Cornelius Tacitus skriver i sin historieberättning över de nordliga folkslagen år 98 om ”Fennorum”, ”Fennosque” och ”Fennis” i olika latinska böjningsformer, dvs om folksaget ”Fenno”. Cornelius Tacitus är den förste författare i världshistorien, som nämner folkslaget ”Fenno”. Detta gör det naturligtvis inte lätt att förklara eller tolka vad ordet Fenn0 egentligen kommer ifrån och vad det betyder.
Men, vilket folkslag i nord syftar Cornelius Tacitus på?
Huvudteorierna är, enligt de flesta historiker och forskare, att Cornelius Tacitus syftar på ”Samer” eller ”Finländare”.
I ett tidigare blogginlägg har genomgåtts för och emot teorin att Cornelius Tacitus åsyftar finländare och konstaterat att det är högst osannolikt.
Den andra teorin bland historieforskare och den mest vedertagna är att Cornelius Tacitus med Fenno åsyftade samer och det samiska folket.
Ordet ”Fenno” eller finnar är det gamla germanska eller fornnordiska ordet för samer. I Norge heter det fortfarande ”Finnmark” (Nordligaste länet i Norge), Finnebiff (Renskav), Finne för same etc. (Finnarna själva har som bekant ett annat namn på sig själva, suomalaiset. I äldre skrifter hittar man också beteckningen suomer för den finsktalande folkgruppen. Begreppet Finne och Finländare är av ett relativt sent datum och hade en mycket snävare innebörd än i dag. Namnet Finland är så tidigt som under vikingatiden liktydigt med Egentliga Finland. I litteraturen uppträder det först på 1000-talet, i en uppländsk runinskrift. Därnäst finna vi det i islänningen Snorre Sturlassons berömda sagobok Heimskringla. Här omtalas bl.a. ett härnadståg till Finland av sveakonungen Agne. På 1100-talet användes skriftligt benämningen ”finnar” för första gången om finska invånare i Finland, i påvebullan Gravis admodum– Se tidigare blogginlägg).
Finnar, som folkgrupp, kallas i äldre nordisk text kallas för Kväner. I norskan används fortfarande ordet kvän för finsktalande befolkning i Norge.
Det kan således vara att ”Fenno” i Cornelius Tacitus berättelse är den gamla germanska benämningen på jägarfolket ”Samerna”.
Det som ytterligare stöder teorin att Cornelius Tacitus med Fenno menar samer är att senare historiker från antiken uppenbarligen med Fenno och Skridtfenno åsyftar samer. Senare benämningar av Fenno i historien är således klarlagda att innebära samer.
Av Cornelius Tacitus berättelse kan tolkas att han beskriver samernas boningar som kåtor ”Barnen hava ingen annan tillflykt undan vilda djur och oväder än i skygd av ett slags flätning av grenar. Hit återvända ock de vuxna, och här hava de gamla sitt tillhåll.” Även översättaren Hammarstedt tolkar detta som kåtor även om han har benämningen ”Riskåtor”. Något som ytterligare stärker att Cornelius Tacitus talar om samerna.
Cornelius Tacitus skriver ”Hos fennerna råder en häpnadsväckande vildhet och en ohygglig torftighet. De äga icke vapen, icke hästar, icke ens boningar”. (”Fennis mira feritas, foeda paupertas: non arma, non equi, non penates: victui herba, vestitui pelles, cubile humus: sola in sagittis spes, quas, inopia ferri, ossibus asperant.”) Det är tydligt att Cornelius Tacitus beskriver ”fenno” som ett nomadfolk och inte ett jordbrukande folk som slaver eller germaner med hus och hästar. Med vildhet och en ohygglig torftighet tycks vidare styrka att samerna inte var bofasta och som jordbrukare i ägo av ett stort antal föremål. Till skillnad från andra (inte alla) finsk-ugriska folk var samerna inte jordbrukare. Det stärker ytterligare att Cornelius Tacitus talar om samerna.
Det som talar emot att Cornelius Tacitus inte menar att samer är, enligt några författare, att han talar om Fenno på kontinenten, dvs fastlandet och inte i Skandinavien.
Samernas nuvarande utbredningsområde är norra Skandinavien, norra Finland och nordvästra Ryssland. Men, hur såg samernas utbredningsområde ut år 98? Det är ingen som vet.
Dock har Finnish State Comission redan åren1949-1951 konstaterat att det sannolika samiska utbredningsomdet, vid kristi födelse, dvs år 0, sträckte sig över norra Norge, Norra Sverige, hela nordvästra Ryssland till Archangelsk i öster och in en bit i nuvarande Estland i söder, (Fennia 76:3, Helsingfors).
Teorin att samerna alltid har befunnit sig i norra Finland och norra Skandinavien har således inget fullt stöd. Tvärtom, så låter det osannolikt att samer alltid bebott nordligaste Fenno-Skandinavien och nordvästra Ryssland, även om det är deras nvarande utbredningsområde.
Samernas utbredningsområde sträcker sig till Atlanterkusten i väster.
Mot öster har många spår av samerna hittats i Arkhangelsk Oblast, dvs Arkhangelsk län, i nordvästra Ryssland. Flera platser längst floden Dvina har uråldriga namn som, enligt ryska forskare som Davidov, måste ha ett samiskt ursprung. I museet på ön Solovetsky, (ryska: Солове́цкие острова́), (Gulag), i Vita havet finns samiska föremål. I tillägg finns en minnestavla på ön som restes på 1400-talet av rysk-ortodoxa munkar där det står att när vi (munkarna) anlände till ön Solovetsky fanns bara fiskande samer (Sjösamer – Havssamer) här.
Hur långt söderut samernas utbredningsområde varit vet vi inte. Som ovan nämnt så konstaterade Finnish State Comission redan åren1949-1951 att det sannolika samiska utbredningsområdet, vid Kristi födelse, sträckte sig i söder en bit i nuvarande Estland på kontinenten. I Skandinavien har flera källor konstaterat att samernas utbredningsområde söderut nådde ner till Vänern och Uppsala så sent som 1700-talet. Enligt en kunglig förordning år 1720 stadgades att dessa samer skulle tvångsförvisas norrut med eskort. Förordningen tillkom efter flera misslyckade försök att förpassa samerna norrut under 1600- och 1700-talen. Deras hem var nämligen Mellansverige där de ville stanna kvar och statsmakten såg ingen annan utväg än att fördriva samerna med tvång. För närvarande pågår i Samiska Rättsförbundets regi ett projekt som kartlägger samernas utbredning i Mellansverige från Västerås och norrut.
Det skall vidare omnämnas att utifrån DNA-forskningen har samernas möjliga invandringsvägar till nordvästra Europa kartlagts och som passar in med Cornelius Tacitus beskrivning av ”fenno” som samerna.
Stöd kan även finnas i språkforskning om samiskan med forntyska och baltiska låneord.
Cornelius Tacitus är den förste författare i världshistorien, som nämner folkslaget ”Fenno”. Detta gör det naturligtvis inte lätt att förklara eller tolka vad ordet ”Fenn0” egentligen kommer ifrån och vad det betyder. Det är sannolikt Cornelius Tacitus med ”Fenno” menar samer. Men, helt säker kan ingen vara!
Lars-Nila Lasko
Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko
Historieblogg av Lars-Nila Lasko
Saami history blog in English by Lars-Nila Lasko
Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan
Lars-Nila Laskos historieblogg 