Cornelius Tacitus skriver i sin historieberättning över de nordliga folkslagen år 98 om ”Fennorum”, ”Fennosque” och ”Fennis” i olika latinska böjningsformer, dvs om folksaget ”Fenno”
Men, vilket folkslag i nord syftar Cornelius Tacitus på?
Huvudteorierna är, enligt de flesta historiker och forskare, att Cornelius Tacitus syftar på ”Samer” eller ”Finländare”.
Nu skall det dock nämnas att några forskare har i litteraturen försökt anknyta ”Fenno” i Cornelius Tacitus Germanica med de tyska orterna Finniland och berget Finne utanför nuvarande Leipzig, Tyskland. Detta är, enligt min mening, alltför långsökt förklaring utan ha ytterligare belägg än ortsnamn. Till detta kommer att de tyska orterna Finniland och berget Finne utanför nuvarande Leipzig ligger relativt långt från det område som Cornelius Tacitus utpekar som jägarfolket Fennos utbredningsområde. Det är dock troligt att ordet ”Fenno” i forngermanskan kan ha haft betydelse för namngivningen av de tyska orterna Finniland och berget Finne.
Så, vilket folkslag i nord syftar Cornelius Tacitus på?
Vi börjar med att analysera teorin om att Cornelius Tacitus avser med ”Fenno” finländare och det finländska folket.
Redan begreppen ”finländare” och det ”finländska folket” vållar stora problem om Cornelius Tacitus menar dessa. Problemen är nästan alltför många.
Den första anledningen är att orden ”finländare” och det ”finländska folket” är begrepp som tillkommit relativt sent i historien och åsyftar egentligen de folkslag som bor i landområdet ”Finland”. I svenskan användes tidigare ordet ”finnar” för de som bodde i nuvarande Finland oberoende av etnicitet. Exempelvis bestod halva Gustav Wasas kansli av finnar. Det innebär inte att alla från Finland talade finska på Gustav Wasas kansli. I stället var det förmodligen huvudsakligen fråga om svensktalade finnar, dvs finlandssvenskar eller svenskar från Finland.
I litteraturen uppträder begreppen ”Finnar”, ”Finländare” och ”Finland” först 1000 år efter Cornelius Tacitus historieberättning om ”Fenno” i Germanica. Namnet Finland är ännu under vikingatiden liktydigt med Egentliga Finland. Ordet ”Finland” nämns första gången på 1000-talet i en uppländsk runinskrift. Därnäst finna vi ordet Finland i islänningen Snorre Sturlassons berömda sagobok Heimskringla. Här omtalas bl.a. ett härnadståg till Finland av sveakonungen Agne. På 1100-talet användes för första gången den skriftliga benämningen ”finnar” om finska invånare i Finland, i påvebullan Gravis admodum.
Begreppen ”finländare” och det ”finländska folket” hade tidigare en således ytterligare snävare betydelse än i dag. I äldre svenskan åsyftades med finnar de som bodde i egentliga Finland. Med egentliga Finland åsyftades på den tiden det svensktalande området eller landskapet i Finland. Landskapet i forna Åbo och Björneborgs län i Finland är det område som betecknas för egentliga Finland, (på finska: Varsinais-Suomi). Egentliga Finland består av den sydvästra delen av Finlands fastland och skärgården utanför, Skärgårdshavet, fram till Åland. Landskapets huvudort är den största staden Åbo, som under den svenska tiden var den östra rikshalvans viktigaste stad.
Egentliga Finlands landskapsvapen
Men begreppen ”finländare” och det ”finländska folket” har vållat problem för finländarna själva. I början på 1910-talet uppstod i Finland behov av att, på ett bättre och exaktare sätt, beteckna de olika språkgrupperna i landet. Begrepp som finne (finskt), finländare (finländskt)och finlandssvensk (finlandssvenskt) myntades, i deras nya betydelse, under denna tidsperiod. Dessförinnan hade termen finne använts om alla invånare i Finland, (Se Olof Mustelin. Finlandssvensk – kring ett begrepps historia, Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet, vol. 511, 1983).
Med finska folket, och numera finska medborgare, menas således alla de etniciteter som bor i Finland.
Om Cornelius Tacitus syftar begreppen ”finländare” och det ”finländska folket” med ordet ”Fenno” vållar detta ytterligare stora problem. Frågan är dessutom om man kan tala om det ”finländare” och det ”finländska folket” år 98 när Cornelius Tacitus publicerade sitt verk? ”Finländare” och det ”finländska folket” bebodde inte ens i Finland år 98 , samt finskan och estniskan var samma språk vid denna tid. Till detta kommer att vi inte ens vet finsktalande/estnisktalande folks utbredningsområde år 98 annat än att de sannolikt var långt mer österut i enligt de senaste teorierna?
Finnarna själva har som bekant ett annat namn på sig själva, suomalaiset. I äldre skrifter hittar man också beteckningen suomer för den finsktalande folkgruppen. Begreppet ”Finne” för att beteckna ”Suomer” eller dagens ”Finnar” i fornnordiskan är av ett relativt sent datum och med annan innebörd än i dag.
Till yttermera visso finns inga belägg för att man i latinet eller ens i de germanska språken vid denna tid benämnde ”Suomer” som finländare eller finnar.
Inte ens i senare germanska språk som fornnordiskan finns belägg för detta. Finnar, som folkgrupp, kallas i fornnordiskan och i äldre nordisk text kallas för Kväner. I norskan används fortfarande ordet kvän för finsktalande befolkning i Norge.
Ovan har bara genomgåtts den språkliga möjligheten att Cornelius Tacitus med ”Fenno” avsåg Finnar. Men, det finns även andra faktorer som pekar emot att jägarfolket ”Fenno” var Finnar.
Frågan är om ens de germanska stammarna vid tiden före år 98 ens kommit i kontakt med finländare eller finnar. Finnarnas vandring västerut från numera Ryssland är av ett relativt sent datum. Finnarnas förmodade vandringsvägar passar således inte in i sammanhanget.
Cornelius Tacitus har till jägarfolket ”Fenno” en näringsbeskrivning som ett nomadiserande jägarfolk där alla deltog i jakt och levnadsbeskrivning att de bodde i kåtor. Granskar man såväl näringsbeskrivningen som levnadsbeskrivningen så verkar det än mer osannolikt att Cornelius Tacitus avsåg Finnar. Nu skall det dock omnämnas att beskrivningarna är relativt kortfattade.
På det hela taget verkar det osannolikt att Cornelius Tacitus åsyftat ”finländare” och det ”finländska folket” år 98 när Cornelius Tacitus publicerade sitt verk?
Tolkningen av vilka jägarfolket ”Fenno” var är problematisk i och med att Cornelius Tacitus historieskrift är från tiden långt före de stora europeiska folkvandringarna! Att de omnämnda folkslagen är lokaliserade långt från Romarriket underlättar inte saken.
Det är möjligt att Cornelius Tacitus med jägarfolket ”Fenno” avsåg finnar även om det är mycket osannolikt. Däremot passar Cornelius Tacitus beskrivning på ”Fenno” mer in på ett annat jägarfolk.
Lars-Nila Lasko
Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko
Historieblogg av Lars-Nila Lasko
Saami history blog in English by Lars-Nila Lasko
Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan
Lars-Nila Laskos historieblogg 