Elisaeus Hyphoff år 1731 och samernas ursprung av Lars-Nila Lasko

Lars-Nila Lasko
Elisaeus (Elisæo) Hyphoff

Historikern Elisaeus (Elisæo) Hyphoff utgav år 1731 ”Kort inledning til den gamla och nya swenska historien, begynnarom til tjenst, af de trowärdigaste skribenter, samt äldre och nyare handlingar, sammandragen, af Elisæo Hyphoff”.

Samisk Historieblogg
Verk utgiven på Spanska wijnpijpan

Första upplagan utgavs i Stockholm, (hos förläggaren Andreas Geist på Stora Kyrkobrinken, eller den så kallade ”Spanska wijnpijpan”, nr 70 med lokal i inspektör Langenbergs källare). Boken trycktes därefter upp i ytterligare upplagor år 1738, 1744 och 1757 i Göteborg. Någon kan kanske bli lite förvirrad när det hänvisas till Hyphoff 1731, Hyphoff 1738, Hyphoff 1744 eller Hyphoff 1757 av äldre och nyare författare. Det är alltså fråga om samma verk.

antikvariatnet046

Lärobok i svensk historia

Arbetet var uppdelat i två böcker varav den första boken behandlade historia och politik i Sverige och den andra boken om Sveriges konungar från kristendomens införande år 823. Bokens syfte var huvudsakligen för undervisning av studenter i hitoria.

Samisk Historieblogg
Tillägg till Hyphoffs historia

Ett tillägg till Hyphoffs historia utgavs i Uppsala av Peter Twet år 1755 och innehöll ”hedniska” konungar fram till kristendomens införande i Sverige, samt om hednisk religion och tempel.

Samisk Historieblogg
Samernas kom först till Skandinavien

Historikern Elisaeus Hyphoff hade en klar uppfattning om vilka folk som kom först till Skandinavien. Redan i inledningen till sitt verk om Sveriges historia skriver han ”de som Först kommit in i Landet lära altså wara de samme, som wij nu kalla Finnar och Lappar” (Hyphoff 1731, s. 4).

Samisk Historieblogg
Bloggfråga

Vet du vad som står om samernas historia i dagens historieböcker i grundskolan?

 

Lars-Nila Lasko

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko

Samisk Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami History blog in English by Lars-Nila Lasko

Samepolitisk Blogg av Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

Annonser

Vem var Pehr Högström och samernas ursprung av Lars-Nila Lasko

Lars-Nila Lasko
Samer besläktade med finländare

Johannes Schefferus, (1621 – 1679), publicerade verket Lapponia år 1673 på latin. Verket Lapponia betraktas som det första större beskrivningen av samerna och översattes till ett stort antal språk. Tidigare hade korta beskrivelser eller berättelser om samerna hade utgetts av främst missionärer i Sameområdet. Ett hundra år tidigare hade Schefferus i verket Lapponia år 1673 påstår att samerna är besläktade med finländarna. Schefferus menade vidare att samer och finländare var två olika folk, samt att finländarna fördrivit samerna norrut till deras nuvarande bosättningsområde. (Se tidigare blogginlägg).

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg

Finländare är Samer

Pehr Högström går ett steg vidare. Han menade att finländarna ursprungligen varit samer. Högström ansåg att det fanns ett språkligt behov att göra en skillnad mellan nomadiserade samer och de samer, dvs finländare, som övergått till jordbruk. Högström ansåg att det varit en flytande tid i övergången när samer blev finländare och att det pågick fortlöpande under 1700-talet. Att finländarna förd rivit samerna norrut, som Johannes Schefferus påstod, menar Högström således att detta inte var sant. (Se tidigare blogginlägg).

bok

Samer har ett Skytiskt ursprung

Högström menar vidare att det är sannolikt att samerna, liksom övriga folk, bebott andra områden och nuvarande bosättningsområde är bara det senaste av en rad andra. Här menar Högström att samerna kan ha ett ursprung från ”Skyterna”. (Se tidigare blogginlägg).

Samisk Historieblogg
Skyter?

Någon undrar vilka Skyterna var?

Skyterna anlade inga städer och odlade inga åkerfält. I stället var Skyterna det gåtfulla nomadfolket som härskade över stora delar av Europa och Asien från omkring år 800 till år 300 f.Kr. för att sedan försvinna från historien. En av de äldsta historikerna Herodotos beskriver Skyterna 400 f.Kr.: ”De har varken byggt sig städer eller murar, utan de för sina hus med sig, och alla är beridna bågskyttar; de lever inte av åkerbruk utan av boskapsskötsel…” – Herodotos’ Historia, IV..46.

Så småningom slog sig skyterna ner från sitt nomadiska liv i ett område som täcker dagens Rumänien, Moldavien, Ukraina och södra Ryssland. Norr om Skyternas nordliga gräns fanns Finsk-Ugriska folkstammar till vilka samerna språkligt hör.

Även om Skyterna försvunnit från historien omnämns de i många historiska källor från grekiska till bibeln; Det faktum att staden Bet-San i nordöstra Israel senare kallades Skytopolis kan antyda en period av skytisk ockupation, (1 Samuelsboken 31:11, 12). Skyterna omnämns i assyriska krönikor redan under Sargons regeringstid (722-705 f.Kr.).

Skyternas kanske mest kända landmärken är kungagravar i de Altaiska bergen på över 2000 m höjd i gränsområdet mellan Kazakstan, Mongoliet, Kina och Ryssland. Man har även hittat nedfrusna och intakta skyter på dessa höjder med ett klart europeiskt ursprung. Med permafrosten har även organiskt material som dräkter och annat blivit välbevarat i 2 500 år och ger oss en intakt uppfattning om skytisk livsstil.

Skyterna var inte en etnisk enhet utan en konfederation av folk med ursprung från den Öst Iranska språkfamiljen. De talade Skytiska som var ett Indo-Europeiskt språk.

Samisk Historieblogg
Vem var Pehr Högström?

Vem var då Pehr Högström som påstod allt detta?

Samisk Historieblogg
Född i en välbärgad familj

Pehr Högström eller Petrus Martini Högström föddes den 10 november 1714 i Högom, Selångers socken i Medelpad och dog den 14 juli 1784 i Skellefteå. Fadern Mårten Högström Ersson var en välbärgad handelsman i Sundsvall och modern hette Ingeborg Engman Persdotter. Trots att Pehr Högström kom från en välbärgad familj fick han en olycklig start i livet.

Samisk Historieblogg
Uppvuxen i skogen

Vid sex års ålder härjade ryssarna i Norrland och alla familjens gårdar sattes i brand. Detta skedde just efter Karl XII bortgång och där även hela Sundsvalls stad lades i aska. Familjen fick ta sin tillflykt till en koja i skogen. Kort därefter avled fadern.

Samisk Historieblogg
Studier

1731 gick Högström i Härnösands gymnasium två klasser för att därefter den 25:e september 1733 skrivas in vid Uppsala universitet. Vid Uppsala universitet bedrev han studier under 8 års tid.

Samisk Historieblogg
1741 avhandlingen ”Förnuftiga tankar om Gud” och Wolffianismen

1741 publicerade han avhandlingen ”Förnuftiga tankar om Gud”. Avhandlingen rönte stor uppmärksamhet. Dels var det den första avhandlingen på svenska. Vid den tiden var alla avhandlingar på latin. För det andra var avhandlingen en filosofisk avhandling om Gud baserad på teorier av de tyska filosoferna Leibniz och Wolff.

Att avhandlingen kallades ”Förnuftiga tankar om Gud” kan kanske bero på att många av filosofen Wolffs verk inleddes med orden ”Verniinftige Gedanken”;  Vernünftige Gedanken von Gott, der Welt under der Seele der Menschen (1720), Vernünftige Gedanken von dem gesellschaftlichen leben der Menschen (1721), Vernünftige Gedanken von den Wirkungen der Natur (1723), Vernünftige Gedanken von den Absichten der natürlichen Dinge (1724) och Vernünftige Gedanken von den Teilen der Menschen, Tiere und Pflanzen (1725). Wolffianismen, eller Leibniz-Wolffs systemet, slog igenom under 1700-talet vid i stort sett alla nordeuropeiska universitet. Wolffs filosofi vann gehör vid Uppsala universitet på 1720-1730-talet genom framför allt Anders Celsius.

Högströms avhandling bidrog starkt till populäriserande av Wolffianismen i Sverige.

Samisk Historieblogg
Wolffianismen

I dag är det väl knappast någon som hört talas om Christian Wolff. Men, under 1700-talet var Wolff en riktig kändis och vars filosofi kom att prägla så gott som samtliga universitet och vetenskaper i norra Europa. Den som vill skriva om samisk historia och idéströmningar som påverkade synen på samerna under 1700-talet kan inte bortse från Christian Wolff. Att syssla med historia är spännande i sig när det gäller historiska händelser och historiens utveckling. Än mer spännande är det att förstå varför händelser inträffar eller varför ett skeende inträffar. Att förstå en lag eller att en historisk händelse inträffar är samtidigt att förstå den bakomliggande idén eller idéströmningarna.

Filosofen Wolff har haft en stor betydelse för eftervärlden vilket avspeglats i att han fått ett 35 km brett berg på månen uppkallat efter sig Mount Wolff (Mons Wolff).

Den som vill ge en relevant bild av 1700-talets idéliv och påverkan på sameområdet kan helt enkelt inte ignorera Wolff. Christian Wolff behandlade praktiskt taget alla ämnen från teologi till juridik. Inte nog med det!  Samtliga universitet och lärosäten i norra Europa lärde dessutom ut hans idéer.

I Sverige och Norden blev Christian Wolffs idéer särskilt starka vid universitetet i Uppsala. Universitetskanslern Gustaf Bonde erbjöd till och med Christian Wolff den Skytteanska professuren i Uppsala. Wolff tackade dock nej. Eftersom framför allt präster och lappmarkspredikanter utbildades i Uppsala blev även norra Sverige ett fäste för ”Wolffianismen”.

Att Wolffianismen fick ett så starkt fäste i norra Europa beror på att det var en protestantisk skolastik. Christian Wolffs idéer liknade Descartes med en rationalistisk argumentation.  Wolffianismen utgick från något eller några logiskt giltiga sanningar och sökte sedan härleda all kunskap ur dem. Christian Wolff var ursprungligen professor i matematik, vilket säkerligen påverkade hans teorier.  Han matematiserade filosofin och matematiken kunde användas till logiska slutsatser.  En säker vetenskaplig slutsats kunde således göras utifrån ett fåtal filosofiska principer. Wolffianismen strävade således efter ett matematiskt exakthetsidealet.

Att dra matematiska slutsatser utifrån en filosofisk princip kan ge drastiska effekter inom exempelvis humaniora och synen på olika folk. Enligt min egen mening var Wolffianismen en grogrund för en nedlåtande syn på samer och samiska rättigheter.

Idéströmningen ”upplysningen” under 1700-talet hade en mycket positiv syn på urfolk. Under upplysningen blev till och med urfolk ett ideal. Wolffianismen blev en konserverande faktor än en förnyande idéströmning. Wolffianismen bidrog således starkt till att upplysningen inte slog igenom i Sverige på samma sätt som i andra europeiska länder. Under första halvan av 1700-talet går det inte ens att finna en avhandling vid något universitet med upplysningens idéer eller ideal.  Wolffianismen försenade således upplysningen i Sverige.

Samisk Historieblogg
Norrlandsortodoxin – När ljuset kom från norr!

Wolffianismen var inte den enda idéströmningar som påverkat samernas historia i norr. Redan i slutet på 1500-talet fram till början av 1600-talet fanns ”Norrlandsortodoxin”, som inte bara inverkade på folk i norr utan hela Sverige. Norrlandsortodoxin var en radikal gren av svenska protestanter. De hade ofta fått sin utbildning vid nuvarande Vasaskolan i Gävle och senare vid Uppsala univeritet. Norrlandsortodoxin representerades av Abraham Angermannus från Sidensjö i Ångermanland (ärkebiskop 1593-1599), Nicolaus Olai Bothniensis från Piteå (ärkebiskop 1599), Petrus Kenicius (Köniksson), från Baggböle (professor och ärkebiskop 1609-1636), samt Andreas Laurentii (Björnram), från Västerbotten, (professor och biskop 1576) . Laurentii skiljer dock ut sig från de övriga genom att ställa sig på kungens sida som ärkebiskop mellan 1583 och 1591. Alla dom andra hade dock kungen problem med. Kungen lät till och med fängsla ärkebiskop Abraham Angermannus och som dog i fängsligt förvar på Gripsholm år 1607. I en tid 1583 till 1636 när religion var ett avgörande slagträ i svensk inrikespolitik hade fyra norrländska ärkebiskopar en avgörande makt.

Andra biskopar från Norrland som hade ett stort inflytande var Petrus Jonae från Hälsingland (biskop i Strängnäs 1585-1607), Nicolaus Olai från Hälsingland (biskop i Strängnäs till 1585) och Petrus Jonae Angermannus från Arnäs (biskop i Växjö 1593-1630).

Samisk Historieblogg
Inget i  jämförelse mot vad som skulle komma!

Wolffianismen och Norrlandsortodoxin var inflytelserika idéströmningar som kom att påverka samernas historia. Men, de  var inget mot de idéströmningar som skulle komma  senare i  historien.

Samisk Historieblogg
Prästvigd i Stockholm

År 1741 blev Högström prästvigd i Stockholm.

Samisk Historieblogg
Kyrkoherde i nyinrättade Gällivare församlingen

Den 22 november 1742 utnämnde han till den första kyrkoherden i den nyinrättade församling som erhöll namnet Gällivare.

Samisk Historieblogg
Familj

Året där efter, 1743 gifte han sig med Catharina Fjällström och de fick 10 barn men minst 3 barn dog före ett års ålder.

Samisk Historieblogg
Berömt verk om samer 1747

Pehr Högström nödgades som lappmarksmissionär genomföra ett stort antal vidsträckta ämbetsresor inom sin församling och som visitator i övriga lappmarken fram till ryska gränsen. Genom ämbetsresorna fick Pehr Högström en stor inblick i samerna och samisk kultur. Detta ledde till att han publicerade år 1747 boken ”Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande lappmarker ”.

bok

Verket ”Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande lappmarker ” var 1700-talets mest omfattande verk om samerna. Boken översattes till danska, tyska och franska, samt ledde till att Pehr Högström erhöll en plats i Vetenskapsakademien.

År 1749 blev han kyrkoherde i Skellefteå.

I lokalhistorien om Skellefteå kan man läsa om hans otroliga sociala engagemang ; ”Kyrkoherde Pehr Högström i Skellefteå planterar Västerbottens första äpple och gör andra försök med nya växter. Han tar initiativ till socknens första barnmorska 1757 och låter begåvade personer få utbildning i Stockholm såsom bildhuggaren Herman Tomasson från Pjäsörn och troligen porträttmålaren Nils Schillmark från Drängsmark. Högströms hustru låter vaccinera barnen mot smittkoppor. På Prästbordet uppstår en centrumbildning där det bor hantverkare, militärer, kyrkliga tjänare och olika tjänstemän. Denna befolkning är rörlig och har kontakter med andra delar av Sverige och Finland. ”

Dock gjorde Högström mycket mer i Skellefteå än ovan positiva ord.

Samisk Historieblogg
Riksdagsman åren 1755-1772

Han var riksdagsman för partiet mössorna vid  1755-56, 1765-66, 1769 och 1771-72 års riksdagar.

Samisk Historieblogg
1772 teologie doktor

År 1772 blev Högström teologie doktor.

 

Lars-Nila Lasko

Every time history repeats itself the price goes up. (Italienskt Ordspråk)

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko

Samisk Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami History blog in English by Lars-Nila Lasko

Samepolitisk Blogg av Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

Pehr Högström om samernas ursprung år 1747 av Lars-Nila Lasko

Lappmarksmissionär Pehr Högström, 1714-1784, publicerade år 1747 boken ”Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande lappmarker”. Verket översattes till danska, tyska och franska. Boken i original kan du läsa här.

pehr_hogstrom

Uttdrag från Pehr Högströms ”Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande lappmarker”om samernas ursprung

Bland de äldsta författarna om samerna är det Pehr Högström som mest i skrift funderat över samernas ursprung. Det kan därför vara av särskilt intresse att se vad han skriver och hur uppfattningarna på 1700-talet var om samernas ursprung.

Det ska observeras att samerna på 1700-talet fortfarande betraktades som ett ursprungligt folk i Sverige och Sameområdet. Dock ställdes frågor att de, liksom övriga svenskar och norrmän, måste ha kommit någonstans ifrån. 1700-talet var ju ”Upplysningens” tidevarv som det brukar kallas.

Maskintexten är inskriven efter facsimilutgåvan av Lars-Olof Delsing vid Lunds universitet. Maskintexten innefattar endast kapitel 3 om samernas ursprung.

bok

Andra Capitlet – Om Lapparnas Ursprung.
§. 36
AT säga på hwad tid Lapmarken af inwånare alraförst blifwit intagen, lärer ej wara lättare, än at med någon wisshet berätta hwarifrån det folk är kommit/ som desse orter nu förtiden bebo. Deras skäl, som wilja bewisa, et Japhets efterkommande hafwa i förstone intagit det öfra af Finland, Lapmarken och Helsingeland, innan de gåfwo sig til de södre delar af wårt Swerige, samt sedermera

§. 37 til Dannemark, Tyskland, Ängeland och andre orter, äro kunnige (u). Om desse, som mycket sannolikt synes, af tycke och behag för de ljusa sommardagar, dem de märkte blifwa alt längre och ljusare, ju längre det bar i norden, utom andra bewekande orsaker, begifwit sig dit åt, så måste de just icke straxt hafwa gifwit sig tilbaka derifrån och tagit kosan söder åt. Och så wida de första jordens inbyggare merendels minst lade sig på åkerbruket, så ser jag ej hwad förträde de södre orter hafwa för desse norra, då man betraktar et folk, som gifwit sig at genomwandra skog och mark, samt lefwa blott af djur och fisk=fänge, hwaruppå desse orter nu förtiden äro nog rike, och måste förmodeligen fordomdags warit ännu långt rikare och öfwerflödigare. Imedlertid är det mycket sannolikt, at de orter som nu äro mäst bebodde, torde ej först utan snarare sidst af inwånare blifwit fundne och optagne; och at både Scytherne, somt wåra fordna Cimmerier, Cimbrer eller Kjempar, och andra Nordiska folkslag blifwit fornda tider beskrefne både til lefnads sättet, som wåra nu warande Lappar, samt af climatet så, som de der bo under polen. Hwaraf man kan sluta, både at det dragits långt ut, innan alla desse öfwergifwit sit förra lefnadssätt och begynt bruka jorden; samt at det sätt at lefwa , som Lapparne nu bruka, icke är något nytt utan gammalt, och sådant

§. 38 som til äwentyrs wåra gamla förfäder Swear och Göthar äfwen fordomdags öfwer alt idkat, så framt de tagit den kosa och wäg til wårt fädernesland, som förmält är.
§. 2. Men skulle det ej med säkerhet kunna säjas det wåra förfäder tagit denna wägen (som jag lemnar til andras omdöme), så måste det wara skedt, at desse orter blifwit först intagne af det folk, som dem nu bebo, de rätta Thules (x) inwånare, nämligen wåra Lappar. För mig är det mycket troligit, at det alt ifrån de äldsta tiderna måste haft i detta land sit tilhold. Åtminstone måste de der hafwa bodt innan Wästerbotn af Swenskt folk blifwit intagit, hwilket förmodeligen ej så nyligen skedt, som mången tror, utan för långliga tider tilbaka. Det kunde man, alla andre goda skäl at förtiga, sluta deraf, at mästa delen af Soknarna i Wästerbotn, nämligen alla, som hollas för de äldsta, hafwa sina namn af de orter, som ligga

§. 39 närmast in til sjwlfwa fjällryggen. Ty Ume, Pite, Lule, Torne, hafwa sina namn af de älfwer, omkring hwilka de äro belägna, och kallas altså gemenligen Umeå, Piteå, Luleå, Torneå, etc. Men at alla desse älfwer eller åar åter fått sina namn af de sjöar, från hwilka de i fjällen hafwa sit utlopp, är aldeles onekeligit; Ty, ibland alla de många hundrade sjöar, som finnas i Lapmarken, har man aldrig hört någon enda hafwa sit namn af sin å eller bäck, utan altid twärt om. Så äro Uma, Lula, Rano, Kalas etc. Träsk eller sjöar i Lapmarken: men deras älfwer kallas Umaæno (Umeå), Ranæno (Råneå) Kalsæno (Kaliså) etc. (y). Och emedan både landmonerne och fiskewatnen befinnas i fjällen långt beqwämligare och bättre för en flyktande nykommen colonie, både til genomfart och uppehälle, än orterne wid sjökanten, wille jag näpligen tro, det de sednare blifwit förr intagne, än de förra.
§. 3. En del Lappar wilja aldeles påstå, at deras förfäder fordomdags warit egare af hela Swerige; men at wåra förfäder hafwa drifwit dem undan sig och inskränkt dem efter handen mer och mer, ej annorledes, än det berättes

§. 40 om de Amoreer, at de trängde Dans barn in på bergen, och stadde dem til/ at de kommo neder i dalarna (z). Men om man skulle medgifwa dem, at de någon gång egt inne hela Wästerbotn, så kunde dertil wara något skäl, nämligen förr än det Swenska Folket begynte utwidga sig omkring desse orter. Men at de någonsin warit egare af hela Swerige, lärer näpligen med wåra Swenska Antiquiteter wara enligit, så framt man ej säger, at de warit de aldraförsta, som desse orter straxt efter syndafloden intagit, och det förr än wåra förfäder kommo at taga desse länder i besittning.

At de i fordna tider hafwa warit et folk med Finnarna, bewisar Schefferus (a) och synes af flera omständigheter ej kunna emotsäjas. Men at han påstår, at de ifrån Finnarna blifwit fördrefne eller utgångne, är blott en gissning. At alla Finnar fordomdags warit Lappar, är jag benägnare at tro, samt fört samma lefnadssätt, som desse, men småningom sedermera begynt sättja sig ned, samt bygga sig hus och hem, etc. Lapparnas lefnadssätt, som omgå med boskapsskötsel, är otwifwelaktigt äldre, än Finnarnas, som bruka jorden; och det synes i öfrigit olikare, at et folk öfwergifwit hus och hem, samt beslutit at bo under bar himmel, än twärt om.

§. 41 Rådfrågar man sig med de Skribenter, som fordna tider talt något om Finnarna, så finnes på deras lefnadssätt föga skildnad ifrån det Lapparna nu idka. Schefferus bewisar det samma och til öfwerflöd anförer både Taciti (b) och Saxonis (c) utlåtelse om Finnarna, som til större delen låter lämpa sig til Lapparnas lefnadssätt och opförande denna tiden. Hwad altså Schefferus talar om Lapparnas migrationer, då de antingen friwilligt, eller med wold blefwo afsöndrade ifrån Finnarna, sådant måste, efter mit omdöme, ej förstås om Lapparna i gemen, utan om wissa hopar och flockar, som antingen sjelfmante funno sig befogade at gifwa sig ifrån ena orten til den andra, eller och med wold blifwit bortdrefne, på samma sätt, som alla Tiggarelappar på landsbygden i Wästernorrland

§. 42 blefwo i wårt minne derifrån drefne och tilhollne at förfoga sig til Lapmarken, hwarifrån de eller deras fäder woro komne.
§. 5. Om man fördenskull frågar hwad tid Lapparna och Finnarna skildes ifrån hwarandra, så lärer näpligen något annat swar kunna gifwas, än at de blefwo den tiden söndrade, på hwilken de sednare begynte öfwergifwa sit förra lefnadssätt, bygga sig ordentliga hus och bruka jorden. Men at föra sådant til någon wiss tid, lärer ej eller wara möjeligit, efter man ser sådana skildnader dageligen. Ty, så snart en Lapp, på de ställen jag warit, begynt som Nybyggare bruka jorden (hwilket i somliga Lapmarker oftast sker), så blir han ock straxt Finne, bygger sig straxt hus, talar, kläder sig och lefwer som en Finne, ändock hans Syskon och slägtingar bo i Tjäll, tala Lapska, kläda sig och lefwa i alt annat som Lappar. Och sådana Lappar, som på det sättet blifwit Nybyggare, har man swårt före at til alt deras opförande skilja ifrån annat Finskt folk. Imedlertid lärer man dock måst tilstå, at någon besynnerlig tid warit, då de mera enhälligt lade sig på åkerbruket, nämligen de som bodde närmast intil Botniska hafswiken och i de öfrige delar af Finland; då man ock fant nödigt at kalla dem med särskildta namn, och således göra en skilnad uppå dem, som på deras skiljaktiga lefnadssätt förnämligast war grundad.
§. 6. Om nu Finska Nation hade någon tilförliteligare

§. 43 kundskap om sit ursprung ifrån äldre tider än dess så skulle man ej hafwa swårt före få rätt på deras härkomst. Det skulle wara wärdt, om någon kunde anställa en nogare jämförelse emellan desse språken och de östra folkens tungomål, som man förmenar wara i någon slägtskap med de gamla Scyther, då det stode at utröna, om icke alla desse folkslagen woro en slägt eller afföda af dem. Jag wet wäl, at under detta namnet blifwit i fordna tider flera folk och tungomål gemensamt inbegrepne, som ock wåra gamla Göthar det namnet i högre bemärkelse burit, under det de, såsom rättwisans wid makt hollare och beskyddare, soro de andras tilflykt wid alla hos dem upkomne sårare mål och twistigheter, etc. Imedlertid måste jag bekänna, at om man betraktar Lapparnas lefnadssätt och borgerliga upförande denna tiden, så lärer man näpligen hos något folkslag finna likare åtbörder och efterdöme, än då man hörer hwad Justinus och andre berätta om de gamla Scyther. Desse brukade ej jorden, hade ej hus eller ständig hemwist, lefde af boskap, och under deras herdalefwerne woro i en ständig flykt i de obebodda ödemarker. Förde sina hustrur och barn med sig ehwart de togo wägen: lefde af mjölk och honung, klädde sig i skinn; wiste ej af lin och ull; ansågo stöld och tjufweri för den aldrastörsta misgerning o.s.w.
§. 7. Om man säger, at den gamla Scythiens gränsor sträckt sig til desse orter, så säger

§. 44 man ej annat, än det, som kan wara roligit. Säger man ock at detta folket, under de upkomna folkens rörelser, gifwit sig undan til desse länder, hwarest de kunde få lefwa i fred, och hwarest de funno kreatur för sig, nämligen Wildrenar, dem de tämt op och giort til sina hemkreatur, äfwen som de hade andra i deras eget land, så säger man ej eller annat, än hwad som kunnat lätteligen hafwa skedt.
Om Samogetherna, Samojedi, warit en Scytisk Nation, och fordomdags bodt omkring de ställen, som Geographi gemenligen sättja dem, så är det ej otroligit, at de warit i slägtskap med same och some, det är Lappar och Finnar, ändock de för de olika öden, man på alla sidor undergått, ei skulle befinnas wara til tungomålet mer enlige, än Göthernas efterkommande uti Italien och Spanien denna tiden med oss. Om man altså wil anställa någon jämförelse emellan språken, så gör det ej fyllest, at mann upräknar en hop termer och ord, som äro olika. Ty sedan de på bägge sidor blifwit både til tungomål och lefnadssätt med andra folkslag inwiklade, får man ei förmoda sig så stor likhet, at man kunde wara säker, sedan man räknat op en hop olika terminos. Det är ock märkeligit, at et folk genom befryndelse med andra, besynnerligen giftermål, mycket lätt kan komma at förbyta sit språk. Hwarpå jag sedt prof i Lapmarken, at pure Swenskar, som fått makar antingen af Lappar eller Finnar, hafwa efter en

§.45 kort tid begynt förgäta sit modersmål, och deras barn hafwa ej förstått et enda Swenskt ord. Hwaraf jag nogsamt fått skönja, huru swårt det är at blott i anledning af et folks tungomål utspana med hwilka Nationer de äro i någon slägtskap eller ej.
§. 8. Deras förnämsta skäl, som wilja bewisa, at Lapparna äro en afföda af de tio Israels slägter, ibland hwilka sal. Herr Archiat. och Medic. Professoren Doct. Ol. Rudbeck fil. warit den förste, torde mäst wara tagne af det Lapska språkets öfwerensstämmande med det Hebreiska (d). Ty, om likheten härutinnan wore ögonskenlig och säker, så skulle man lätt kunna tro, at de äro komne af förenämde slägter, som öfwergåfwo Guds Bud/ giorde sig Kalfwar och lundar; tilbådo himmelens här/ tjente Bal, läto sina söner och döttrar gå genom eld, foro med spådom och truldom (e); samt blefwo altderföre bortförde i det Assyriska fängelset, hwarifrån ingen wet hwart ut de togo wägen: utan twifwel, efter Guds egen hotelse,

§. 46 i et land/ som hwarken de eller deras fäder känt hade/ hwarest de skulle tiena andra gudar/ stockar och stenar: ja, der de intet wist hemman hafwa skulle/ eller deras fot någon hwilo få: då HErren wille gifwa dem et bäfwande hjerta (f) etc.
§. 9. Ehuru denna saken kan på et och annat sätt göras til mycket sannolik, måste man dock bekänna, at ännu några skäl lära fattas, innan man dristar utgifwa henne för säker och oemotsäjelig. Och hwad i synnerhet språken angår, så tyckes det wäl wilja något betyda, at orden befinnas wara hwarandra lika, men gör dock saken ej mer, än probabel; emedan man i många andra språk skulle kunna wisa mycken likhet med hebreiskan, om man med flit och upsåt gåfwe sig at tänka deruppå: och det är des utan bekant, at de lärde långt för detta budit til at jämföra både Americanskan och andra folks tungomål med samma Hebreiska språk, etc. Imedlertid gifwes oss wid desse likheters i akt tagande anledning at wörda Skaparens wishet, som låtit alla tungomål, somliga mer och somliga mindre, komma med det språk öfwerens, som holles för det äldsta, och på hwilket han sin lag och löften behagat för alla människor uptäcka. Och huru wida desse språken qua Grammaticalia komma öfwerens, lärer lätteligen märkas af de utkomna Lapska Grammatiker, jämförde

§. 47 förde med den Hebreiska; i hwilken händelse jag holler före någon likhet (g) kunna i akt tagas, (som emellan andra språk); men ock mycken olikhet (h).
§. 10. Imedlertid är deras flit och möda til berömande, som med desse språkens jämförande arbetat, eller torde ännu arbeta. Jag har förr påmint, at man wid slike tilfällen, i anseende til den förändring alla tungomål äro undergifne, ej bör förmoda sig någon fulkomlig öfwerensstämmelse, hälst emellan tungomål, hwilka både til tiden och orten äro så wida skilde, som wåra nu warande Lappar och de fordna Hebreer. Och, om man kunde af andra omständigheter taga i akt någon likhet eller ofelbar egenskap, som detta folket befunnos

§. 48 hafwa med Israeliterna gemensam och allena, så å twiflar jag ej, at ju en likhet i språket, om den kunde med någon säkerhet skönjas, skulle synas beholla sit rum bland de bästa och tryggaste skälen.
Det är icke utan, at några Historier och Legender, som kringföras af Lapparna, äro til en del icke olika de gamla Rabbiners fabler och berättelser. At den Israelistiska Nationen warit af naturen mycket widskepelig, är en egenskap, som äfwen wil hänga wid desse; äfwenwäl egennyttig, samt högfärdig och föraktare af alla andra Nationer; utom andra finnes böjelser, i hwilka de synas komma med hwarandra i någon jämförelse. Til kropsens gestalt och skapnad, i anseende til des korthet, brunbleka hy och swara hår, samt andra märken torde de ej befinnas wara ifrån hwarandra mycket skiljaktige; äfwen så til klädebonaden efter den beskrifning man har på de gamla Israelisters mantlar, kjortlar, barhet i bringan (i) och sölfwerbälten, som hos Israeliterna ej lära hafwa warit i mindre pris är hos desse (k). At Lapparna äro benägne at insättja gula, blå, röda snören, wippor, klutar och bräm wid fållar och öpningar af deras kläder, ser man dageligen. Och man wet Israeliterna til något dylikt hade af Gudi en säskild befallning (l).

§. 49 §. 11. Manfolken sysla war hos Israeliterna at slakta och laga mat : äfwen så hos Lapparna. Och som de förra twådde ofta sina händer, så göra ock desse. Höftesenan af sina Renar äter ej Lappen, utan spinner deraf trå. När Lappen griper til sin köttgryta, så kan man tämligen när inbilla sig Israelisternas appetit wid sina köttgrytor i Egypten (m).
Då man kommer i Lappens kojor, och ser honom ej allenast bo som Patriarkerna i tjäll, utan ock breda sina kläder på det stället man skal sittja, så bär han sig ej olik åt Israels folk, då de wille betyga någon särdeles tjenstaktighet och ärebewisning (n). Och som Israeliterna genom kyssande betygade hwarandra sin tro och kärlek, altså ock Lapparna. Deras BränCurer, dem jag på sit ställe wil omtala, torde kan ske wara af samma slag, som omtalas i Mosis böcker (o),
§. 12. Så äro ock wissa meningar hos Lapparna ej olike Israeliternas. Til exempel: de wilja ej tro, at han syndar, som dräper en tjuf, då han finnes bryta sig in i ens annars egendom (p). Så wil det ock än i dag hänga wid alla Lappar at holla Lögerdagen helig, och då ej taga sig något arbete för händer. Ty, at flytta sina boningar om Söndagen, deröfwer göra de sig ej samwete; men om Lögerdagen sker

§. 50 det ej, äfwen så at fiska, skjuta, o. s. w. utom stort nödfall, emedan de tro at alt Lögerdags arbete slår tilbaka och har skada med sig. För de stora Helgerna holla de ock dagen förut som en förberedelsedag, hwarwid de taga samma omständigheter i akt, som wid Lögerdagen. Wid Qwinfolkens månadstider äro Lapparna mycket like Israeliterna, emedan en sådan människa hwarken blir liden annorstädes, än wid dörren, ej eller får hafwa sådana kläder på sig, som andra, eller äta med dem, utan anses som en oren person. Det är ock bekant, at detta folket äro ganska mone och angelägne om lifsfrukt : samt at de, som Patriarkerne, måste köpa sig hustrur. Äfwen, at de förbehollit sig en rättighet at efter eget behag gifta bort sina barn; och gifwa sit tjenstefolk kreatur til belöning, lika som Laban gaf Jacob. Så är ock deras sång eller joikande til ljudet och sänkningarna ej olik den, som Rabbinerna än i dag bruka i sina Synagogor; hwarom jag låtit mig försäkra af dem som bägge delar hört, och man jemwäl desutan af Note böcker det samma fått inhämta.
§. 12. At de fordna Finnars och Lappars afgud Jumala warit beprydd med en krona, som war besatt med tolf ädla stenar, bewisar Schefferus (q) af gamla Swenska Historier, hwilket torde wara gjordt til någon åminnelse af de tolf Israels slägter. Och som hos Judafolket war en stor subordination emellan deras förmän äldre och yngre, så äro ock

§. 51 Lapparna mycket bögde at wörda och lyda de äldsta af deras folk för godt holla och anstalta. Deras offer får man, kan ske, ej taga något skäl utaf, emedan snart sagt hela werlden i fordna tider brukade det samma. Besynnerlig är dock blodstrykningen. På sina gudar, altare och stodar komma Lapparna icke gärna med knif, utan de af trä göra de mäst af rötter, förloradt tilhugne med yxa, och de af sten äro mäst så, som naturen lemnat dem (r). At upresa wårdstenar och stodar på sina land, måste hos Israeliterna warit i bruk, efter HERren nödgades med et förbod afholla dem derifrån (s). De löften Lappen gör åt sina gudar, går han ej ifrån, ehwad det skulle kosta (t). At Lappen äter sjelf köttet, och giffwer benen åt sina dugar, är ej olikt Israeliterna, som woro nog benägne at förfalska HErrans offer. At de affällige Israeliter brukade baka kakor för himmelens Drottning (u), derutinnan är Lapparna dem ej olike, som ock wiss tid på årt göra et slags kakor och utsättja åt en, som de kalla Ruotta (w). At lapparnas qwinfolk, hundar och kreatur ej få komma wid de bergsändar, hwarest deras helgedomar äro opstälte, skal på sit

§. 52 ställe omröras (x). At Lapparna fordomdags offrat sina barn lefwande åt en afgud wid Besosing en m il från Kimiträsk, berättar Gabriel Tuderus (*), i hwilket mål de ej äro olike de affalne Israeliter wid deras afgudatjenst åt Molech etc.
§. 14. Om nu Finnar och Lappar warit et folk, så måste de ock bägge wara komne af samma Israels slägter. Någon torde gissa, at Lapparna (Same) hafwa sin härkomst af Simeons slägte, som med sin broder och hela Israels gemensamma slägtinge Levi (lave) skulle blifwa skingrade och förströdde ej allenast i Israel (y), utan ock kring de nordiska fjällen. Men Suomalaiset eller Finnarna af Sebulom, som skulle bo wid hafshamnena och skephamnena (z) både i Israel och wåra hofswikar: och så widare uti de andra slägter sins emellan.
Ehuruwäl man lärer förmodeligen holla större delen af desse skäl och omständigheter för sådana, som wäl kunna göra denna saken något sannolik, men ej öfwertyga, som jag ock ej för annorlunda utgifwer dem; så twiflar jag ej, at ju många flera långt wigtigare, kan ock hända aldeles bindande, torde af andra (a), som

§. 53 härom hafwa bättre tilfälle at öfwerlägga, stå at optäcka: då man med tiden finge blifwa om denna saken aldeles och til fullo försäkrad.
§. 15. Imedlertid, och at komma til det, som något säkrare är, så blir det i alt fall wist, at Lappar och Finnar warit i början et folk, som jag sagt wara af Scheffero bewist, och är förnämligast af bägge språkens öfwerensstämmelse så klart och oemotsäjeligit, at intet mer kan twiflas derpå. Förnämligast som jag ock rönt, at undertiden de Lappar, som warit aldralängst ifrån Finland boende, hafwa i somliga mål haft med Finnarna enligare ordformer, än de som bodt dem närmast, etc.
Den tiden de woro en nation måste de af andra folkslag en lång tid blifwit kallade Finnar, Fennar, eller Fanner, samt i äldre tider antingen Himantopodes (b), eller Pygmæi (c) eller Cyclopæ (d),

§. 54 eller Cynocephali (e), Busier (Busar), eller annorledes (f).
§. 16. Ty, at man af et folks klädebonad, gång och andra omständigheter, besynnerligen i fordna tider, ej allenast gifwit många nationer öknamn, utan ock giort sig sällsamma begrep om deras skapnad, är nogsamt bekant af alla de underliga folkslag fordna Geographi beskrifwit finnas i Africa, Æthiopien, Arcadien, Indien och annorstädes, som efterwerlden fått röna bestå af blotta fabler. Wåra Lappar hafwa ej eller kunnat undgå samma öde, som af berörde namn kan skönjas; och en del äfwen holla före, at de äro desamma, om hwilka den gamle Herodotus skal hafwa berättat, at deras fötter hade en skapnad af Gete=fötter, förmodeligen genom det främmande, som dem i hastighet

§. 55 sedt, falskeligen slutit til fotens skapnad af skons, Och man behöfwer ej gå tilbaka til de gamla tider, emedan jag mins mig sjelf, då jag wistades i de södra Lapmarker, hafwa fått falska begrep om de norra Lappars skapnad, då jag likwäl sedermera wid ditkomsten ej fant någon märkelig skilnad på dem, undantagandes at klädernas form giorde dem ifrån de andra något skiljaktiga. Imedlertid kan jag försäkra, at så underliga och förakteliga tankar andra Nationer haft om Lapparna, så underliga hafwa och desse hyst och hysa ännu om andra tilbaka.
§. 17. Men at Lapparna i sednare tider, sedan de blifwit skilde ifrån Finnarna, antingen alla, eller en stor del af dem, blifwit kallade Skridfinnar/ Skrikfinnar, Scritobini och [skridhiphinoi], af det Swenska ordet skrida eller skrinna, för deras skridskor eller skidor de hade på fötterna, omrörer äfwen Schefferus mångestädes (q), under hwilken tid de woro et fritt folk och hade förmodligen sina egna Konungar in til Konung Magni Ladulås tid, som regerade år 1277. Men huru de då kommo under Sweriges krona, samt sedermera under och utur Birkarlarnas wälde, utförer samma Schefferus widlyftigt (h). Så wäl som tiden då deras grannar begynte kalla dem Lappar (i);

§. 56 hwilket han bewisar wara skedt emellan de årtalen 1077 och 1190 (k).
§. 18. Hwad mera, som kunde talas så wäl om deras ursprung och härkomst, som tilstånd i äldre tider, går jag alt förbi, såsom utom mit upsåt, emedan både Schefferus och andre derom widlöftigare skrifwa, och wil allenast anföra något af deras egna berättelser om fordna händelser; dock ej mer, än hwad jag sjelf hört utaf dem, och som jag märkt med andras

§. 57 berättelser til en del stämma öfwerens och til en del från dem afwika.
Då jag wid min första ankomst til Kaitom i Luleå Lapmark böd til at utröna om de hade några berättelser, dem de fått barn ifrån barn af sina förfäder, så wäl om et som annat, gåfwo sig somlige at förtälja hwad de hört af de gamla, om werldenes skapelse, och begärte så utaf mig weta, om det wore sant. De sade, at när Gud skapade werlden, lade han råd med Perkel, eller den Onda, huru alt skulle tilställas. Gud wille at alla trän skulle bestå af märg, alla sjöar af mjölk, och at på alla gräs, blomster och örter skulle wäxa bär. Men den Onde lade sig deremot, hwarmed det ock förblef. Jag sporde dem, huru det kom til at icke Guds utan den Ondas wilja fick framgång? de sade sig ej weta; men trodde den Onda war orsaken, hwarföre icke alt blef så godt, som Gud wille hafwat.
§. 19. Under det jag tilsport dem, om de wiste, huru deras fäder kommo at bo uti detta landet: samt om något folk der bodt, innan de kommo dit? hafwa de swarat sig ej weta det förra, men höllo dock före, at så wäl der, som på andra ställen, hade bodt folk förr än Gud stjelpte om werlden. Jag frågade huru dermed tilgick? De sade, det har fordomdags warit en tid, då Gud (Jubmel) hwälfde om jorden, så at watnet ur träsken, och älfwerne steg op på landet och fördränkte alla människor, undantagande

§. 58 twänne Syskon, en gosse och flicka. Desse tog Gud under armen på et högt berg, som kallades Passe-Ware. Hwilka, sedan faran war förbi, och Gud hade släpt dem ifrån sig, skildes från hwarandra, och gingo på hwar sin wäg, i mening at söka, om ej funnos mer folk i werlden, än de. Sedan de således wandrat tre års tid omkring, kommo de åter tilsamman och kände warandra igen. Fördenskul skildes de åter, och gingo tre andra år förbi, innan de möttes, och kände hwarandra igen. Men då de tredje gången möttes efter andra tre år, kunde ej mer igen känna hwarandra. Derföre gåfwo de sig at följas åt, samt aflade barn tilsamman, af hwilka sedermera alla människor, som nu lefwa i werlden, hafwa kommit. Flera omständigheter wiste de ej at berätta. Men detta sade de sig för sanning hafwa hört förtäljas af gammalt folk.
§. 20. På tilfrågan, om de wiste ifrån hwad ort deras förfäder kommit, och huru wida de woro med annat folk förbundne, har jag fått til swar, det de gamle wetat säja, at Lappar och Swenskar warit i början et folk, och deras stamfäder woro kötslige Syskon, som hade haft samma fader och moder. Men det hände sig at då et häftigt stormwäder opwäxte, blef den ena förskräkt, och sökte at förgöma sig under et bräde. Af hans efterkommande blefwo Swenskar, och Gud lät detta brädet förwandlas til et hus. Men den andra, som war frimodigare

§. 59 och ej wille söka någon undanflykt, blef stamfar för Lappar, hwilka än idag hafwa sit tilhold så godt, som under bar himmel.
§. 21. Men angående några deras manliga bedrifter i sednare tider, weta de almänt i samma Kaitom-Lapmark at omständeligen berätta om et fältslag, som deras förfäder skola wågat emot Ryssen (Karjel), undantagandes det de ej äri i stånd at nämna tiden och huru länge det är sedan det skedde. Saken skal hafwa hängt så ihop, at et Ryskt partie begifwit sig på den norra sidan opföre til Lapmarken; och wid det de angrepo Lapparna oförwarandes fingo de i pengar och Renar et ansenligt byte: gåfwo sig fördenskull tid efter annan at ströfwa omkring alla Lapwägar de träffade, betjenande sig wintertiden mäst af skidben. Man har wist mig somligstädes jordkulor, dem man sommartiden gjort i mening at fördölja sig. Och, emedan de befarade en allmän undergång, hafwa de i denna Lapmark mangrant sammangaddat sig, och tagit en gammal man af sit folk til hufwud. Den samma har på det sättet anfört dem, at då de kommo dit de förmodade fienden skulle komma, betjente han sig af et krigspuss, i det han på et högt berg lät opföra en ansenlig hop timmerstockar. Derpå lät han wäl trampa ned snön utföre hela berget, samt bära watn derpå, at det blef islupit op til öfwersta kullan. Sedan lät han uti isen hugga trappsteg opföre, samt göra wägar från alla sidor och kanter dit åt,

§. 60 på det fienden skulle hitta igen deras läger. Som ock gick efter önskan; ty, då Ryssarana kommo, hade denne stält op sit manskap öfwerst på bergsklinten, som syntes til en tämmelig wäg på alla sidor. Men när fienden, som wågade stiga op til dem, kom på halfwa berget, släpte desse på en gång åstad sina timmerstockar, hwilka förkrossade mästa delen, få undantagne, dem de sedan med hands kraft nedergiorde. men twänne släpte de med lifwet, den ena med en arm, och den andra med en fot. Desse fingo lof at resa hem, och berätta sit folk, hwad ändalykt deras manskap hade fått. Antalet på de slagne hafwa de ej annan räkning uppå, än de berätta, at man tog de eldstål man fant hos dem och trädde på strängen af sina träbogar, hwarmed halftredje sträng opfyltes. Men emedan hwar hwar stäng på desse bogar inneholler gemenligen til längden en god famn, måste det hafwa warit en ansenlig hop. De hafwa wist mig en djup dal på et wist ställe opföre berget, genom hwilken de fört op watnet; äfwen så wissa ställen wid bergsfoten på norra sidan, hwarest är bättre gräswäxt än eljest, föregifwande, at de slagnas blod giort detta stället fruktbärande. Samma berg kalla de än i dag, efter Ryska anförarens namn, Käppoware. Det ligger wid pass 4 mil norr om Gelliware. Det enda på den kanten, på hwilket jag sedt snö och is ligga qwar in i Julii månad.
§.22. Detta tyckes wäl för wissa omständigheter

§. 61 wara swårt at tro. Men emedan de så allmänt tala derom, samt äro enhällige i sina berättelser, och Ryssarna äfwen i förra kriget med Swerige woro tämligen långt opföre på den kanten, torde det wäl i äldre tider kunnat ske, at et fiendtligit partie gifwit sig til at hälsa på et folk, som war säkert och kunde bespisa en armee med kött, ost, mjölk och andra matsaker, hälst förr än et större antal af Swenskt folk begynt sättja sig på desse orter ned. Och, ändock man skulle twifla, om en sådan frimodighet kunde finnas hos Lappen, som gemenligen blir hollen före at wara af en mycket rädd och klenmodig natur af dem, som ej lärdt känna honom rätt; så wil jag dock ej råda någon at hälsa på honom, i mening at angripa hans hjord och egendom, emedan jag tror honom om, han lärer i den händelsen til det yttersta bjuda til at förswara sig och sitt. At desse Lule=Lappar äfwen fordomdags hollit med Ryssarna en drabning på en holma i Lule=älf, är ock et gammalt tal (l). I sista kriget med Ryssland woro åtskillige Lappar, som wiste mig til 30 och 40 pilar med hwassa järn i ändan, jemte klubbor, dem de ärnade bruka, i fall någon fiende skulle komma til dem, o. s. w.”

 

Lars-Nila Lasko

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko

Samisk Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami History blog in English by Lars-Nila Lasko

Samepolitisk Blogg av Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

Pehr Högström och samernas ursprung från Skyterna år 1747 av Lars-Nila Lasko

Lars-Nila Lasko

Lappmarksmissionär Pehr Högström, 1714-1784, publicerade år 1747 boken ”Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande lappmarker”. Verket översattes till danska, tyska och franska. Boken i original kan du läsa här.

pehr_hogstrom

Pehr Högström

Finländare har tidigare varit samer

Verket Lapponia betraktas som det första större beskrivningen av samerna. Tidigare hade korta beskrivelser eller berättelser om samerna hade utgetts av främst missionärer i Sameområdet. Ett hundra år tidigare hade Schefferus i verket Lapponia år 1673 påstår att samerna är besläktade med finländarna. Lapponia utgavs på latin år 1673 av Johannes Schefferus (1621 – 1679). Schefferus menade vidare att samer och finländare var två olika folk, samt att finländarna fördrivit samerna norrut till deras nuvarande bosättningsområde.

Pehr Högström går ett steg vidare. Han menade att finländarna ursprungligen varit samer. Att finländarna fördrivit samerna norrut menar Högström således att detta inte var sant. Högström skriver  ”Att de i forna tider hava varit ett folk med Finnarna, bevisar Schefferus och synes av flera omständigheter ej kunna emot sägas. Men att han påstår, att de ifrån Finnarna blivit fördrivna eller utgångne, är blott en gissning. Att alla Finnar fordomdags varit Lappar, är jag benägnare att tro, samt fört samma levnadssätt, som dessa, men småningom sedermera begynt sätta sig ned, samt bygga sig hus och hem, etc.

Pehr Högström ansåg att det fanns ett språkligt behov att göra en skillnad mellan nomadiserade samer och de samer som övergått till jordbruk. Pehr Högström uttalar ”Imedlertid lärer man dock måst tilstå, at någon besynnerlig tid warit, då de mera enhälligt lade sig på åkerbruket, nämligen de som bodde närmast intil Botniska hafswiken och i de öfrige delar af Finland; då man ock fant nödigt at kalla dem med särskildta namn, och således göra en skilnad uppå dem, som på deras skiljaktiga lefnadssätt förnämligast war grundad.

Pehr Högström menar således att finländarna och finsk kultur uppstod av samer som började med jordbruk. Pehr Högström anser att det varit en flytande tid i övergången när samer blev finländare och att det pågick fortlöpande.

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Skytien
Samernas ursprung kan härledas till Svarta havet

Pehr Högström menar vidare att det är sannolikt att samerna, liksom övriga folk, bebott andra områden och nuvarande bosättningsområde är bara det senaste av en rad andra. Här menar Högström att samerna kan ha ett ursprung från ”Skyterna”. Pehr Högström antyder detta i orden; ”Det skulle wara wärdt, om någon kunde anställa en nogare jämförelse emellan desse språken och de östra folkens tungomål, som man förmenar wara i någon slägtskap med de gamla Scyther, då det stode at utröna, om icke alla desse folkslagen woro en slägt eller afföda af dem… Imedlertid måste jag bekänna, at om man betraktar Lapparnas lefnadssätt och borgerliga upförande denna tiden, så lärer man näpligen hos något folkslag finna likare åtbörder och efterdöme, än då man hörer hwad Justinus och andre berätta om de gamla Scyther. Desse brukade ej jorden, hade ej hus eller ständig hemwist, lefde af boskap, och under deras herdalefwerne woro i en ständig flykt i de obebodda ödemarker. Förde sina hustrur och barn med sig ehwart de togo wägen: lefde af mjölk och honung, klädde sig i skinn; wiste ej af lin och ull; ansågo stöld och tjufweri för den aldrastörsta misgerning o.s.w.

Om man säger, att den gamla Scythiens gränser sträckt sig till dessa orter, så säger man ej annat, än det, som kan vara troligt.

Samisk Historieblogg
Vem var Skyterna och varför Svarta Havet?

Någon undrar vilka Skyterna var?

Skyterna var det gåtfulla nomadfolket som härskade över stora delar av Europa och Asien från omkring år 800 till år 300 f.Kr. för att sedan försvinna från historien.  Så småningom slog sig skyterna ner från sitt nomadiska liv i ett område som täcker dagens Rumänien, Moldavien, Ukraina och södra Ryssland. Norr om Skyternas nordliga gräns fanns Finsk-Ugriska folkstammar till vilka samerna språkligt hör.

Även om Skyterna försvunnit från historien omnämns de i många historiska källor från grekiska till bibeln; Det faktum att staden Bet-San i nordöstra Israel senare kallades Skytopolis kan antyda en period av skytisk ockupation, (1 Samuelsboken 31:11, 12).

Skyterna var inte en etnisk enhet utan en konfederation av folk med ursprung från den Öst Iranska språkfamiljen. De talade Skytiska som var ett Indo-Europeiskt språk.

 

Lars-Nila Lasko

Every day of your life is a page of your history (Arabiskt ordspråk)

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko

Samisk Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami History blog in English by Lars-Nila Lasko

Samepolitisk Blogg av Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

Pehr Högström år 1747 och samernas ursprung av Lars-Nila Lasko

Samisk Historiebligg

Pehr Högström, 1714-1784, var riksdagsman och lappmarksmissionär. Som lappmarksmissionär hade han på 1700-talet ett omfattande distrikt att kristna samer från Västerbotten till gränsen mot Ryssland. Efter ett stort antal ämbetsresor i detta vidsträckta område där han lärde känna samisk, tornedalisk som finns kultur och seder, gav han 1747 ut ett berömt verk ”Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande lappmarker”. Verket översattes till flera språk.

Pehr Högström var starkt influerad av Johannes Schefferus (1621 – 1679) och dåtidens mest inflytelsegivande skrift om samerna i Europa ”Lapponia”.

pehr_hogstrom

Pehr Högström

Finländare har tidigare varit samer

Verket Lapponia betraktas som det första större beskrivningen av samerna. Tidigare hade korta beskrivelser eller berättelser om samerna hade utgetts av främst missionärer i Sameområdet. Lapponia utgavs på latin år 1673 av Johannes Schefferus (1621 – 1679). I verket Lapponia påstår Johannes Schefferus att samerna är besläktade med finländarna.

Pehr Högström går ett steg vidare. Han menade att finländarna ursprungligen varit samer. Högström skriver  ”Att de i forna tider hava varit ett folk med Finnarna, bevisar Schefferus och synes av flera omständigheter ej kunna emot sägas. Men att han påstår, att de ifrån Finnarna blivit fördrivna eller utgångne, är blott en gissning. Att alla Finnar fordomdags varit Lappar, är jag benägnare att tro, samt fört samma levnadssätt, som dessa, men småningom sedermera begynt sätta sig ned, samt bygga sig hus och hem, etc.

Högström skriver vidare ”Rådfrågar man sig med de skribenter, som forna tider talt något om Finnarna, så finnes på deras levnadssätt föga skillnad ifrån det Lapparna nu idka. Schefferus bevisar det samma, och till överflöd anförer både Taciti och Saxonis utlåtelse om Finnarna, som till större delen låter lämpa sig till Lapparnas levnadssätt och uppförände denna tiden. Vad alltså Schefferus talar om Lapparnas migrationer, då de antingen frivilligt, eller med våld bliva avsöndrade ifrån Finnarna, sådant måste, efter mitt omdöme, ej förstås om Lapparna i gemen, utan om vissa hopar och flockar, som antingen självmant funno sig befogade att giva sig ifrån orten till den andra.

Till stöd för sitt antagande, förutom sina egna iakttagelser, hänvisar Högström även till äldre skriftliga källor.

Samisk Historieblogg
Finländare var samer som blev jordbrukare

Pehr Högström menar att finländare varit samer som övergått till jordbruk. Högström skriver ”Om man fördenskull frågar vad tid Lapparna och Finnarna skildes ifrån varandra, så lärer näppeligen något annat svar kunna givas, än att de blevo den tiden söndrade, på vilken de senare begynte övergiva sitt förra levnadssätt, bygga sig ordentliga hus och bruka jorden.

Samisk Historieblogg
Tiden när samer och finländare blev olika folk

Pehr Högström anser att det varit en flytande tid i övergången när samer blev finländare och att det pågick fortlöpande. Högström uttalar  ”Men att föra sådant till någon viss tid, lärer ej heller vara möjligt, efter man ser sådana skillnader dagligen. Ty, så snart en lapp, på de ställen jag varit, begynt som Nybyggare bruka jorden (vilka i somliga Lapmarker som ofta ser), så blir han ock strax Finne, bygger sig strax hus, talar, kläder sig och lever som en Finne, ändock hans syskon och släktingar bo i fjäll, tala lapska, kläda sig och leva i allt annat som lappar.

Och sådana lappar, som på det sättet blivit Nybyggare, har man svårt för att till deras uppförande skilja ifrån annat Finskt folk. Emellertid lärer man dock måst tillstå, att någon besynnerlig tid varit, då de mera enhälligt lade sig på åkerbruket, nämligen de som bodde närmast intill Bottniska havsviken och i de övriga delar av Finland; då man ock fann nödigt att kalla dem med särskilda namn, och således göra en skillnad uppå dem, som på deras skiljaktiga levnadssätt förnämligast var grundad.

Pehr Högström var vidare övertygad att finska språket kom ursprungligen från samiskan. Högström trodde vidare att det samiska språkets ursprung omfattade ett avsevärt större område på kontinenten. Varför skall jag återkomma till i ett senare blogginlägg.

Lars-Nila Lasko

Samisk Historieblogg

History is a novel for which the people is the author. ~Alfred de Vigny, Réflexions sur la Vérité dans l’Art

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko

Samisk Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami History blog in English by Lars-Nila Lasko

Samepolitisk Blogg av Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan