Jacob Wilde och samernas ursprung i de isländska sagorna
Jacob Wilde var professor och som ”Rikshistoriegraf” svenska statens officiella historiker under 1700-talet. Rikshistoriegraf var titeln på den person som var anställd av regeringen för att skriva Sveriges officiella historia.
Jacob Wilde menade att de isländska sagorna klart visade att samerna var urinnevånarna i Skandinavien och att germanska stammar kommit senare. Wilde menade dessutom att samerna gjort motstånd till de invandrande germanerna enligt de norröna sagorna. Genom att göra logiska slutsatser och tolkning av de isländska sagorna menade Jacob Wilde att det var samerna som Svearna stötte på när de anlände till Skandinavien.
Jacob Wilde och samernas ursprung i samiska begravningstraditioner
Historikern Jacob Wilde menade att den isländska eddan var ett otvivelaktigt bevis att samerna var urinnevånarna i Skandinavien. Men, Wilde menade sig ha ytterligare bevis om samerna som urinnevånarna i Skandinavien i samiska begravningsseder.
Sverige som stormakt och intresset för forntiden
Sverige blev en stormakt under 1600-talet. För en stormakt är det viktigt att visa på sin storslagenhet på alla områden inklusive historia. En särskilt statlig ämbetsman ”Rikshistografen” anställdes för att skriva nationens storslagna historia. Göticismen, som var en extrem form av svensk nationalism, växte fram explosionsartat och som fastställde att Noaks ark strandade på Åreskutan, , Noaks sonson Magog var naturligtvis Sveriges första regent och Sverige var hela mänsklighetens vagga där alla världens folk utvandrat från. Göticismen menade också att bibelns och antikens händelser utspelade sig i Sverige och runorna var världens äldsta skriftspråk.
Ett resultat av Göticismen eller svensk nationalism var ett kraftigt ökat intresse för forntiden.
Forntiden är historia för historiker
Fornforskning och ”arkeologi” i äldre tid var naturligt ett ämnesområde för historiker under 1600- och 1700-talen. En del av fornforskning var arkeologi sammankopplat till vad som kunde finnas i historiska dokument. De som var ute och grävde, dvs arkeologer, på denna tid var således historiker. Arkeologi för historiker var mer att finna bevis för vad som stod i historiska dokument.
Historiker söker naturligtvis svar i historiska dokument. De äldsta tryckta källorna i Norden om forntiden var de isländska sagorna. Snorre Sturlassons indelade forntiden i i bränn- och högåldern.
Brännåldern
Den äldsta tiden kallade Snorre Sturlasson för ”Brännåldern”. ”Sturlasson säger i inledningen till Konungaboken; ”Den första tidsåldern kallas brännåldern; då skulle man bränna alla döda och resa bautastenar efter dem; men sedan Frö hade blivit höglagd vid Uppsala, reste många hövdingar såväl högar som bautastenar till minne av sina fränder”.
Brännåldern var således, enligt Snorre Sturlasson, den äldsta tidsperioden i mänsklighetens historia och då begravningsseden var likbränning.
Högåldern
Sturlasson säger i inledningen till Konungaboken; ”Då senare den danske konungen Dan den högmodige4 lät göra en hög åt sig och befallde, att man efter döden skulle bära honom dit i kungaskrud och stridsrustning jämte hans häst med sadeltyg och mycket annat gods, så gjorde många av hans ättemän på samma sätt, och därmed började högåldern i Danmark; men brännåldern höll sig länge därefter kvar bland svearna och norrmännen” .
Enligt Snorre Sturlasson följdes ”Brännåldern” med likbränning av en senare tidsålder där begravningsseden var begravning under högar, d.v.s. gravhögar. Sturlasson kallade denna tidsperiod för ”Högåldern”. Snorre Sturlasson menade vidare att Högåldern började i Danmark för att i ett senare skede sprida sig till Norge och Sverige.
Kummelåldern
Indelning av forntiden enligt den isländska eddan till brännålder och högålder visade sig inte vara tillräckligt. Därför infördes under sent 1600-tal ytterligare en tidsålder ”Kummelåldern” (Stenröseåldern). Kummelåldern som ansågs komma i tid före såväl brännålder och högålder.
Jacob Wilde och samernas ursprung i begravningsseder
I norra Sverige och Finland hade man inte hittat spår efter vare sig gravhögar eller spår av likbränning. Det var enligt historikern Jacob Wilde ett bevis på att samerna anlänt till Sverige före såväl brännåldern som högåldern. Enligt Wilde måste samerna anlänt till Skandinavien och Finland under Kummeltiden.
Eftersom, som det fastslås i den isländska eddan att likbränning uppstod i och med Odens och svenskarnas ankomst till Skandinavien, så måste samerna enligt Wilde ha anlänt före svenskarna till Norden. (Jacob Wilde, Fordom Sweriges historiographi friherrens Samuelis von Puffendorff Inledning til swenska statens historie med wederbörlige tilökningar, bewis och anmerkningar försedd af Jacob Wilde, 1738, s.29)
BLOGGFRÅGA
Kan de isländska sagorna innehålla sanning?
Lars-Nila Lasko
Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko
Samisk Historieblogg av Lars-Nila Lasko
Saami history blog in English by Lars-Nila Lasko
Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan
