För hundra år sedan kallade Elsa Laula till det första samiska landsmötet. Det var det första mötet där samer både från norr och söder möttes. Det samiska landsmötet hölls i Tråante, (Trondheim), i Norge den 6 – 9:e februari 1917.
Det är anledningen till ett stort samiskt firande i Trondheim, Norge, mellan den 6:e och 12 februari 2017.
Det är också anledningen till att Norge utgett en ny 20 krona och nya frimärken med samiska motiv för att uppmärksamma hundra års jubileet.
Elsa Laula
Vem var då Elsa Laula?
Föräldrar
Fadern var renskötaren Lars Tomasson Laula (1846-1899) från Aarborte, (Hattfjelldal), i Nordland län, Norge. Modern hette Kristina Josefina Larsdotter (1847-1912) och var renskötarkvinna från Sverige. Föräldrarna bedrev renskötsel i gränstrakterna mellan Västerbotten i Sverige och Helgeland i Norge.
Uppväxt i Jïjnjesuvvane
Elsa Laula föddes i Jïjnjesuvvane, (Storseleby eller som lokalbefolkningen kallar det ”Storselestan”. Jïjnjesuvvane betyder på sydsamiska ”Storselet”), som ligger mellan Vilhelmina och Storuman i Västerbottens län, den 29:e november 1877.
Hennes officiella födelsenamn var Elsa Stina Larsdotter Laula.
Laula växte upp i fjälltrakterna väster om Jïjnjesuvvane i Suofo.
Uppväxt i en tid av kolonisation och fördomar
Elsa Laulas uppväxt präglades av en mycket djup fattigdom.
I tillägg växte hon upp i en tid när kolonisationen av Sameland hade nått de inre fjälltrakterna. Konkurrensen om markerna var hård och hårdnade allt mer i och mer allt fler nybyggen poppade upp. Det var konkurens om fiske, jakt och renbetesmark, d.v.s. konkurrens om brödfödan.
Inte nog med det. Det var en tid av rättslöshet. De starka rättigheterna i Lappskattelanden var på väg till total upplösning. En nyordning hade införts i 1886 års renbeteslag som inte kom att effektiviseras förrän i 1898 års renbeteslag. Nyordningen innebar att Lappskattelanden skulle upplösas. Formellt upplöstes dock inte lappskattelanden förrän ett riksdagsbeslut 1927. I praktiken långt tidigare. I stället för Lappskatteland skulle jaktmarkerna, fiskemarkerna och renbetesmarkerna användas gemensamt med andra familjer och släkter. En ny konkurrens dök således upp om marken. Det blev således inte bara en konkurrens om marken med den allt ökande nybyggarverksamheten. Utan även konkurrens om markerna med andra samer. I tillägg gav inte den nya renbeteslagen samma rättsskydd som i Lappskattelanden. Nu var samerna inte längre ägare av marken utan i stället brukare av statens mark. I och för sig nyttjanderättshavare. Men, nyttjanderätten blev i praktiken det som blev över när alla andra tagit sitt.
Det kan tilläggas att i Västerbotten byggdes samebyarna, dvs lappbyarna, upp utifrån Lappskattelanden. Gränserna mellan Lappbyarna sammanföll således med Lappbyarnas gränser. Så gjordes inte i Norrbottens län. I sak hade gränsdragningen ingen betydelse för rättens förändrade innehåll. Samer fick se sina marker övergå från äganderätt till nyttjanderätt och nu i konkurrens med alla andra på sin mark.
Med Renbeteslagen från den 1 juli 1898 infördes i § 14 skadeståndsskyldighet för samer till nybyggare vid renbetning på nybyggen. Skadeståndet var dessutom högt satt. I ett uppmärksammat fall från början av 1900-talet dömdes en fattig renskötare till skadestånd på tre tusen kronor. Naturligtvis fullständigt ödeläggande för renskötaren.
I praktiken hade majoriteten av samerna ingen rösträtt i vare sig kommunalval som i riksdagsval. För rösträtt fordrades en fastighet, d.v.s. ett nybygge, eller en årsinkomst på en för tiden över hisnande 800 kr. Därmed hade samerna begränsade möjligheter att påverka samhällsutvecklingen lokalt som på nationell nivå. Där emot hade nybyggarna från lappmarkerna representation i såväl riksdag som kommuner.
Uppväxt i en tid av socialdavinism och rasism
Elsa Laulas uppväxt präglades vidare av en tid med starkt nedsättande syn på samerna. Detta var en syn som uppkom under senare delen av1800-talet. Tidigare hade samerna betraktats som ett folk bland alla andra och dessutom som ett urfolk i Sverige med en mångtusenårig historia i norr. Den nya synen var ett resultat av en ny europeisk syn på mänskligheten i form av raser. Den vita germanska rasen var både mer högstående och betydelsefull än andra raser. Samerna kom att betraktas som en särskild mänsklig ras och mer lågstående. Synen var vidare att lägre stående raser naturligt skulle duka under för starkare och mer högstående raser.
Uppväxt med personlig tragedi
När Elsa Laula var 22 år gammal år 1899 inträffade en stor personlig tragedi i familjen. Elsas far Lars Tomasson Laula och bror hittades båda intrasslade i ett fiskenät och drunknade i en insjö.
I lokaltidningen publicerades en nybyggares version av vad som hänt. En solig sommarkväll i juni 1899 hade Elsa Laulas far och broder lagt ett nät tvärs över en liten sjö. Enligt artikeln i lokaltidningen hade brodern fallit i vattnet och trasslat in sig i nätet och fadern försökt undsätta sonen. Men, fadern hade också trasslat in sig i nätet och drunknat. Artikeln i tidningen Västerbottens Kuriren skrevs av Stockholmsjournalisten Vilhelm Nordin. Samma journalist skulle senare skriva artiklar om Elsa Laula med mycket nedlåtande innehåll.
Hela drunkningshistorien låter fullkomligt orimlig för att ha inträffat i en liten insjö i lugnt soligt sommarväder. Än mer orimlig verkar historien när inte bara en utan två vana fiskare som omkommer. Olyckan skedde dessutom strax innan en marktvist mellan dem och nybyggaren skulle upp i domstol. Vi får aldrig veta sanningen eftersom Länsmannen, d.v.s. polisen på denna tid, valde att tro på nybyggaren och inte utreda eller åtala någon.
Carl von Linné har i sin Lappländska resa till Västerbotten redan på 1700-talet beskrivit konkurrensen om fisket vid kusten mellan samer och inflyttade nybyggare. Vid ett tillfälle hade nybyggare tagit upp en sames nät och kastat dem över träd vid strandkanten.
Med mycket stor sannolikhet hade Elsa Laula och hennes mor Kristina Laula antagligen inte trott på nybyggarnas förklaring hur hennes far och bror dog.
Uppväxten format Elsa Laula
Det är möjligt att Elsa Laulas uppväxt i en omgivning och miljö av fattigdom, kolonisation, fördomar, socialdavinism, rasism, rättslöshet och personlig tragedi påverkat henne till att bli både samepolitiskt medveten och aktiv.
Elsa Laulas mor uppvaktar kungen
Ett antal samer i Väserbotten beslutade till slut att resa ner till Stockholm och uppvakta den svenska kungen Oscar den II om samernas sak. I den samiska delegationen deltog Elsas mor Kristina Laula. Kristina Laula lyckades erhålla ett kungabrev från Oscar den II om rätten till sitt markområde. Kristina Laula erhöll även ett utbildningsstipendium av drottningen Sofia till sin dotter Elsa Laula.
Utbildning
Vid denna tid var det vanligt att samer påbörjade skolutbildning vid 12 års ålder fram till 15 års ålder vid missionsskolor. Senare skulle ”lapp skall vara lapp” filosofin dyka upp i skolutbildningen. Detta innebar att samer inte skulle gå i skola i hus utan i stället i kåtor.
Det var således ovanligt att samer, och framför allt samekvinnor, hade högre utbildning. Framför allt berodde detta på att utbildning kostade och att den ”högre” utbildningen främst låg i södra Sverige.
Vid flera artiklar och böcker om Elsa Laula hänvisas att hon gick vid Realskolan i Örebro. Det är mycket tveksamt om Laula verkligen gjorde det. Det verkar till och med osannolikt att hon skulle haft den möjligheten att antas liksom att hinna med studier vid Realskolan i Örebro.
År 1898 startades Nyhyttans Missionsskola av Sjundedags Adventistsamfundet utanför Grythyttan i Dalarna. Sjundedags Adventistsamfundet uppstod i 1800-talets läsarväckelse och roparrörelse i Sverige, och numera en del av det världsvida Seventh-day Adventist Church. Verksamheten flyttade 1932 till Ekebyholms gods utanför Rimbo som köptes upp av Sjundedags Adventistsamfundet. Vid Ekebyholms gods bedrivs verksamheten nu av Ekebyholmsskolan med grundskola, gymnasium och en folkhögskola. År 1901 framgår av handlingarna till Nyhyttans praktiska missionsskola att skolan fått in ansökan från ”en lappflicka, som bor långt uppe bland fjällen”.
Elsa Laula fick dock möjligheten till högre utbildning, genom drottning Sofias stipendium och åren 1904 – 1905 utbildade sig Laula till barnmorska vid Södra BB i Stockholm
Påverkan av miljöer i Stockholm
I Stockholm träffade Elsa Laula feministen Anna Lindhagen liksom andra kvinnorättsaktivister och representanter från kvinnoorganisationer. Elsa Laula blev även god vän med Anna Lindhagens bror Socialdemokraten Carl Lindhagen. Carl Lindhagen var borgmästare i Stockholm liksom riksdagsledamot. Laula måste ha blivit påverkade av dessa personer och miljöer.
Men, sannolikt har även Elsa Laula inspirerat andra samer i Stockholm, personer och inte minst påverkat riksdagsman Carl Lindhagen. Riksdagsman Carl Lindhagen började driva samefrågor i riksdagen och det är troligt att Elsa Laula varit en förtrolig rådgivare och initiativtagare.
Lapska centralförbundet år 1904
När Elsa Laula var 27 år gammal år deltog hon i bildandet av Lappernes centralförbund på Skansen i Stockholm den 10 augusti 1904. Till mötet hade samlats Enok Johan Nilsson från Södra Storfjäll vid Tärnaby, Torkel Tomasson från Vilhelmina, Lisa Stinnerbom och Lars Stinnerbom från Vilhelmina, samt Elsa Laula. Vid mötet deltog även icke-samer som Gustav Z. Hedenström (1874 – 1942) från Brunkeberg i centrala Stockholm. Gustav Z. Hedenström skulle komma att författa flera artiklar i centralförbundets egen tidning.
Enok Johan Nilsson var ordningsman i Vapsten sameby. Han blev också den första ordförande för Tärnaby sameförening 1904, samma år som även Fatmomakke sameförening bildades.
Även om det inte var många personer vid bildandet av Lapparnes Centralförbund och alla från Västerbottens län var syftet att organisationen skulle bli rikstäckande. Lappernes centralförbundet var också den första nationella samiska huvudorganisationen i Sverige och i världen.
Ordförande för Lappernes centralförbund blev Elsa Laula och Torkel Tomasson valdes till förbundssekreterare.
Organisationen skulle arbeta för att ”söka bättra lapparnas ställning i ekonomiskt, kommunalt och politiskt hänseende… att söka bevaka och understödja lapparnas rätt i tvistemål samt i öfrigt medverka till spridandet av välmåga i Lappmarken”.
Det nya centralförbundet hade redan från starten ekonomiska problem. Redan efter två år så lades Lapparnas Centralförbund därför ned efter en tynande tillvaro.
Lapparnes egen tidning år 1904
Lappernes centralförbund kom som språkrör att utge en egen förbundstidning. förbundstidning fick namnet Lapparnes Egen Tidning. Sekreteraren i Lapska centralförbundet Torkel Tomasson blev huvudredaktör. Det första numret utkom 1904 och efter 5 nummer lades tidningen ner. Nedläggningen berodde sannolikt på flera orsaker som att det var i början på 1900-talet svårt att nå ut till en större grupp samer, ett bristande intresse från samebefolkningen och säkerligen hade prisnivån betydelse.
Lapparnes Egen Tidning blir Samefolket – Världens äldsta urfolkstidning 1918-2018
1918 kom utgivning i gång på nytt av Lapparnes Egen Tidning och som sedan utjorde grunden för tidningen Samefolket som kommer ut även i dag. På så vis kan man såga att tidningen Samefolket är världens äldsta utkommande urfolkstidning.
Frågan är om tidningen Samefolket kommer att fira 100 års jubileum år 2018? Tidningen firade nämligen inte 100 års jubileum år 2004.
Lapparnes Egen Tidning och Samefolket är inte samernas äldsta tidning år 1873
Samernas första tidning hette ”Muittalægje” och utkom med sitt första nummer i april 1873 fram till 1875. Redaktör för tidningen var länsmannen Christian Andreassen i Polmak, Norge. Tidningen trycktes i Čáhcesullo (Vadsö), Norge
Elsa Laulas skrift ”Inför lif eller död – Sanningsord i de lappska förhållandena” år 1904
I juli 1904 blir Elsa Laula i Gardfjäll, Vilhelmina, färdig med sitt manus till sin skrift ”Inför lif eller död – Sanningsord i de lappska förhållandena”. Skriften publiceras i 6000 ex samma år. Därmed blir Elsa Laula den förasta kvinliga samiska författaren.
I skriften uppmanar Elsa Laula samer att organisera sig för att förbättra sin situation; ”Men då måste lappen taga saken i sin egen hand. På hvad sätt frågar mången, Det finnes icke mer än ett. Och detta är: en enhetlig lappsk förening, fungerande i hvarje lifsnerv af lappska befolkningen… När vi stå en och en kunna vi föga eller litet uträtta. Gemensamt hafva vi dock ett intresse, och detta intresse måste förenas och blifva en makt. Och inom kort skola vi hafva en duglig stab af egna landsmän, som med insikt, reda och klokhet bringar saken vidare fram.”
Samernas första folkbildningskurs år 1905
I januari 1905 deltar Elsa Laula i samernas första folkbildningskurs som hålls i Stockholm,
Familj år 1908
Elsa Laula gifte sig vid 31 års ålder år 1908 med den renskötaren Tomas Petersen Toven från Vefsen i Nordlands län, Norge.
Tillsammans bytte de efternamn till Renberg. Det var vanligt vid denna tid för samer att byta till svensk eller norskklingande efternamn. Tidigare hade även präster satt svensk eller norskklingande efternamn på samer.
De bosatte sig i Tovens Renbetesdistrikt och senare år 1912 i Burskrankens renbetesdistrikt söder om Mosjøen i Norge.
Burskrankens renbetesdistrikt fick sitt namn efter det 1447 m höga fjället Burskranken i Vefsn kommun. Burskrankens renbetesdistrikt finns inte längre. Renbetesdistriktet slogs år 1999 samman med Brønnøy/Kvitfjell renbetesdistrikt till Jillen-Njaarke renbetesdistrikt.
Paret fick under 13 år sex barn, varav fyra av dem kom att leva vidare till vuxen ålder.
Brurskanken samiske lag år 1908
”Brurskanken samiske lag” var en av de äldsta sameföreningarna i Norge. Bakom Sameföreningen bildande år 1908 låg Elsa Lula och hennes man.
Brurskanken är ett 1447 m högt fjäll i Vefsn kommun i Nordland. Fjällets sydsamiska namn är Brovrese. Fjället Brurskanken har gett namn åt sameföreningen.
Första Samiska Kvinnoorganisationen år 1910
”Brurskankens samiske kvindeforening” var den första samiska kvinnoorganisationen. Det var denna förening som var initiativtagare till det första samiska landsmötet i Trondheim 1917.
För att anordna det första samiska landsmötet i Trondheim 1917 bildade Brurskankens samiske kvindeforening en arbetsgrupp. Arbetsgruppens ordförande blev Elsa Laula och ledamöter var Ellen Olsen Toven, Anna Renfjell samt Ellen Lie.
Första samiska landsmötet år 1917
Det första större samiska mötet hölls den 6:e februari 1917 i Trondheim. Det hade hållits flera olika lokala samiska möten före landsmötet i Trondheim. Landsmötet i Trondheim kom att bli historiskt genom att det var det första mötet till vilket både nord och sydsamer samlades, liksom samer från två länder Sverige och Norge.
Landsmötet kom att bli historiskt och ge upphov till samernas nationaldag den 6:e februari. Själva landsmötet hölls i metodistkyrkan (metodistkirka) och samlade omkring 100 samer.
Elsa Laula öppnade det första landsmötet i Trondheim 1917 i ett välkomsttal med orden;
”Den nation som inte försöker att följa med i utvecklingen går under. Och det är nu en gång för alla på det sättet att små nationer som vår, ofta får stå tillbaka för andra stora nationer. Själva har vi största delen av skulden att vår nation inte har kommit längre än den har. Vi har inte stått tillsammans. Vi har aldrig försökt att handla som ett folk. Idag försöker vi för första gången att binda samman de norska och svenska samerna”
Sista vilan
Elsa Laula avled 53 år gammal i Brønnøy, Norge, den 22:a juli 1931 i Turberkolos. Elsa Laula trodde hela sitt liv på organiserade samer i en riksorganisation. Hon tog flera initiativ för detta men fick aldrig uppleva ett stabilt samiskt rikstäckande organisation. Dock skulle det bara dröja 14 år till den äldsta samiska huvudorganisationen grundades år 1945 Riksorganisationen Same Ätnam (RSÄ). RSÄ är nu världens äldsta samiska riksorganisation vars initiativ inte togs långt från sina hemtrakter i Sorsele år 1944 genom den så kallade stora Samiska Ungdomskonferensen. Ytterligare några år senare bildades Svenska Samernas Riksförbund 1950 och senare Sami Nuorra, NSR, NRL, LSS, Renägarförbundet, samt nästan ett 100-tal samiska organisationer från lokal-, regional- och central nivå till över riksgränserna. I tillägg har tillkommit Samiskt folkvalda organ med myndighetsuppgifter. På mindre än 75 år har samerna blivit till ett av världens mest organiserade urfolk. Elsa Laulas arbete för och dröm att organisera samerna har således uppnåtts flera gånger om!
Lars-Nila Lasko
Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko
Historieblogg av Lars-Nila Lasko
Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan
Lars-Nila Laskos historieblogg 
Reblogga detta på SouthSaamiHistory och kommenterade:
Mycket bra sammanfattning!
GillaGilla