Böcker om samiska byggnader
Det finns få böcker om samiska byggnader. Ännu färre böcker eller dokumentationer finns om samiska byggnader från ett historiskt perspektiv.
De böcker som finns tillkom från 1600-talet och framåt av missionärer, präster, resande och i viss mån av vetenskapsmän som Carl von Linné.
Under slutet av 1800-talet och 1900-talet kom ytterligare och mer detaljerade byggnadsbeskrivningar av tillfälligt besökande lappologer som Gustaf och Lotta von Düben, Ernst Manker m.fl. Men, fortfarande i dag är det få böcker om samiska byggnadstekniker.
En av de få bra böckerna om samiska byggnader utgavs av Randi Sjølie med titeln ”BYGGESKIKK I SÁPMI”. En omfattande bok som tar upp samisk byggnadshistoria till samiska byggnader i hela Sameland från norr till söder. Det är därför glädjande att en ny bok nu utkommit om samiska byggnader.
Bokrelease av det lite ovanliga slaget
Helt nyligen, fredagen den 10:e mars 2017 kl. 13.00, skedde en bokrelease där jag var tvungen att vara bland de första i kön. Något som inte händer mig varje dag.
Det var en bokrelease av det lite ovanliga slaget. Det var frågan om utgivning av boken ”Samiska byggnader och konstruktioner inom Pitesamiskt område”.
Ovanligt så till vida att boken handlade om Pitesamiskt kultur. En kultur och ett språk som finns i Sverige och som av FN utsett till ett av världens mest hotade.
Ovanligt är också att boken handlar om samisk byggnadsteknik. Ett ämne som inte behandlas var dag och som det finns väldigt få böcker. Dessutom tar boken även upp samisk byggnadsteknik från ett historiskt perspektiv.
Ovanlig orten för en bokrelease
Även orten var ovanlig för en bokrelease; Arjeplog. Å andra sidan är Arjeplog centralorten för Pitesamerna och boken handlar om byggnadskultur i Pitesamiskt område.
Samisk byggnadsteknik
Boken handlar, som titeln anger, om samiska byggnader och konstruktioner inom Pitesamiskt område. Det är fråga om byggnadsskick bland Pitesamiska fjällsamer, skogssamer och bofasta samer. Det är stor skillnad mellan byggnadstyperna bland de olika Pitesamiska grupperna.
Boken lyckas väl i att täcka in i stort sett samtliga Pitesamiska byggnadstyper. Det som saknas är samiska byggnader och konstruktioner bland de Pitesamiska sjösamerna. Å andra sidan är de Pitesamiska sjösamerna sedan länge försvunna och man torde få leta länge för att hitta genuina sjösamiska byggnader. Om nu ens dessa finns kvar? Kanske ett framtida projekt för Pitesamiskt Center i Norge?
Samiska byggnaders historiska utveckling
Boken tar även upp, på ett föredömligt sätt, den historiska utvecklingen av de olika konstruktionerna. Lite frågetecken blir det när historiska beskrivningar grundas utifrån en källa. Exempelvis hänvisas till den kände samepolitikern Lars Rensund, som levde under 1900-talet (1901-1993), att samiska stolpbodar kom i slutet av 1700-talet till fjällsamerna. Något belägg för detta finns inte. Mot detta står att bergmästaren Hans Philip Lübecker beskriver samiska stolpbodar i de högsta fjällregionerna bland fjällsamerna redan på 1600-talet. Det finns även en karta från 1600-talet som utmärker samiska stolpbodar i norra Arjeplogs fjällvärld.
Om just samiska stolpbodar i Arjeplog är det lite förvånande att inte samen Enarsson i Alesgiethtje (Västerfjäll) omnämns. Han tillverkade ett stort antal samiska stolpbodar på beställning för hela Arjeplogsområdet. Hans stolpbodars utformning känns även väl igen genom att använda, för Enarsson, typiska utvändiga reglar.
I tillägg måste även beaktas att få samiska byggnader har ålderdaterats.
Piteskogssamiska åskåtor
Det är glädjande att författaren ingående tar upp de Pitesamiska åskåtorna. Det är en kåtaform som helt försvunnit i dag. Kanske det vore en bra idé för Silvermuseumet eller Arjeplogs sameförening att återuppbygga en åskåta för att visa nya unga generation Pitesamer, ortsbor och besökande hur dessa såg ut.
Fyrkantiga Piteskogssamiska kåtor
I dag är de fyrkantiga Pitesamiska kåtorna vanligast i skogssamiskt område. Författaren spekulerar att så inte alltid varit fallet ”Förhållandet kan innebära att de rektangulära timrade kåtorna i första hand tillhör andra hälften av 1700-talet och framåt i tiden”. Även om det inte finns någon byggnadsforskning på området så vore det intressant och veta varför Pitesamer ändrade kåtornas form från mångkantig till fyrkantiga kåtor? De olika näringsformerna i skogssamiskt område har varit stabila i sin form åtminstone under dessa tidsperioder. Kan det vara så att inflyttade svenskar med fyrkantiga hus kanske påverkat samisk byggnadsstil? Eller kan det vara så att andra kåtaformer bara försvann och varför?
Sexkantiga Piteskogssamiska kåtor
Lappmarksprästen Samuel Rheen skrev på 1600-talet ”Granlappar, eller the som boo och wistas i Skogen och wid siöer och Elfwar, bruka kåttor af bräder medh sex wäggiar…”. Av det får vi veta att sexkantiga kåtor var väl utvecklade bland skogssamer på 1600-talet. Det är möjligt att skogssamernas sexkantiga timmerkåtor influerat senare inflyttade nybyggare till sexkantiga hus. Sexkantiga kåtor är inte så vanliga i dag bland skogssamerna.
Även Carl von Linné beskriver olika samiska byggnader på sin Lappländska resa 1732. Linné skriver att kåtor med många kanter var de vanligaste kåtorna i Västerbottens inland. Han har även ritningar på sexkantiga kåtor.
Författaren behandlar att sexkantskåtan ”byggdes sparsamt i de NÖ delarna av Arjeplog ända in på 1900-talet”. Man får nog tolka uttalandet utifrån de kåtor som man hittat och inventerat. En helhetlig inventering av samiska byggnader i Pitesamiskt område saknas. Om sexkantskåtan var vanlig i Västerbotten och i nordöstliga Arjeplog kan tolkas som att i området mellan Västerbotten och norra Arjeplog inte fanns sexkantiga kåtor, d.v.s. ett stort vitt område utan sexkantiga kåtor? Verkligheten torde logiskt inte vara så.
Åttakantiga Piteskogssamiska kåtor
Åttakantiga timrade kåtor finns beskrivna i andra skogssamiska områden. Författaren är dock sparsam om information om åttakantiga timrade kåtor inom Pitesamiskt område. Det skulle vara intressant att veta varför? Fanns dessa inte eller saknas byggnadsinventering?
Piteskogssamiska njallor
De Pitesamiska stolpbodarna skilde sig åt mellan fjällsamiskt och skogssamiskt område. Författaren tar upp skillnaderna på ett föredömligt sätt, beskrivning och historisk utveckling. Särskilt glad blir man när han använder pitesamiska benämningar på de olika byggnadsdelarna.
Piteskogssamiska förådsbodar
Författaren behandlar de olika förådsbodatyperna som fanns inom skogspitesamiskt område inkluderat ”Luäppte” för torkning och förvaring. I boken får vi även veta att de olika bodatyper som finns i ”Lappstan” i Arvidsjaur så kommer de flesta faktiskt från Pitesamiskt område? De marknadsförs i vanliga fall som Umesamiska!
Pitefjällsamiskt byggnadsskick
Författaren skriver ”de äldsta källorna från 1600-talet talar entydigt om att fjällsamerna bodde i tält året om”. Uttalande gäller troligen med syfte på områden där det bedrevs ”extensiv renskötsel” och sannolikt för tider inom högfjällsregioner? Personligen är jag mycket tveksam till att boformen gällde för Pitesamiskt område. Inom Pitesamiskt område bedrevs en annan renskötselform, intensiv renskötsel, bland fjällsamerna in till ett väldigt sent datum och långt in på 1900-talet. I tillägg hade många Pitesamer lappskatteland både i högfällen och i lågfjällsområdet. Till yttermera visso bedrev fjällsamerna fiske. Inte så konstigt med 8.727 sjöar och flera älvar enbart i Arjeplogs kommun. Vid en intensiv renskötsel i fjällen, liksom för skogssamerna, kombinationsnäring och fasta markområden som lappskatteland verkar det mer logiskt att fjällsamerna i Pitesamiskt område använde, förutom lavvo (tältkåtor) även fasta byggnader. I verkligheten finns ett stort antal kåtor och samiska byggnader i fjällområdet. Om de fanns förr verkar sannolikt om man studerar en karta över Arjeplogsfjällen från år 1660. Det är svårt att veta vilka källor som författaren utgår från när han konstaterar ”Frånsett stállotomtskonstruktionerna är fasta kåtor i pitesamiskt fjällområde sena, sannolikt från 1800-talet och framåt.” Det går ju inte att åberopa inventeringar när dessa bara är sporadiskt gjorda och man inte letat efter fasta konstruktioner i fjällområdet. Om man inte letar så hittar man inget?
Pitefiskesamiskt byggnadsskick
Inom Pitesamiskt område fanns ett stort antal fiskesamer med en gammal fiskesamisk kultur. Fiske och jakt tillhör dessutom samernas äldsta näringsfång omnämnt redan av den romerske historikern Tacitus år 98 e.kr. Att den fiskesamiska kulturen var omfattande är inte så konstigt med 8.727 sjöar och flera älvar enbart i Arjeplogs kommun. Författaren omnämner underligt nog inget om Pitefiskesamiskt byggnadsskick?
Här vill jag citera fransmannen Daniel von Hogguér som besökte pitesamerna år 1828; ”den fiskarlappkåta, som vi gästade tidigare på middagen. Den bildade en regelbunden åttahörning, vars hörn voro så trubbiga att den utifrån föreföll rund”.
Bofasta Pitesamer byggnadsskick
Författaren tar kortfattat upp de bofastas Pitesamerna byggnadsskick och på ett intressant sätt visar hur traditionell samisk byggnadsstil involverats i svenska byggnader från båthus till bostäder. Inte så konstigt kanske. Många av nybyggarna i Pitesamiskt område var samer.
Få faktafel
Boken innehåller få faktafel även om dessa finns. Det torde vara svårt att finna belägg för bokens påstående att ”Stora förändringar i renskötseln inträffade under slutet av 1800-talet”. Inom Arjeplog bedrevs intensiv renskötsel en bra bit in på 1930-talet. Med intensiv renskötsel menas kontinuerlig bevakning och flyttning av en renhjord. Huvudsakligen små renhjordar även om undantagen fanns. Den extensiva renskötseln kom i och med den svenska statens tvångsförflyttning av nordsamer till Pitesamiskt område under 1920-talet. Med extensiva renskötsel menas att renhjorden inte är bevakad eller flyttas kontinuerligt. Det finns många berättelser om den extensiva renskötseln uppkomst inom Pitesamiskt område och dess effekter för den intensiva renskötseln. En effekt var att många samer var tvungna att upphöra med renskötsel. Dock ska inte 1930-talets ekonomiska kris i hela samhället bortses som en huvudorsak. Dock måste det vara riktigt att förändringar i renskötseln påverkade de Pitesamiska fjällsamernas byggkonstruktioner.
Ett annat fel är texten ”Boplatsgrottan Stállo láhpá vid Låddeávrres östra strand. Grottan användes fram till 1900-talets första hälft.” Grottan användes som övernattningsgrotta ända fram till 1970-talets början. Vid grottan Stállo láhpá fanns tidigare flera båtar och grottan användes som skydd vid dåligt väder. Grottan ligger i slutet av en lång gångstig. I den rymliga grottan fanns tidigare kastruller, torr ved och näver för den som kom fram till Låddaure och behövde grottan som tillfälligt skydd vid dåligt väder.
Kartläggning av samiska byggnader
Boken ger en bra bild över kartläggningen av de samiska konstruktionerna i det Pitesamiska området. Det ska omnämnas att kartläggningen som gjorts är bara en liten bit av de byggnader som finns. Enbart längst övre delen av Piteälven finns flera kåtor, samevisten, palisadgärden inte medtagna. Dock har samiska byggnader, konstruktioner och kvarlämningar efter dessa inte varit ett prioriterat område i den svenska statens arkeologiska- eller kulturhistoriska satsningar. Letar man inte efter dessa så hittar man inte de.
Moderna Pitesamiska byggnader
Författaren koncentrerar sig om pitesamiska konstruktioner i historisk tid. Det gör boken extra intressant. Men, intressant skulle också vara att se hur samiska byggnader uppstått och förändrats i modern tid. Men, om detta får vi säkert vänta med till år 2117 när nuvarande byggnader blir historiskt intressanta?
Pitesamiskt område
Boken handlar i huvudsak om byggnader i Arjeplogs kommun. Det Pitesamiska området sträcker sig från norska kusten till och med in en bit i Arvidsjaurs kommun. Å andra sidan kallas Pitesamiskan även för Arjeplogssamiskan. Så, de centrala delarna av Pitesamiskt område täcks väl in.
Författaren Lars Liedgren
Bokens författare är Lars Liedgren som är 1:e antikvarie och fil.dr. i arkeologi, samt arbetar vid Silvermuseumet i Arjeplog. Lars Liedgren har under ett antal år jobbat med renoveringar och rekonstruktioner av samiska byggnader. Inte minst för Arjeplogs sameförening. Boken är en sammanställning av hans arbete i museumets skriftserie Anvarat nr 3 ”Samiska byggnader och konstruktioner inom pitesamiskt område”.
Bok som kommer att bli en samisk klassiker
I förordet till boken skriver chefen för Silvermuseet Ingela Bergman ”Kära läsare – jag tror faktiskt att ni just nu håller en blivande klassiker i er hand”.
Det är bara att hålla med!
Det finns faktiskt ingen liknande bok om samiska byggnader och konstruktioner. Inte nog med att jag är glad att jag stod bland de första i kön för att köpa boken vid bokreleasen. Jag är också glad att kunna rekommendera den till alla som vill få en inblick i Pitesamiska byggnader och konstruktioner.
Lars-Nila Lasko
Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko
Historieblogg av Lars-Nila Lasko
Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan
Lars-Nila Laskos historieblogg 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.