tjålme. Öfer dem färdades man på små skinn-båtar och förde sina saker på hopsydda, uppblåsta renhudar, dragna af simmande renar i lugnt vatten; man lät hjorden färdas simmande.
Så kom man till Skandinavien, hvars först besökta del man kallade Skane (Bogbladsbrosk); till minne här af skrapar Lappen än i dag med bog-blad sitt mjölk-kärl, under yttrande: ”moiteh Skane (Kom i hog Skåne). Der var Lappen godt vara.
Der ifrån vandrade Lapparne efter en lång tid mot norden, i det fullkomligt öde, obebodda landet. Der funno de Helle-keunjah eller Garra guoika (förskräckligt vattenfall); de funno Vänar och Vättar-jaure (vättar = sjö med bråda-djupa, höjd-omgifna, myrfyllda stränder), hvilka de ansågo vara haf; de funno Melli-jaure (Mälaren). Der vandrade de länge oqvalde omkring ; de arbetade med fiske och fogel-fångst; de fångade vild-renar och elgar u fällor, gropar och snaror.
De vandrade äfven in åt Norge, der en höfding: Arben-vahrda-veksak (arf-frihets-kämpen) fann ett stort vattenfall:Skåma; elgar, vild-renar och foglar möttes der öfver allt, så och väldiga fisk-stim i hafvet; der diktade sjelfa floderna en sång öfver att Lapparne nu voro i ett stort rikt land, icke stängde på trånga hafs-öar.
Men så kommo andra folk.
Först Roiterne, ett sturskt, oförväget, vildt slägte, hvilket bröt in på dem i Norge;
så Jödah-lads (Götarne): ett väl-lefvande, fett, hyggligt folk;
så slutligen Svia-lads (Svearne): poeter, vise, konstnärer, krigare.
Dessa folk ofredade dem först, så att de blefvo tvungne gömma sig i hålor och jordkulor; slutligen öferväldigades Lapparne och drefvos undan mot norden. En del följde Östersjöns kust, förbi Quarken, som de kallade ”hafs-strupen”, de gingo ända upp till Tana. En annan del höll sig åt norska fjällen.
När de på dessa kommo högt upp, mötte de kring Helgeland, vid Ume och Skellefte elfvars öfre grenar, et annat folk, hvilka de icke kände och hvilket de kallade ”Pil-händer”, ty de sköt ypperligt med stål-bågar. Dess språk hade någon likhet med deras eget, men var tung och hårtdt mot deras mjuka, klingande och fjäderlätta. Men då det varit en tid i beröring med det samma, igen kände de deri den nordligt utvandrade lapp-stammen, på anletsdragen, på sånger, på sägner, på sed och på guda-tro.”
Verklighet eller saga?
Anders Fjellner själv menade att berättelsen bygger på en av honom nedtecknat samisk legend. Några dokument av Fjellner har dock inte bevarats. Dock är det mest sannolika, enligt min mening, att Anders Fjellner själv står som författare till poemet. Hur som helst, om inte Anders Fjellner nedtecknat en samisk legend så har han skapat en samisk legend.
Anders Fjellner har skapat flera poem om samernas ursprung. Den mest kända av dessa är ”Solens söner”.
Mot Fjellner
Anders Fjellners verk kritiserades från några som osakliga. Exempelvis skrev Torsten Kolmodin i Turistföreningens årsskrift år 1916 om Anders Fjellner ”Den för alla lappforskare välbekante storljugaren”. Den kanske mest kritiske till Anders Fjellners verk var sameforskaren K.B. Wiklund.
För Fjellner
Den samiske redaktören Torkel Tomasson underkände år 1938 i en studie K.B. Wiklunds kritik på historisk korrekthet med att Wiklund i så fall borde börja rensa bort hela den isländska eddan. Torkel Tomasson kommenterade Anders Fjellner med orden ”Han är, om inte samernas Homeros, så åtminstone en samernas Snorre.”
Sameprästen och författaren Bo Lundmark, som skrivit den mest omfattande monografin om Anders Fjellner, sammanfattar Anders Fjellners betydelse på följande sätt: ”I sitt folks historia skall Fjellner helt visst framstå som en Homeros, Snorre eller Lönnrot, denne ’den märkligaste av alla samiska poeter’.”
Om Fjellner
Professor i finsk-ugriska språk Björn Collinder, (1894-1983), skrev en egen kommentar om kritiken av Fjellner: ”Även om Fjellner torde ha varit road av att leda de lärde på villospår, är det inte rättvist att brännmärka honom som en bedragare. Av gammal hävd har varje författare, som är ute i lovliga ärenden, rätt att dölja vem han är. Kvädet om solsonen är mera naturalistiskt erotiskt än som lämpade sig för en svensk kyrkoherde på mitten av 1800-talet. Om F var personligen anspråkslös, men mer yverboren å sin folkstams vägnar än som var förenligt med sanningen, bör han inte dömas strängare än Olaus Rudbeck.”
Anders Fjellner
1800-talets samiska nationalist
Anders Fjellner är utan tvekan samernas mest kände poet. I hans verk framstår samerna som ärofulla med en lång historia, samt är Skandinaviens urfolk.
Sameforskaren Gustav von Düben (1822-1892) uttalade följande om Anders Fjellner;
”Det är ett ganska vanligt drag hos lapparna, att, så snart de på ett eller annat sätt kommit från de t för dem egendomliga lifvet, de ringakta sitt eget och ogärna vilja höra talas om sitt ursprung . Detta fel hade Fjellner icke; han hyste snarare en motsatt åsikt; han var ett slags lapsk Rudbeckian, som öfver skattade sitt folks historia. För honom var lappen Nordens urinvånare, denne hade vandrat från sitt hem vid Alta i till Norden, icke den nordliga vägen öfver Ural och norra Rysslands ödemarker, utan nedåt Kaukasus, åt södra Europa, öfver Danmark och Skåne, af allt detta och mycket mera ville han se spåren i de gamla sånger han samlade, och på hvilkas bokstafliga innehåll han trodde. Med detta drag av lättro förenade han ett annat lapskt drag af öfvertro och detta fastän han var prest och hade rätt god skolbildning”.
Gustav von Düben karakteriserar Anders Fjellner som en ”lapsk Rudbeckian”, dvs. som en överdriven samisk nationalist. Att kalla Anders Fjellner för samisk rudbeckian är kanske att ta i. Dock var Anders Fjellner utan tvekan en samisk nationalist.
Samiskt poem som syns i alla samiska nationalsymboler
Författaren Ernst Manker (1893-1972) uttalade ”Måhända kommer en senare generation att ge honom den upprättelse, han helt visst förtjänar. Var han inte den exakte forskaren, så var han diktaren, och det kan, när allt kommer omkring, vara ett strå vassare. ”Solens söner ” är även som dikt ett ståtligt epos, och detta epos är skrivet av en äkta same” .
Spår av Fjellner i dag
Och visst fick författaren Ernst Manker rätt!
Sydsamen Anders Fjellner har med sina poem och framför allt poemet ”Solens söner” satt djupa spår i samisk kultur. Några exempel är att samiska flaggan har en cirkel i mitten varav den röda delen av cirkeln representerar solen och den blå delen av cirkeln representerar månen, dvs samerna som solens och månens barn. Den samiska mångkonstnären Nils-Aslak Valkeapääs nationalepos ”Beaivi, áhcážan” – Solen, min far från 1988 har i såväl rubrik som text spår av Fjellners diktning. Likaså finns spår av Anders fjällner i samernas nationalsång;
”Máttarádját mis leat dovle vuoitán vearredahkkiid badjel. Vuostálastot, vieljat, miige sitkatvuođain soardiideamet! Beaivvi bártniid nana nálli! Eai du vuoitte vašálaččat, jos fal gáhttet gollegielat, muittát máttarmáttuid sáni: Sámieatnan sámiide!”
”Våra fäder övervunno vrånga våldsmän fordomtima, bröder låt oss likaledes strida segt emot förtrycket! Solens söner starka släkte! Dig kan ingen ovän kuva, blott ditt väna språk du vårdar, minnes forntidsfädrens maning: Sameland åt samerna!”
Tänk om Fjellner hade rätt?
Sydsamen Anders Fjellner sa vid flera tillfällen och alltid att hans poem var hämtade från samiska sägner och legender. De flesta har ifrågasatt detta inklusive mig själv.
Flera forskare, författare och historiker som analyserat och tolkat Anders Fjellner verk har dock haft reservationer av olika slag. Den sameforskare, som gjort en omfattande analys av Fjellners verk, Gustav von Düben säger ”Utan tvifel ligga till grund för honom ett par sanningar…” Tänk om han hade rätt och vilka konsekvenser får detta för folkdiktning, sägner och legender?
Bloggfrågor
Kan det finnas sanningar i sägner och legender?
Tror du Anders Fjellner nedtecknat samiska legender eller författat dessa själv?
Lars-Nila Lasko
History with its flickering lamp stumbles along the trail of the past, trying to reconstruct its scenes, to revive its echoes, and kindle with pale gleams the passion of former days. ~Winston Churchill
Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko
Samisk Historieblogg av Lars-Nila Lasko
Saami History blog in English by Lars-Nila Lasko
Samepolitisk Blogg av Lars-Nila Lasko
Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan
Lars-Nila Laskos historieblogg 
Reblogga detta på southsaamihistory och kommenterade:
Läs om den sydsamiska skapelseberättelsen via Fjellner och Lasko!
GillaGilla
Hei.
Angående denne legenden om de to forskjellige innvandringsveiene. Var denne hypotesen kjent i Anders Fjellners tid? I dag vet vi jo både fra arkeologi og nå ganske nylig fra analyser av skandinaviske jeger samlere at de kom fra både sør og nordøst.
GillaGilla
Jeg kan også nevne at haplogruppe N (Y-kromosomet eller mannslinjer om du vil) som er vanlig i alle fall blant nord og østsamer ifølge forskerne spredte jeg for 11 000 år siden fra dagens område i dagens Kombodsja, Laos og sørvest Kina vestover men i en nordlig rute nord for dagens Svartehav og til de kjente volga-finske områder. Men om en slik muntlig tradisjon kan holde seg så lenge er ikke godt å vite.
GillaGilla