Samerna – Ett mytomspunnet folk för Västeuropéer
Samerna bodde avlägset till från såväl Stockholm som Centraleuropa, med lite information tillgängligt om dem, vilket skapade olika mytbildningar om samerna. Samerna blev under många århundraden ett mytomspunnet folk i det yttersta av norra Europa
Antiken och renässansen
Antiken av latinets antigus, som betyder gammaldags eller forntida, kallas den tidsperiod i Medelhavsområdets historia som sträcker sig från omkring 3000 f. kr. till år 476 e.kr, d.v.s. med Västromerska rikets fall. Därefter följer medeltiden i Europa 500 e.kr till omkring 1500 e.kr då renässansen börjar. I Norden inföll medeltiden långt senare från 1050 till 1520.
Renässansen betyder ”pånyttfödelse”. Under renässansen återupptäckte man antikens storhet och betraktade därför sin egen tid som en ny kulturell blomstringsperiod. Det som då anses ha återfötts är just den antika kulturen och främst då den grekiska. Antikens olika verk och filosofer fick ett enormt inflytande i Europa under renässansen. Antikens litteratur skulle dessutom få ett långvarigt inflytande över Västeuropa.
Renässansens människor betraktade tiden mellan antiken och renässansen för en mellantid mellan två storhetstider antiken och renässansen. Mellantiden betraktades också som en mörk eller intetsägande del av Europas historia. Mellantiden har i svensk översättning blivit ”Medeltiden”. Nu var inte medeltiden så mörk som det påstods.
Antikens påverkan av Västeuropas syn på samerna under renässansen
Litteraturen från antikens Grekland har under lång tid varit en central del av den klassiska litteraturen och fått en mycket stor betydelse för västvärldens olika vetenskaper från medicin till historia. Redan tolkningar av grekiska mytologin skulle komma att sätta spår i vilka samerna var under flera århundraden.
Grekiskans och antikens småfolk
Ordet pygmé, (pygmaios på grekiska och på latin pygmaei, (singular pygmaeus)), härstammar från antikens Grekland. Pygmaioi på grekiska betyder ursprungligen ”knuten näve” eller utgör ett mått från ”armbågen till knogarna”.
Krigisk dvärgfolket Pygmaios
Dvärgfolket Pygmaios omnämns första gången av Homeros i Iliadens tredje sång på 700-talet f.Kr. Pygmaios bor vid stranden av ”Okeanos” . Dvärgfolket förde en evig kamp varje höst mot de angripande tranorna.
Omkring 400 f.Kr. berättade Ktesias och Megasthenes historier om dvärgfolk.
Samernas och världens alla småfolk
Liknande föreställningar om småfolk har funnits hos människor över hela världen, från indianernas Amerika till Kina. Enligt samisk folktro fanns småfolket halde, ulddat, eller gufittar som levde i underjorden eller i en parallell värld och var delvis osynliga.
Enligt finsk folktro levde ett dvärgfolk långt i söder i Lintukoto, där de, liksom Homeros saga, stred mot tranorna.
Tysken Paracelses (Filippus Aureolus Theophrastus Bombastus von Hohenheim) ansåg på 1500-talet att pygméer det samma som ett bergsfolk med stor kunskap (jämför de äldre tyska småfolk Gnomer).
I Norden finns eddadikterna Alvíssmál och Hávamál som småfolkets stora kunskaper till exempel kännedomen om runor och trolldom. I fornnordisk mytologi hävdades att småfolket hade smitt flera av asagudarnas klenoder, som Tors hammare Mjölner och Odens spjut Gungner. Kanske det avsågs vara samerna som smitt Tors ”hammare” och Odens ”spjut”, dvs ett religiöst lån till bondekulturens mytologi från det samiska jägarfolkets schamanism? – Vem vet?
Fiktiva berättelser om dvärgar och småfolk
En senare typ av fiktiva småfolk och dvärgar dök upp under medeltiden i sagor och folkvisor som exempelvis Snövitsagan, som nedtecknades av bröderna Grimm, eller i Norden om ”bergakungar” som ledare för dvärgfolk. I senare tid finns J.R.R. Tolkien sagovärld med dvärgfolket hobbit och med dvärganamn från den nordiska Äldre Eddan som Gandalf, Durin och Dvalin.
Krigsfolket Pygmaios i Ultima Thule (Norra Skandinavien)
Senare författare har lokaliserat Pygméernas land vid ”Okeanos” till Thule, Nilen eller Indien. Thule har av olika historiker och författare genom tiderna tolkats som Skandinavien och Ultima Thule som norra Skandinavien.
Det skall omnämnas att ett flertal författare från 1500-talet och framåt publicerat böcker om antikens Pygméerna i Lappland och avsett samerna. Per Högström sammanfattar de olika beskrivningarna av samerna under historiens gång i ”Beskrifning öfwer Sweriges Lapmarker” från år 1747 ”Den tiden de woro en nation måste de af andra folkslag en lång tid blifwit kallade Finnar, Fennar, eller Fanner, samt i äldre tider antingen Himantopodes, eller Pygmæi eller Cyclopæ.”
Bloggfråga
Över hela världen finns berättelser om småfolk. Ofta finns religiösa eller övernaturliga uppfattningar om småfolken. Småfolk lever, enligt många nedteckningar, avskilt för sig i en annan värld och oftast i underjorden. Men, ibland visar de sig för oss. Småfolk talas det om på hela jorden från urminnes tider – Är inte det märkligt?
Lars-Nila Lasko
– Historien upprepar sig aldrig, men den rimmar!
Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko
Samisk Historieblogg av Lars-Nila Lasko
Saami History blog in English by Lars-Nila Lasko
Samepolitisk Blogg av Lars-Nila Lasko
Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan
Lars-Nila Laskos historieblogg 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.