Inför Lif eller död och Elsa Laula av Lars-Nila Lasko

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Små skrifter i politiskt syfte

Små skrifter, sk. pamfletter, började spridas redan när tryckpressarna uppfanns. Väldigt tidigt blev de små skrifterna ett sätt att skapa opinion för en sak. Religiösa ledare som Martin Luther eller kända upplysningsfilosofer som Rousseau, Voltaire eller Diderot använde sig av pamfletter för att sprida sina idéer

Liten skrift i samepolitiskt syfte

Pamfletter fick även stor betydelse i Sverige från frihetstiden och framåt. Den förste same som kom att använda sig av en pamflett i samepolitiskt syfte var Elsa Laula (1877-1931).

Elsa Laulas utgav år 1904 sin egen kampskrift ”Inför Lif eller död”. I dag går det inte att beskriva Elsa Laula utan att nämna hennes skrift. Så stor betydelse fick den lilla skriften.

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Första samiska kvinna som blivit publicerad i Sverige

Elsa Laulas kampskrift ”Inför Lif eller död” färdigställde hon i sin hemort Såafoe, Gardfjäll inom Vilhelmina kommun, i juli 1904 och utkom från Wilhelmssons tryckeri i Stockholm i augusti 1904. Elsa Laula var den första samiska kvinna som blivit publicerad i Sverige.

Liten skrift med stor spridning

Skriften är på 30 sidor och utkom i 6000 exemplar. Skriften fick stor spridning bland den samiska befolkningen, organisationer och myndigheter. Hösten 1904 delades skriften även ut till riksdagsledamöter. År 1918 lästes till och med ”Inför Lif eller död” upp i riksdagen.

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Talande bild

Elsa Laulas skrift har en väl vald bild på framsidan.  Min tolkning är att det är en ren som bölar fram en samisk protest från en skövlad mark. Men, du har säkert en annan tolkning. Hur som helst är det en väl vald och talande bild?

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

 

Pamflett som fått stor betydelse för samisk organisering

Elsa Laulas var en samepolitisk pionjär med stort samhällsengagemang och som spred skriften när hon reste runt bland samer och förespråkade att de skulle organisera sig. Skriften utkom lagom till Samiskt Centralförbunds grundande i augusti 1904 och har troligen haft betydelse för alla de nya samiska föreningar som uppstod kort där efter.

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Samerna får ge vika för den germanska rasen

Långt uppe bland fjällen i öfversta Norrland bor sedan mannaminnes tider vår stam. Svunna tiders häfder tälja dock att vi lappar  icke alltid varit hänvisade till att söka lefvebröd bland kala bergstoppar, utan lemningar från forna tider visar att lapparna besuttit rymliga betesmarker under gynnsamma förhållanden. Under seklernas lopp har lappen dock alltjämt fått vika för den jordbruksidkande germanska rasen…”

Så börjar Elsa Laulas kampskrift ”Inför Lif eller död”. Skriften inleder med att ge några korta ord om samernas historia. En historia om att samerna tidigare bott ett mycket större område, men genom Sveriges kolonisation tvingats till tillbaka till fjällområden.

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Samerna tvingats till nomadism

Elsa Laula menar i sin beskrivning att samerna tvingats till nomadisering och att de ursprungligen inte var nomader. Det är lite tveksamt vad Laula egentligen menar? Enligt min mening så är det sannolikt att hon menar att samerna tidigare innehaft Lappskatteland, d.v.s. en fast egendom bestående av ett landområde som gick i arv, kunde säljas, köpas eller ges i gåva och där det bedrevs fiske, jakt eller intensiv renskötsel eller kombination av alla. Intensiv renskötsel var en renskötselform som Elsa Laula kom att förespråka i olika sammanhang liksom tillgången till Lappskatteland.

Elsa Laula skriver ”Fredlig, lugn, sluten och alltid nöjd med sin lott har lappen utan protester själfmant lemnat hvad han trott vara hans tillhörighet och tum för tum ha de svenska nybyggarna dragit till sig den betesmark, som af lapparne användts.  De hafva däraf fått namnet »nomadiserande» d. v. s. ständigt vandrande, men månne icke den omständigheten, att de svagare under alla tider fått gifva vika för de starkare, varit orsaken till denna varidringslusta. Att lappen har betingelser för att bosätta sig när han fått sitt lefvebröd, därom vittna med tillräcklig tyd-barhetde sista decenniernas erfarenheter. Man gör orätt om man i lappbefolkningens tvungna undandragande ser något af zigenarlifvet.

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Svenskarnas syn på samerna som lägre stående

Man sätter sig inte in i lappbefolkningens förhållanden utan betraktar det hela som en föråldrad brokig tafla bredvid svenskens högre kulturstadium

Med dessa ord fortsätter Laula sin skrift. Hon menar att den svenska riksdagen, myndigheter majoritetssamhället saknar kunskap om samerna, sätter sig inte in i samernas problem och har en rasistisk syn på samerna och samisk kultur som lägre stående än den svenska civilisationen.

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Romantisk syn på samerna

Laula menar vidare att storsamhället har en romantiserande syn på samerna och deras levnadssätt utan att förstå att verkligheten ser helt annorlunda ut. Detta framgår av Laulas ord  ”Mer endels framställes lappens arbete, hans kamp för brödet, hans säregna lefnadsförhållanden och hans äfventyr i sagornas skimrande ljus, hans verkliga arbete för nöjestillfredsställelse. Tyvärr är dock icke lappens lefnad ett tidsfördrif utan ett af mödor, faror och umbäranden uppfylldt lif.

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Felaktiga uppfattningar om samerna?

Laula tar även upp att det finns flera felaktiga förutfattade uppfattningar om samerna. Laula skriver ”Och dock tillmätes orättvist den lappska befolkningen kulturlyten, hvilka ej hafva sin uppkomst i vår stam utan äro till oss öfverförda från de högre kultiverade. Ja, man har därvid gått så långt att man därföre ansett oss ej vara värdiga att inrangeras bland folkslag eller med andra ord åtnjuta rättigheten att existera.”

Om storsamhällets uppfattning att samerna har stora alkoholproblem uttalar Laula ”Till en början vill jag konstatera det faktum att bland våra lappar finnas inga vane- drinkare och sedan tider man minnes tillbaka har icke åtminstone i min hemtrakt någon lapps dödsorsak varit alkoholsjukdom. Jäm- fördt med de senaste svenska iakttagelserna, som konstaterat att 50 tusen drinkare befolka landet, torde den lappska dryckenskapen icke böra öfverskattas sin betydelse.”

Om uppfattning att samerna är ett fattigt och tiggande folk skriver Laula ”Beklagligt är det förhållande, hvarmed man äfven framhåller lapparnes tiggeri, såsom föranledt af lättja.” Laula menar att samernas fattigdom beror på storsamhällets kolonisation och åtgärder. Samerna har helt enkelt av storsamhället drivits in i fattigdom; ”Lappen får — alla ömmande omständigheter till trots — gifva vika och obarmhertigt drifves han till tiggarstafven, han har ju icke äganderätt till sitt land utan äger endast rätt till renbete. Utan renar, utan jord, utan utsikt att lefva af sina händers arbete finnes ju ingen annan möjlighet än att anropa barmhertiga medmänniskor om hjälp.”

Som ett talande exempel tar hon upp hur en rik same fördrivits till fattigdom och tiggeri; ”Lappmannen Gustaf Klementson i Fatmomakke var för några få år sedan ansedd som en välbärgad lappman. Han ägde en renhjord på omkring 300 renar och hade således existensmöjligheter för den stora familj, 11 personer, de voro. Hufvudsakligen genom timmerdrifningen nedslogos hans renar och därmed var hans uppehälle som renägande lapp förbi. På sitt lappskatteland sökte han nu att förebygga sin ruin och göra detta fruktbärande. Nu i dessa dagar har den svenske nybyggaren fullbordat lappmannens öde — och lappmannen utestängts från rätten till sitt lappskatteland. Hvad skall nu den arme af olyckan hemföljde söka sitt bröd. Återstår för honom, fadern med de nio barnen, någon annan utväg än att söka brödet hos barmher- tiga medmänniskor, så framt han vill undgå hungersnöden ? Är nöden här föranledd af lättja eller af verkligt behof?

På denna tid tillkom ett särskilt lagstiftat stöd till fattiga och behövande samer. Laula kritiserar att detta stöd inte når den samiska befolkningen ”Det är sant att hvarje år beviljas ett statsanslag till nödlidande lappar, men dessa understöd ha dock endast i undantagsfall, och då i mycket små belopp kommit de fattiga lapparne till godo.”

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Lösningen

Efter att ha beskrivit samernas historia och storsamhällets syn på samerna övergår Elsa Laula till att beskriva hur samernas situation bör lösas.

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Rätt till lappskatteland

Elsa Laula menade att samerna bestulits på sina marker och som av staten sålts till nybyggare. Nybyggarna fick äganderätt till samernas mark och den mark som blev över fick samerna endast nyttjanderätt till. Den mark som blev över minskade dessutom hela tiden genom att nya nybyggen anlades. Resultatet blev att samerna tvingas flytta allt högre upp i fjällen.

Det Elsa Laula beskriver är en lång koloniseringsprocess, som kallas avvittringen och upprättande av odlingsgräns, där rätt till land och vatten fråntogs samerna bit för bit.

Elsa Laula menade att samernas rätt till land och vatten var en ödesfråga för samernas framtida överlevnad som folk. Samerna måste därför återfå sina lappskatteland.

Rätt att bedriva jordbruk

Elsa Laula menade att samerna vidare måste få rätt att bedriva jordbruk på lappskatteland. Lagstiftningen var ju utformad så att samer endast fick rätt till renbete ovan odlingsgränsen och inte rätt att använda marken för jordbruk.

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Samer måste få rösträtt

Rösträtten var baserad på inkomst eller taxeringsvärde på nybygget som gjorde att nybyggare kunde rösta i kommunala val. Samer kom aldrig upp i den inkomst som fordrades, samt ingen mark, och kunde således varken rösta eller delta i kommunala beslut i sameområdet. Likadant var förhållandet för rösträtt till riksdagen. Elsa Laula menade att samerna också måste få rösträtt.

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Samisk Riksdagsplats

Elsa Laula menade vidare att samerna också måste få en riksdagsplats för att kunna föra sin talan i riksdagen. På den tiden var representationen i riksdagen från Norrland vigd åt präster och nybyggare, dvs representanter för kolonisatörerna.

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Utbildning för samer

Elsa Laula var mycket kritisk till att svenska staten bekostade skolor och utbildning för nybyggarnas barn medan samerna fick gå i missionsskolor uppbyggda på frivilliga medel.

Lars-Nila Lasko - Samisk historieblogg
Lars-Nila Lasko – Samisk historieblogg

Lösningen uppnås genom att samerna måste organisera sig

Hur skulle lösningen uppnås. Elsa Laulas svar var ”Men då måste lappen taga saken i sin egen hand. På hvad sätt? frågar mången. Det finnes icke mer än ett. Och detta är: en enhetlig lappsk förening, fungerande i hvarje lifsnerv af lappska befolkningen.”

Lars-Nila Lasko

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko 

Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s