Vad skriver Cornelius Tacitus om samerna?

tacitus

Cornelius Tacitus var romarrikets främsta historiker och den förste som omnämner samer i sitt verk om Germania år 98. Men, vad skriver Cornelius Tacitus om samerna?

 

Samernas släktskap till andra folk okänd:

”Huruvida jag skall räkna pevcinernas och venedernas samt fennernas  folk till germanerna eller till sarmaterna, vet jag icke säkert”, (“Peucinorum Vene dorumque et Fennorum nationes Germanis an Sarmatis ascribam, dubito: )

Det är uppenbart att fennerna, enligt Cornelius Tacitus, skiljer ut sig så mycket från germanska folkstammar att han är tveksam att samerna är besläktade med germaner, sarmaterna eller kanske ingendera av dem. Sarmaterna antas vara ett asiatisk ryttarfolk som senare drog de sig mot väster över skyternas f.d. territorium mot Karpaterna. Karpaterna är ett bergssystem om 1 450 km lång båge av berg som löper från Polen genom Tjeckien, Slovakien, Ungern, Ukraina, Rumänien och Serbien. Sarmater kom under 200-talet e.Kr. att strida mot romarna. Skyterna var under antiken en geografisk, politisk och kulturell enhet snarare än en etnisk folkgrupp, som levde på bl.a. de ukrainska stäpperna,

Scythia-Parthia_100_BC

Skogs- och bergområde skiljer samernas i norr från pevcinerna:

Ty hela det skogs- och bergsområde, som höjer sig mellan pevcinerna och fennerna, (Nam quidquid inter Peucinos Fennosque silvarum ac montium erigitur, latrociniis pererrant.) Pevcinerna, vilka av några benämnas bastarner, likna emellertid i språk, skick, bosättning och byggnadssätt germanerna. (quanquam Peucini, quos quidam Bastarnas vocant, sermone, cultu, sede ac domiciliis, ut Germani, agunt.)

Bastarnerna var en östgermansk folkgrupp. Dock var de starkt uppblandade med andra okända folkslag, vilket tyder att de levde i germanernas yttergräns österut i närheten till annat folkslag. Bastarnerna  levde först vid övre delen av floden Wisla i Polen för att senare ca. år 200 tränga ner mot Donau.  Bastarnerna försvinner ur historien ca. år 300. Hur denna folkgrupp försvinner finns olika teorier från att de fördrevs av goterna till att de gick upp i goterna. Wisła (äldre svenska Weichsel) är Polens viktigaste och längsta flod. Wisła är 1 047 km lång och flyter från Karpaterna i söder förbi Kraków och genom Warszawa, för att sedan rinna ut i  Gdanskbukten i Östersjön genom ett 2000 km² stort delta. Bastarnerna levde således i närheten till Gdanskbukten. Vilka Pevcinerna var är inte helt klarlagt förutom att Bastarnerna var en del av dem. Det är möjligt att Pevcinerna levde i nuvarande Polen och Balticum eller delar därav.

Samernas nuvarande utbredningsområde är norra Skandinavien, norra Finland och nordvästra Ryssland. Men, hur såg samernas utbredningsområde ut år 98? Det är ingen som vet. Dock har Finnish State Comission redan åren1949-1951 konstaterat att det sannolika samiska utbredningsomdet, vid kristi födelse, dvs år 0,  sträckte sig över norra Norge, Norra Sverige, hela nordvästra Ryssland till Archangelsk i öster och in en bit i nuvarande Estland i söder, (Fennia 76:3, Helsingfors). Det är möjligt att Finnish State Comission underskattade samernas utbredningsområde i Balticum och att samernas utbredningsområde gått i söder ända ner till Lettland och Litauen.

Hur som helst var Balticum vid denna tidsperiod ett stort skogsområde utan kända uppodlade ytor.

Det som stöder att att samernas utbredningsområde gått i söder ända ner till Lettland och Litauen är att det finns inga bergsområden i Estland. Dock finns Gaiziņkalns som är det högsta berget i Lettland med 311 meter över havet, Juozapine är ett berg i Litauen som når 293 meter över havet och Littauens högsta ber är Aukštojas med sina 294 meter. För Vitrysslands del finns Dzerishinskaja Gora med 345 meter över havet.

Nu ska man inte dra alltför förhastade slutsatser av Cornelius Tacitus beskrivelse av landterängen enär han inte besökt området, bygger sin berättelse på andrahands källor och området som beskrivs sannolikt var okänt för romarna.

814 year

Karta över Europa år 814, dvs 716 år efter Cornelius Tacitus beskrivning av samerna och efter den stora europeiska folkvandringen.

 

Samerna är ett jägarfolk utan fast bebyggelse:

Cornelius Tacitus  beskriver samerna ”Hos fennerna råder en häpnadsväckande vildhet och en ohygglig torftighet. De äga icke vapen, icke hästar, icke ens boningar”. (”Fennis mira feritas, foeda paupertas: non arma, non equi, non penates: victui herba, vestitui pelles, cubile humus: sola in sagittis spes, quas, inopia ferri, ossibus asperant.”)

Det är tydligt att Cornelius Tacitus  beskriver samerna som ett nomadfolk  och inte ett jordbrukande folk som slaver eller germaner med hus och hästar.

Med vildhet och en ohygglig torftighet tycks vidare styrka att samerna inte var bofasta och som jordbrukare i ägo av ett stort antal föremål.

Till skillnad från andra (inte alla) finsk-ugriska folk var samerna inte jordbrukare. Det stärker ytterligare att Cornelius Tacitus talar om samerna.

 

Samerna för inte krig:

Av Cornelius Tacitus  berättelse om samerna så har de inga vapen annat än pilbågar. Detta skulle tyda på att samerna inte var ett krigiskt folk eller förde krig.

Pilbåge

Samerna ett jakt- och samlarfolk:

Cornelius Tacitus  skriver vidare  ”Till föda använda de vilda örter, till dräkt djurhudar, till bädd marken. Sitt enda hopp sätta de till sina pilar, vilka de i brist på järn spetsa med ben. Och detta samma jagtsätt utgör näringsfång ej mindre för kvinnor än för män, ty de förra följa vart det än bär och eftertrakta även de delaktighet i bytet. Barnen hava ingen annan tillflykt undan vilda djur och oväder än i skygd av ett slags flätning av grenar. Hit återvända ock de vuxna, och här hava de gamla sitt tillhåll. Men lyckligare finna de denna lott än att gå och pusta vid åkerarbete, möda sig med husbygge och med spänning och oro sörja för egen och annans egendom. Obekymrade i sitt förhållande till människorna, obekymrade i sitt förhållande till gudarna hava de nått vad som är svårast att nå, i det att icke ens det att åstunda för dem är något behov”. (Idemque venatus viros pariter ac feminas alit. Passim enim comitantur, partemque praedae petunt. Nec aliud infantibus ferarum imbriumque suffugium, quam ut in aliquo ramorum nexu contegantur: huc redeunt juvenes, hoc senum receptaculum. Sed beatius arbitrantur, quam ingemere agris, illaborare domibus, suas alienasque fortunas spe metuque versare).

Även om Cornelius Tacitus skriver ”föda använda de vilda örter” så menar han knappast att samerna var vegetarianer eftersom Tacitus utvecklar att de var ett jägarfolk. Uppgifterna om föda av ”vilda örter” kunde vara hämtat från dagens samiska matkultur liksom äldre eftersom samerna samlar in och brukar ett stort antal vilda växter såsom exempelvis Angelica archangelica, Oxyria digyna, Rumex acetosa, Mulgedium alpinum för att inte tala om bär.

Av Cornelius Tacitus  beskriver samerna som ett jakt- och samlarfolk. Jakten bedrivs huvudsakligen med pilbåge. Beskrivningen stämmer bra överens med senare berättelser om samerna.

Samerna har relativt nyligen i historisk tid påbörjat rennäring som näringsfång. Samerna har således under lång tid varit ett jägarfolk.

 

Samerna ett jämlikt folkslag:

Av Cornelius Tacitus  berättelse framgår att såväl kvinnor som män deltar i jakten. Detta är ovanligt för romarna andra kända folkslag i Europa. Det kan också tillflikas att i samiskan är det samma benämning på hon och han, ”son”.

Professor Edwin Linkomies har påvisat att Tacitus beskrivning av Fenni huvudsakligen består av klichéer som tidigare författare har använt sig av när de beskrivit ”vilda” folkstammar. Men det finns en stor skillnad som inte har någon motsvarighet i tidigare grekisk eller latinsk litteratur, nämligen att kvinnorna deltar i jakten tillsammans med männen. Professor Edwin Linkomies har påpekat att den byzantinske historikern Prokopius berättar detsamma om ”Skrithifinoi” i sitt verk om de gotiska krigen, (Edwin Linkomies (Flink) ”Suomalaisten ensimmäinen maininta historiassa”, Aika 15, Helsingfors 1921) (Se även ”Vad visste romarna om de nordiska folken?”, Kejsar Augustus och arvet från rom, översatt från finskan av Henric Zilliacus, 1948). Enligt Eduard Norden och andra historiker är det knappast troligt att Prokopius kände till eller läst Tacitus bok om germanerna, (Eduard Norden ”Die germanische Urgeschichte in Tacitus Germania” 1920). Förutsatt att Prokopiusinte hade läst Tacitus, vill det förefalla som om såväl Prokopius som Tacitus stöder varandra vad gäller de forntida samiska jaktsederna. (Om Prokopius se andra inlägg på denna blogg).

Samerna har kåtor:

Av Cornelius Tacitus  berättelse kan tolkas att han beskriver samernas boningar som kåtor ”Barnen hava ingen annan tillflykt undan vilda djur och oväder än i skygd av ett slags flätning av grenar. Hit återvända ock de vuxna, och här hava de gamla sitt tillhåll.” Även översättaren Hammarstedt tolkar detta som kåtor även om han har benämningen ”Riskåtor”. Något som ytterligare stärker att Cornelius Tacitus talar om samerna.

Samerna har samedräkter i skinn:

Cornelius Tacitus  omnämner ” till dräkt djurhudar”, vilket stämmer överens tom med dagens skinndräkter.”

 

Romantisk syn på samerna och att samerna skiljer sig ut:

Cornelius Tacitus  ord  ” Men lyckligare finna de denna lott än att gå och pusta vid åkerarbete, möda sig med husbygge och med spänning och oro sörja för egen och annans egendom. Obekymrade i sitt förhållande till människorna, obekymrade i sitt förhållande till gudarna hava de nått vad som är svårast att nå, i det att icke ens det att åstunda för dem är något behov”

Men beskrivningen visar också att samerna skiljer sig ut från andra kända folkslag som slaver, germaner och andra ugriska folk  i Europa genom att inte bedriva jordbruk.

 

Lars-Nila Lasko

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko 

Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami history blog in English by Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

Spara

Spara

Spara

Spara

Vem var Cornelius Tacitus?

tacitus

Cornelius Tacitus var romarrikets främsta historiker och den förste som omnämner samer i sitt verk om Germania år 98. Men, vem var Cornelius Tacitus?

 

Två förnamn?:

Det märkliga är att trots Cornelius Tacitus var romarrikets främsta historiker, statsman, författare och tillhörde senatorståndet så vet vi förvånansvärt lite om honom. Vi vet inte ens hans förnamn. Hans efternamn var Cornelius Tacitus. Hans förnamn var troligen Publicus eller Gaius.

250px-REmpire-Asia

Bibliografi:

Cornelius Tacitus föddes omkring år 55 och dog omkring år 120. Han blev praetor år 88 och konsul år 97, efter vilket han sedan utnämndes till prokonsul i provinsen Asia år 112. Provinsen Asia grundades år 133 före Kristus när Pergamon genom Attalus III:s testamente övergick till Rom. Provinsen Asia och låg i sydvästra Turkiet, samt innefattade regionerna Mysien, Frygien, Karien och Lydien. Asias största städer var Efesos och Pergamon, som blev romarrikets största metropoler. Provinsen är numera känd som mindre Asien.

640px-Asia_minor_roman_power

Cornelius Tacitus studerade retorik i Rom. Efter sina studier blev han fort känd som en framstående rättegångstalare. År 77 eller 78 gifte Tacitus sig med dottern Julia till Gnaeus Julius Agricola som var ståthållare i Britannien 78- 85.

 

Germania:

Hans efterlämnade skrifterna i historia, samtid, och etnografi som givit Cornelius Tacitus ett namn för eftervärlden. För samerna och samisk historia är han ihågkommen som den förste som omnämner sannolikt samer i sitt verk ”De origine et situ Germanorum”  (Germania) år 98.

Svårtolkat verk:

Inget stöd finns för att Cornelius Tacitus själv besökt alla de folkslag och områden han beskriver utan verket bygger på andrahandsuppgift. Att verket bygger på andrahandsuppgift gör naturligtvis att Germania blir svårtolkat, samt tillförlitligheten kan ifrågasättas. Därtill kommer att det finns olika tolkningssätt för att översätta det komplexa latin som Cornelius Tacitus skrev på.

Verket Germanium beskriver olika folkslag som Cornelius Tacitus gemensamt kallade germaner, samt andra folkslag runt germaner som samer.

 

germania

Verk som nationalister älskar:

Germanska nationalister har sedan 1600-talet försökt tolka verket utifrån respektive nationell identitet. Detta har gjort verket Germanium till en källa för nationalism. Inte alltför sällan har nationalister försökt tolka in mer för respektive nations och folks historia än vad verket medger.

Enligt en tolkning omnämns ”Sverige” och dess folk som suioner, svinner, som bor på en ö i oceanen (Suionum hinc civitates ipso in Oceano). Skandinavien uppfattades, som det får förstås, som en ö på denna tid av Cornelius Tacitus. Ön Scandza (Skandinavien eller Skåne) har av några tolkats som goternas urhem som inte stöd i Germania. Rudbeck d.ä. tolkade till och med även de övergripande suebierna som svenskar, vilket historiker sedan länge avvisat. Att de svenska folkslagen omnämnts har skapat ett stort antal svenska nationalistiska skrifter, böcker och hemsidor.

 

Verk för kristna religionshistorien;

Tacitus skrifter har också haft stor betydelsefulla för den kristna religionshistorien eftersom Jesu död och prokurator Pontius Pilatus omnämns.

 

Lars-Nila Lasko

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko 

Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami history blog in English by Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

Spara

Spara

Spara

Spara

Var jägarfolket ”Fenno” i Cornelius Tacitus Germania samer?

Pilbåge

Cornelius Tacitus skriver i sin historieberättning över de nordliga folkslagen år 98 om ”Fennorum”, ”Fennosque” och ”Fennis” i olika latinska böjningsformer, dvs om folksaget ”Fenno”. Cornelius Tacitus är den förste författare i världshistorien, som nämner folkslaget ”Fenno”. Detta gör det naturligtvis inte lätt att förklara eller tolka vad ordet Fenn0 egentligen kommer ifrån och vad det betyder.

Men, vilket folkslag i nord syftar Cornelius Tacitus på?

Huvudteorierna är, enligt de flesta historiker och forskare, att Cornelius Tacitus syftar på ”Samer” eller ”Finländare”.

I ett tidigare blogginlägg har genomgåtts för och emot teorin att Cornelius Tacitus åsyftar finländare och konstaterat att det är högst osannolikt.

Den andra teorin bland historieforskare och den mest vedertagna är att Cornelius Tacitus med Fenno åsyftade samer och det samiska folket.

Ordet ”Fenno” eller finnar är det gamla germanska eller fornnordiska ordet för samer. I Norge heter det fortfarande ”Finnmark” (Nordligaste länet i Norge), Finnebiff (Renskav), Finne för same etc. (Finnarna själva har som bekant ett annat namn på sig själva, suomalaiset. I äldre skrifter hittar man också beteckningen suomer för den finsktalande folkgruppen. Begreppet Finne och Finländare är av ett relativt sent datum och hade en mycket snävare innebörd än i dag. Namnet Finland är så tidigt som under vikingatiden liktydigt med Egentliga Finland. I litteraturen uppträder det först på 1000-talet, i en uppländsk runinskrift. Därnäst finna vi det i islänningen Snorre Sturlassons berömda sagobok Heimskringla. Här omtalas bl.a. ett härnadståg till Finland av sveakonungen Agne. På 1100-talet användes skriftligt benämningen ”finnar” för första gången om finska invånare i Finland, i påvebullan Gravis admodum– Se tidigare blogginlägg).

Finnar, som folkgrupp, kallas i äldre nordisk text kallas för Kväner. I norskan används fortfarande ordet kvän för finsktalande befolkning i Norge.

Det kan således vara att ”Fenno” i Cornelius Tacitus berättelse är den gamla germanska benämningen på jägarfolket ”Samerna”.

Det som ytterligare stöder teorin att Cornelius Tacitus med Fenno menar samer är att senare historiker från antiken uppenbarligen med Fenno och Skridtfenno åsyftar samer. Senare benämningar av Fenno i historien är således klarlagda att innebära samer.

Av Cornelius Tacitus  berättelse kan tolkas att han beskriver samernas boningar som kåtor ”Barnen hava ingen annan tillflykt undan vilda djur och oväder än i skygd av ett slags flätning av grenar. Hit återvända ock de vuxna, och här hava de gamla sitt tillhåll.” Även översättaren Hammarstedt tolkar detta som kåtor även om han har benämningen ”Riskåtor”. Något som ytterligare stärker att Cornelius Tacitus talar om samerna.

Cornelius Tacitus  skriver ”Hos fennerna råder en häpnadsväckande vildhet och en ohygglig torftighet. De äga icke vapen, icke hästar, icke ens boningar”. (”Fennis mira feritas, foeda paupertas: non arma, non equi, non penates: victui herba, vestitui pelles, cubile humus: sola in sagittis spes, quas, inopia ferri, ossibus asperant.”) Det är tydligt att Cornelius Tacitus  beskriver ”fenno” som ett nomadfolk  och inte ett jordbrukande folk som slaver eller germaner med hus och hästar. Med vildhet och en ohygglig torftighet tycks vidare styrka att samerna inte var bofasta och som jordbrukare i ägo av ett stort antal föremål. Till skillnad från andra (inte alla) finsk-ugriska folk var samerna inte jordbrukare. Det stärker ytterligare att Cornelius Tacitus talar om samerna.

Det som talar emot att Cornelius Tacitus inte menar att samer är, enligt några författare, att han talar om Fenno på kontinenten, dvs fastlandet och inte i Skandinavien.

Samernas nuvarande utbredningsområde är norra Skandinavien, norra Finland och nordvästra Ryssland. Men, hur såg samernas utbredningsområde ut år 98? Det är ingen som vet.

Dock har Finnish State Comission redan åren1949-1951 konstaterat att det sannolika samiska utbredningsomdet, vid kristi födelse, dvs år 0,  sträckte sig över norra Norge, Norra Sverige, hela nordvästra Ryssland till Archangelsk i öster och in en bit i nuvarande Estland i söder, (Fennia 76:3, Helsingfors).

Teorin att samerna alltid har befunnit sig i norra Finland och norra Skandinavien har således inget fullt stöd. Tvärtom, så låter det osannolikt att samer alltid bebott nordligaste Fenno-Skandinavien och nordvästra Ryssland, även om det är deras nvarande utbredningsområde.

Samernas utbredningsområde sträcker sig till Atlanterkusten i väster.

Mot öster har många spår av samerna hittats i Arkhangelsk Oblast, dvs Arkhangelsk län, i nordvästra Ryssland. Flera platser längst floden Dvina har uråldriga namn som, enligt ryska forskare som Davidov, måste ha ett samiskt ursprung. I museet på ön Solovetsky, (ryska: Солове́цкие острова́), (Gulag), i Vita havet finns samiska föremål. I tillägg finns en minnestavla på ön som restes på 1400-talet av rysk-ortodoxa munkar där det står att när vi (munkarna) anlände till ön Solovetsky fanns bara fiskande samer (Sjösamer – Havssamer) här.

Gulag

Hur långt söderut samernas utbredningsområde varit vet vi inte. Som ovan nämnt så konstaterade Finnish State Comission redan åren1949-1951 att det sannolika samiska utbredningsområdet, vid Kristi födelse, sträckte sig i söder en bit i nuvarande Estland på kontinenten. I Skandinavien har flera källor konstaterat att samernas utbredningsområde söderut nådde ner till Vänern och Uppsala så sent som 1700-talet. Enligt en kunglig förordning år 1720 stadgades att dessa samer skulle tvångsförvisas norrut med eskort. Förordningen tillkom efter flera misslyckade försök att förpassa samerna norrut under 1600- och 1700-talen. Deras hem var nämligen Mellansverige där de ville stanna kvar och statsmakten såg ingen annan utväg än att fördriva samerna med tvång. För närvarande pågår i Samiska Rättsförbundets regi ett projekt som kartlägger samernas utbredning i Mellansverige från Västerås och norrut.

Det skall vidare omnämnas att utifrån DNA-forskningen har samernas möjliga invandringsvägar till nordvästra Europa kartlagts och som passar in med Cornelius Tacitus beskrivning av ”fenno” som samerna.

Stöd kan även finnas i språkforskning om samiskan med forntyska och baltiska låneord.

Cornelius Tacitus är den förste författare i världshistorien, som nämner folkslaget ”Fenno”. Detta gör det naturligtvis inte lätt att förklara eller tolka vad ordet ”Fenn0” egentligen kommer ifrån och vad det betyder. Det är sannolikt Cornelius Tacitus med ”Fenno” menar samer. Men, helt säker kan ingen vara!

 

Lars-Nila Lasko

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko 

Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami history blog in English by Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

Spara

Spara

Spara

Spara

Jägarfolket ”Fenno” i Cornelius Tacitus Germania?

Pilbåge

Cornelius Tacitus skriver i sin historieberättning över de nordliga folkslagen år 98 om ”Fennorum”, ”Fennosque” och ”Fennis” i olika latinska böjningsformer, dvs om folksaget ”Fenno

Cornelius Tacitus är den förste författare som i världshistorien som omnämner folkslaget ”Fenno”. Detta gör det naturligtvis inte lätt att förklara eller tolka vad ordet Fenn0 egentligen kommer ifrån och vad det betyder.

Cornelius Tacitus skrev alla sina verk på latin. Det är lätt att konstatera att Fenno inte har ett latinskt ursprung eller betydelse.

Det verk som Cornelius Tacitus skrev om folkgruppen ”Fenno” är i ”Germanica”. Författaren gör i Germanica en relativt bra beskrivning på de germanska folken. Det ligger därför lätt att anta att Cornelius Tacitus haft en andrahandskälla med kunskap i de germanska folken och dess språk. Detta eftersom han inte själv besökte norra Europa.

tacitus

Möjligtvis kan namnet i folkgruppen Fenno härledas till forngermanskan och äldre germanska ord som ”Fenno”  ”Fenni” (fenþn-, finn-)? Dessa äldre germanska ord kan härledas till betydelserna ”finna, vandra, ströva”. Folkgruppen Fenno skulle i så fall ha betydelsen ”Vägvisare”, Finnare” eller ”Vandrarfolk”. Enligt Hultman och andra språkforskare är ordet ”finne” av samma rot  som verbet ”finna” och betyder ursprungligen ”finnare” eller ”jägare”. Med andra ord kan Fenno  vara synonymt med jägarfolk.

Några forskare har i litteraturen försökt anknyta ”Fenno” med de tyska orterna Finniland och berget Finne utanför nuvarande Leipzig, Tyskland. Detta är, enligt min mening, alltför långsökt förklaring utan ha ytterligare belägg än ortsnamn.

Det är mycket möjligt att  Fenno  kan betyda jägarfolk. Åtminstone beskrev Cornelius Tacitus folkgruppen ”Fenno” som ett jägarfolk.

 

Lars-Nila Lasko

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko 

Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami history blog in English by Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

Spara

Spara

Spara

Översättning av Cornelius Tacitus text om samerna skapar ny historia

tacitus

 

I Cornelius Tacitus originaltext omnämns Fennorum som översätts olika av olika översättare till Fenni, Fennernas , Finnarnas och Fennians.

Det kan kanske tyckas obetydligt att ett ord ändras lite i en översättning. Men, faktum är att en översättare kan ändra den historiska texten, kontexten och innehåll och därmed förändra historien. Därför är det alltid en fördel att vid översatta texter jämföra med originaltexter.

Det skall också tilläggas att översättningar omedvetet eller medvetet kan ändra betydelser, ändra syftningar eller till och med hela innehåll gå förlorad därför att olika språk är just olika språk kopplat till olika kulturer. Till detta kommer att ett språk aldrig kan vara fullkomligt. I ett språk finns dessutom oöversättliga ord; Exempel på sådana ord är tyskans Imponiergehabe (något som enbart görs för att imponera ), isländskans gluggaveður (ordagrant fönsterväder i betydelsen att det kalla, blåsiga och regniga vädret utanför dörren är vackert att titta på för den som sitter vid fönstret inomhus), eller finskans löylyä (ånga som bildas när man kastar vatten på stenar i en bastu), eller finlandssvenskans talko (frivilligt arbete som görs turvis av en gemenskap för en begränsad tid), eller bara finskans Myötähäpeä som jag bara kan översätta med det ofattbara ordet ”Medskam” som du säkert inte förstår om du inte kan finska? Ibland går det inte att översätta ett ord utan att använda flera ord. Försök bara att översätta svenskans ”heter” till ett ord på engelska? Så fort ett ord översätts med flera ord finns risk för att nya tolkningar kan göras på översättningen.

När Cornelius Tacitus skriver om ”Fennorum nationes” har exempelvis författaren  Per Larsson översatt det till  ”finnarnas folk”, när Cornelius Tacitus sannolikt menar det samiska folket. Med finnar menas alla de etniciteter som bor i Finland. Frågan är dessutom om man kan tala om det finska folket år 98 – Finska folket bebodde inte ens i Finland år 98 , samt finskan och estniskan sannolikt var samma språk vid denna tid. Per Larsson kunde gärna lika ha översatt ”Fennorum nationes” med ”Estniska folket”? Till detta kommer att vi inte ens vet finsktalande/estnisktalande folks utbredningsområde år 98 annat än att de sannolikt var mer österut enligt de senaste teorierna? Situationen är ytterligare problematisk i och med att Cornelius Tacitus historieskrift är från tiden långt före de stora europeiska folkvandringarna! Att de omnämnda folkslagen är lokaliserade långt från Romarrikets centrum underlättar inte saken.

Varför jag, och den överväldigande majoriteten av forskarvärlden, menar att Cornelius Tacitus sannolikt avser det samiska folket skall jag återkomma till.

Syftet med det här inlägget är att man inte ska ta översättningar för givet eller som belägg för en sak. Det kan i stället vara så att översättningen i sig själv skapar ny historia!

 

Lars-Nila Lasko

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko 

Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami history blog in English by Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

 

Spara

Spara

Spara

De äldsta uppgifterna om samerna år 98 och Cornelius Tacitus

tacitus

De äldsta uppgifterna om samerna är, om man får tro ett stort antal historiker och författare om samerna (Se bl.a. Professor Israel Ruong, Professor Björn Collinder m.fl.), från historikern Tacitus. Men, helt säkra kan vi inte vara. Anledningen till att vi inte kan vara helt säkra är att Tacitus bara beskriver samerna med några få ord och var de befinner sig.

Tacitus-text

De äldsta uppgifterna, enligt flera författare, om samerna är skrivna av den romerske historikern Cornelius Tacitus år 98. I boken ”Germania”, kapitel 46, beskriver Cornelius Tacitus ett folk bortom de germanska stammarna och som han kallar ”Fenno”. Det råder i forskningsvärlden och bland historiker en övervägande övertygelse att Cornelius Tacitus avser samerna och det samiska folket.

Om vi inte kan vara säkra på att Cornelius Tacitus med ”Fenno” beskriver samerna – Varför menar då så många författare att det är samer?

Anledningarna är ganska många. Ja, faktiskt så många att det gränsar till sannolikt att Cornelius Tacitus beskriver samerna år 98. Sannolikheten har att göra med det fornnordiska ordet ”Fenno” där vi tror oss veta betydelsen av ordet. Den sannolika forngermanska betydelsen av ”Fenno”, Cornelius Tacitus beskrivning av folkgruppen ”Fenno”, Samernas sannolika utbredningsområde för tiden vid Cornelius Tacitus beskrivning av ”Fenno”, Skillnaden mellan samerna och andra finsk-ugriska folkslag, DNA-forskning som visar samernas folkvandringsvägar och beskrivningar av ”Fenno” av senare antika historiker, samt Beskrivningar av ”Fenno” i äldre nordiska källor.

Det är således mer som talar för än emot att Tacitus med ”fenno”  avser samerna.

Trots att mycket talar för att Cornelius Tacitus beskriver samerna år 98 så menar jag själv att det är sannolikt, men inte säkert, att Tacitus beskrivning av ”Fenno” är samerna.

Men, om det är så att Cornelius Tacitus avser samerna så är det utan tvekan de äldsta skriftliga uppgifterna om samerna.

 

Lars-Nila Lasko

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko 

Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami history blog in English by Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

Spara

Spara

Spara

Erik Gustav Geijer år 1825 och samernas ursprung av Lars-Nila Lasko (Del 2)

Erik Gustaf Geijer
Erik Gustaf Geijer

 

1800-talets mest inflytelserikaste historiker

Gustaf Geijer var 1800-talets mest inflytelserikaste historiker i Sverige.

Erik Gustaf Geijer var professor i historia vid Uppsala universitet. Geijer blev även utsedd till rektor vid Uppsala universitet för åren 1822, 1830, 1836 och 1843–1844. År 1824 blev Geijer utsedd ledamot vid Svenska Akademien. Geijer var även riksdagsman åren 1828 – 1830 och 1840 – 1841 för prästerståndet.

Historieprofessorn Gustaf Geijer var nationalromantiker och ses ibland, kanske lite förhastat, som nationalromantikens fader i Sverige.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Verk om samernas historia

Erik Gustaf Geijer utgav ett stort antal historiska skrifter. Det verk som mest berör samernas historia och samernas ursprung är hans verk ”Svea rikes häfder”, som utkom år 1825.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Historieprofessorn som ville gå till grunden för att utreda samernas ursprung

Professorn i historia Erik Gustaf Geijer försökte gå till grunden för att utreda samernas ursprung. För en historiker på 1800-talet fanns endast skriftliga dokument att tillgå om man bortser från fornfynd.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Bibeln och de isländska sagorna var historiska dokument

Ett av de viktigaste skriftliga dokumenten under tidigare århundraden var bibeln och de isländska sagorna. Skulle man förr i världen gå till grunden om samernas ursprung så var det helt naturligt att söka svaren i de isländska sagorna.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

De isländska sagorna var sann och verklig historia

Tidigare hade både bibeln och de isländska sagorna en helt annan status. De var historiska källor som inte kunde ifrågasättas.

De isländska sagorna uppfattades på samma sätt förr i världen som Bibeln för de kristna och Koranen för muslimer i dag. Precis som de troende i dag uppfattar att Jesus och Mohammed har varit verkliga personer så uppfattades Tor, Oden och Frej i de isländska sagorna på samma sätt. Tor, Oden och Frej hade gått på jorden och historierna omkring dem var sanna, samt kunde inte ifrågasättas. Personerna i de isländska sagorna uppfattades således som om de verkligen levat.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

De isländska sagorna och bokstavstolkning

Eftersom bibeln som de isländska sagorna var verklig och sann historia så skulle de båda dessutom tolkas bokstavligen. Med bokstavstolkning, (”Subsumtion” eller ”Egentlig tolkning”), innebär att man tolkar en text utifrån dess ordalydelse. Bokstavstolkning var vanligt förr för att förstå en text i en lag, bibeln eller de isländska sagorna. Svårigheten med bokstavstolkning är att veta hur man ska bestämma ett ords betydelse.

Bokstäverna och texten är ju det första som möter läsaren. Dock, har bokstavstolkning av de flesta kristna övergivits när det gäller att tolka och förstå alla bibeltexter. Men, det har alltid funnits flera olika tolkningar parallellt och fortfarande. Bland extrema religiösa grupper är däremot bokstavstolkning vanligt.

Andra sätt att tolka texter är;

  • Systematisk tolkning — att tolka en texts mening utifrån dess systematik,
  • Subjektiv teleologisk tolkning — att tolka en texts utifrån dess syfte,
  • Objektiv teleologisk tolkning — att tolka en texts utifrån dess funktion.

Sen kan man oberoende av dessa tolkningstekniker naturligtvis bestämma et ords eller begrepps innebörd utifrån restriktiv tolkning, extensivt tolkning, analogisk tolkning eller genom é-contrarioslut.

När det gäller isländska sagor så har det idag nästan helt övergetts som historiska sanna dokument. Därför är ingen tolkningsmetod eller tolkningsskola aktuell när det gäller isländska sagor. Det är således ingen tillfällighet att de isländska sagorna i biblioteken under årens lopp flyttats från historiehyllan till hyllor till historiska romaner.

Jag skriver nästan därför vissa grupper och organisationer bygger en stor del av sin verksamhet på att de isländska sagorna är sanna. Exempelvis har några nationalistiska organisationer och fornnordiska religiösa grupperingar hänvisningar till de isländska sagorna. Några få bygger dock hela sin verksamhet på att de isländska sagorna är sanna som exempelvis Kväner och Kvenlandsförbundet, dvs Kveenimaayhistys. Skulle de isländska sagorna inte vara sanna så faller grunden för dessa organisationer.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Snorre Sturlasson och de isländska sagorna

På isländska har ordet ”saga” en annan betydelse än det svenska ordet. Saga betyder helt enkelt berättelse eller historia. Men, man måste vara observant att de isländska sagorna, (Íslendingasögur), skrevs ner på pergament av skrivkunniga munkar på medeltiden, d.v.s. upp till flera århundraden efter de olika historiska händelserna skulle ha inträffat. Sagorna kom således på pränt efter århundraden av muntlig berättartradition där tillägg gjorts, dikt och fantasi under tiden tillkommit, samt fakta försvunnit. I tillägg handlar många av sagorna om områden långt från Island. d.v.s. inte i närområdet. Så, man kan inte betrakta de isländska sagorna som historia eller sanningsenliga berättelser. Även om det kan vara något uns av sanning så bör man således ta de islänska sagorna med en stor nypa salt. Det är således ingen tillfällighet att de isländska sagorna har helt speciell genre inom litteraturen under romankonsten och inte under historia.

Snorre Sturlasson (1179-1241), eller som han heter på isländska Snorri Sturluson, från gården Hvamm-Sturla på Island är, utan tvekan, islands mest kände författare. Detta trots att det gått nästa 1000 år sedan han publicerade en roman. Försök själv att komma på en isländsk författare som blivit världskändis?

Snorre Sturlasson mest kända verk är ”Eddan”, dvs den Yngre Eddan eller Prosaiska Eddan. Han skrev även ”Heimskringla” och har även påståtts vara författare till Egil Skallagrimssons saga (Egils saga Skalla-Grímssonar).

Bland de isländska sagorna är just Egil Skallagrimssons saga mest intressant för samisk historia. Det är en släktsaga som sträcker sig över flera generationer och beskriver bland annat vikingars härjningar i Sameland. Mest detaljerade berättelser är om Thorolf (Þórólfr) Kvällulvsson, som med flera hundra man företog plundringståg och våldhandlingar mot samerna.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

De nordiska folkens ursprung

Vill man i de isländska sagorna utreda de nordiska folkens ursprung måste man studera Snorre Sturlassons Heimskringla. Heimskringla inleds med de folk som invandrade till Norden och de folk som redan fanns i Norden.

Heimskringla handlar vidare om de nordiska kungaätternas uppkomst eller som Sturlasson säger i inledningen till Heimskringla –  ”Á bók þessi lét ek ríta fornar frásagnir um höfðingja””I denna bok har jag nedtecknat de forna sagorna om hövdingarna”. Heimskringla eller Snorre Sturlassons kungasagor tros ha varit färdig omkring år 1230.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Samerna urfolk i Norden

Professorn i historia Erik Gustaf Geijer konstaterar, utifrån Heimskringla, att vid det germanska folkets ankomst till Norden fanns samerna redan i Skandinavien. Samerna var således Nordens urfolk.

I Heimskringla kallas samerna för det Jotiska folket. I  Saga om Harald Hårfager”,  (Hins Hárfagra), i Heimskringla framgår att folket Joterna är finnar. Historieprofessor Erik Gustaf Geijer går vidare och konstaterar att i fornnordiskan är ordet ”Finne” beteckning för samerna.

I Norge används fortfarande ordet finne som namn för same. Exempelvis heter det nordligaste länet i Norge ”Finnmark”, som betyder Sameland, Det norska ordet ”Finnebiff” betyder Samebiff (Renskav) osv. Finnar kallas i fornnordiskan för kväner och i norskan finns ordet kväner fortfarande kvar som beteckning på finsktalande i Nordnorge.

Även på Island användes tidigare ordet Finner för samer enligt geijer.

Man kan således sammanfatta Geijer på så vis att när germanerna kom till Norden fanns redan Joterna där, som var finnar och finnar var det fornnordiska ordet för samer. Det var alltså samerna som germanerna stötte på när de anlände till Norden.

Även andra historiker före Erik Gustaf Geijer har dragit samma slutsats som historieproffesorna Jacob Wilde (1679 – 1755) och historikern Elisaeus Hyphoff (1709 – okänt dödsår).

Erik Gustaf Geijer uttalar att över allt i de isländska sagorna där det står finne så handlar det om samerna. När det i stället står ”Kväner” i de isländska sagorna så handlar det om finländarna.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

ingen historia kan följa dem dit

Erik Gustaf Geijer anför även att samerna är Nordens urinnevånare därför att ”ingen historia kan följa dem dit”. Geijer menar sannolikt med detta att det finns en mängd historiska dokument om olika folk och deras folkvandringar. Dock finns inga dokument i något land som utvisar att samerna funnits någon annan stans.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Hur långt söderut bodde samerna?

Erik Gustaf Geijer ville även utreda var de invandrande germanerna stötte på samerna eller med andra ord hur långt söderut bodde samerna ursprungligen?

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Samerna har tidigare bott i låglänt område

Geijer konstaterar att äldre historiker från romartiden som Tacitus och framåt i historiska källor kallat samerna för Fenni. Geijer härleder orden Fenn och Fenne till det fornnordiska ordet för låglänt och träskagtigt namn. Ordet har, enligt Geijer, samma betydelse på flera germanska språk som Holländska, Frisiska, Nedersaxiska, Anglosaxiska och Engelska.

Erik Gustaf Geijer hänvisar vidare till att ”Fennen” fortfarande på Nedersaxiska betyder att ”driva boskap på ängen”.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Samerna bodde i Skandinavien och på kontinenten

Erik Gustaf Geijer hänvisar till de romerska historikerna Tacitus och Ptolemaeus om samernas bosättningsområde under romersk tid. Han tolkar de romerska historikerna att samernas utbredningsområde sträckte sig söderut till Litauen och till Polen. Enligt Erik Gustaf Geijer bodde samerna i nordöstra Europa i Skandinavien och på kontinenten.

Det var på kontinenten som Oden och germanerna träffade på samerna för första gången enligt Erik Gustaf Geijer.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

 

BLOGGFRÅGA

Är de isländska sagorna historia, delvis historia eller helt uppdiktade?

 

Lars-Nila Lasko

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko 

Samisk Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami history blog in English by Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

 

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Christian Friedrich Rühs år 1811 och samernas ursprung i romerskt källmaterial av Lars-Nila Lasko

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Aldrig och alltid omnämnd

Den tyske professorn i historia Christian Friedrich Rühs (1781-1820) omnämns aldrig i historieböcker om samerna. Trots detta har hans teorier om samerna ursprung slått igenom i så gott som samtliga historiska beskrivningar om samerna. På så sätt har Rühs fått en enorm betydelse i beskrivning av samernas ursprung. Men, hade Rühs rätt?

 WP_Friedrich_Rühs

Christian Friedrich Rühs (1781-1820)

Christian Friedrich Rühs och svensk nationalism

Den tyske professorn i historia Christian Friedrich Rühs (1781-1820) hade ett stort intresse i Nordens historia. Hans huvudverk ”Geschichte Schwedens” , som i svensk översättning kom att lyda ” Svea rikes historia från de äldsta tider till konung Carl XII:s död” utgavs i 5 delar mellan 1803 och 1814. Rühs fick en enorm betydelse i beskrivning av svenskarnas ursprung och historia. Den mest inflytelserike svenske professorn i historia under början av 1800-talet Erik Gustav Geijer uttalade ”ej blott utan jemförelse det bästa af främmande arbeten om Sverige: den är på det hela inom oss och af oss sjelfva ännu oöfverträffad”. Christian Friedrich Rühs tolkningar av äldre romerska historikers skrifter har haft en enorm betydelse för senare svenska historiker liksom för svensk nationalism. Detta trots att flera historiker numera avvisat Rühs tolkningar av svenskarnas ursprung.

tacitus

Romerske historikern Cornelius Tacitus (55-120)

Christian Friedrich Rühs ansåg att folkgruppen ”Fenni” är samerna

Christian Friedrich Rühs var den förste och redan år 1811 som nämnde att den romerska historikern Tacitus år 98 med folkgruppen ”Fenno”, ”Fenni”, ”Fennorum” avser samerna. Tacitus beskrivning av ”Fenni” som ett jägarfolk passar väl in på samerna.

Den romerske historikern Tacitus beskriver ett folk som levde bredvid germanerna och kallades för Fenni. Fenni hade, enligt Tacitus, en ovanligt jakt på så vis att även kvinnorna deltog i jakten. De bodde i kåtor (hyddor av ris) och deras kläder var gjorda av skinn. Deras jaktvapen var pilbågen. Dessutom talade de ett annat språk än germanerna. Enligt Rühs var detta sammantaget liktydligt med samerna.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Rühs har satt spår i historieböcker om samerna

I så gott som samtliga historieböcker fram till 2000-talet om samerna nämns Tacitus som den äldsta skriftliga källan om samerna. Samtliga dessa författare till historiebeskrivningar om samerna nämner Tacitus som äldsta skriftliga dokument om samerna. Men, utan källkritiskta granskningar.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Orden ”Fenno”, ”Fenni”, ”Fennorum” passar bra in på samerna

Det är inte bara den historiska beskrivningen av Fenni som passar in på samerna. Även lingvistiskt finns likheter med benämning Fenno/Fenni på samer.

I fornnordiskan och isländska sagor kallades samerna för ”Finni” eller ”Finnar”. Ordet ”finnar” är det gamla skandinaviskt germanska eller fornnordiska ordet för samer. I Norge heter det fortfarande ”Finnmark” (Nordligaste länet i Norge), Finnebiff (Renskav) etc och samerna kallades tidigare för finnar i Norge.

Ordet ” Fenni” passar även bra in forngermanska benämningar av folk som kan vara samerna. Utifrån ett tidigt germanska ”Fenno”  ”Fenni” (fenþn-, finn-) kan härledas betydelsen ”finna, vandra, ströva”. Folkgruppen Fenno skulle i så fall ha betydelsen ”Vägvisare”, Finnare” eller ”Vandrarfolk”. Enligt Hultman och andra språkforskare är ordet ”finne” av samma rot  som verbet ”finna” och betyder ursprungligen ”finnare” eller ”jägare”. Med andra ord kan Fenno  vara synonymt med jägarfolk.

Jämför även det germanska förnamnet Finn som beteckning för jägare.

Nu skall det dock nämnas att några forskare har i litteraturen försökt anknyta ”Fenni” i Cornelius Tacitus Germanica med de tyska orterna Finniland och berget Finne utanför nuvarande Leipzig, Tyskland. Detta är, enligt min mening, alltför långsökt förklaring utan ha ytterligare belägg än ortsnamn. Till detta kommer att de tyska orterna Finniland och berget Finne utanför nuvarande Leipzig ligger relativt långt från det område som Cornelius Tacitus utpekar som jägarfolket Fennis utbredningsområde. Det är dock troligt att ordet ”Fenni” i forngermanskan kan ha haft betydelse för namngivningen av de tyska orterna Finniland och berget Finne.

Det kan således vara att ” Fenni” i Cornelius Tacitus berättelse är den gamla germanska benämningen på ett jägarfolk. Frågan är om det var jägarfolket ”Samerna”?

Enligt Cornelius Tacitus bodde jägarfolket Fenni på kontinenten, nämligen i Polen eller nordöst om Polen!

Lars-Nila Lasko

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko 

Samisk Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami history blog in English by Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

 

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Sameland 100 år i dag av Lars-Nila Lasko

Samisk Historieblogg

Finland 100 år i dag

Finland blev en självständig stat den 6 december 1917 och firar 100 års jubileum den 6 december 2017. Men, vad betyder Finland och vart kommer namnet Finland ifrån?

Samisk Historieblogg

Romersk historiker skriver år 98 om ”Fenni” som bor i kåtor

Cornelius Tacitus var romarrikets främsta historiker och den förste som omnämner ”Fenni” om ett folk i norr i sitt verk om Germania år 98. Tacitus använder ordet för att beskriva ett jägarfolk som bor i kåtor.

Samisk Historieblogg

Samer kallas för för ”Finnar” i Isländska sagor och i fornnordiskan

I fornnordiskan och isländska sagor kallades samerna för ”Finni” eller ”Finnar”. Ordet ”finnar” är det gamla skandinaviskt germanska eller fornnordiska ordet för samer.

Samisk Historieblogg

Namnet ”Finnmark” och ”Finnebiff” lever kvar i Norge

I Norge heter det fortfarande ”Finnmark” (Nordligaste länet i Norge), Finnebiff (Renskav) etc och samerna kallades tidigare för finnar i Norge. Det nordligaste länet i Norge ”Finnmark” betyder således Samemark.

Samisk Historieblogg

Vad betyder ”Finne”?

Utifrån ett tidigt germanska ”Fenno” och”Fenni” (fenþn-, finn-) kan härledas betydelsen  ”finna, vandra, ströva”. Folkgruppen Fenno skulle i så fall ha betydelsen ”Vägvisare”, Finnare” eller ”Vandrarfolk”. Enligt Hultman och andra språkforskare är ordet ”finne” av samma rot  som verbet ”finna” och betyder ursprungligen ”finnare” eller ”jägare”. Med andra ord kan Fenno  vara synonymt med jägarfolk.

Jämför även det germanska förnamnet Finn som beteckning för jägare. Förnamnet Finn kunde även åsyfta att det var en same.

Samisk Historieblogg

Finland betyder Sameland

Finland är utan tvekan en fornskandinavisk beteckning på Suomi. Eftersom fornskandinavierna kallade samerna för finnar är det logiskt att anta att Finland haft den ursprungliga betydelsen ”Landet där finnar bor”, dvs landet där samer bor.

Vi vet att i dag att hela Finland beboddes av samer tidigare och att det fanns numera utdöda samiska språk i det egentliga Finland. Spår av samerna finns över hela Finland och i nuvarande Karelen i Ryssland.  Det är spår i gamla dokument över beskattning av samer till arkeologiska fynd.

Lars-Nila Lasko

History is the science of people
– José Ortega y Gasset

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko

Samisk Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Saami history blog in English by Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan

Bokrecension av Samisk historiebok ”Samiska byggnader och konstruktioner inom Pitesamiskt område” av Lars-Nila Lasko

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Böcker om samiska byggnader

Det finns få böcker om samiska byggnader. Ännu färre böcker eller dokumentationer finns om samiska byggnader från ett historiskt perspektiv.

De böcker som finns tillkom från 1600-talet och framåt av missionärer, präster, resande och i viss mån av vetenskapsmän som Carl von Linné.

Under slutet av 1800-talet och 1900-talet kom ytterligare och mer detaljerade byggnadsbeskrivningar av tillfälligt besökande lappologer som Gustaf och Lotta von Düben, Ernst Manker m.fl. Men, fortfarande i dag är det få böcker om samiska byggnadstekniker.

En av de få bra böckerna om samiska byggnader utgavs av Randi Sjølie med titeln ”BYGGESKIKK I SÁPMI”. En omfattande bok som tar upp samisk byggnadshistoria till samiska byggnader i hela Sameland från norr till söder. Det är därför glädjande att en ny bok nu utkommit om samiska byggnader.

 

Bokrelease av det lite ovanliga slaget

Helt nyligen, fredagen den 10:e mars 2017 kl. 13.00, skedde en bokrelease där jag var tvungen att vara bland de första i kön. Något som inte händer mig varje dag.

Det var en bokrelease av det lite ovanliga slaget. Det var frågan om utgivning av boken ”Samiska byggnader och konstruktioner inom Pitesamiskt område”.

Ovanligt så till vida att boken handlade om Pitesamiskt kultur. En kultur och ett språk som finns i Sverige och som av FN utsett till ett av världens mest hotade.

Ovanligt är också att boken handlar om samisk byggnadsteknik. Ett ämne som inte behandlas var dag och som det finns väldigt få böcker. Dessutom tar boken även upp samisk byggnadsteknik från ett historiskt perspektiv.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Ovanlig orten för en bokrelease

Även orten var ovanlig för en bokrelease; Arjeplog. Å andra sidan är Arjeplog centralorten för Pitesamerna och boken handlar om byggnadskultur i Pitesamiskt område.

Samisk byggnadsteknik

Boken handlar, som titeln anger, om samiska byggnader och konstruktioner inom Pitesamiskt område. Det är fråga om byggnadsskick bland Pitesamiska fjällsamer, skogssamer och bofasta samer. Det är stor skillnad mellan byggnadstyperna bland de olika Pitesamiska grupperna.

Boken lyckas väl i att täcka in i stort sett samtliga Pitesamiska byggnadstyper. Det som saknas är samiska byggnader och konstruktioner bland de Pitesamiska sjösamerna. Å andra sidan är de Pitesamiska sjösamerna sedan länge försvunna och man torde få leta länge för att hitta genuina sjösamiska byggnader. Om nu ens dessa finns kvar? Kanske ett framtida projekt för Pitesamiskt Center i Norge?

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Samiska byggnaders historiska utveckling

Boken tar även upp, på ett föredömligt sätt, den historiska utvecklingen av de olika konstruktionerna. Lite frågetecken blir det när historiska beskrivningar grundas utifrån en källa. Exempelvis hänvisas till den kände samepolitikern Lars Rensund, som levde under 1900-talet (1901-1993), att samiska stolpbodar kom i slutet av 1700-talet till fjällsamerna. Något belägg för detta finns inte. Mot detta står att bergmästaren Hans Philip Lübecker beskriver samiska stolpbodar i de högsta fjällregionerna bland fjällsamerna redan på 1600-talet. Det finns även en karta från 1600-talet som utmärker samiska stolpbodar i norra Arjeplogs fjällvärld.

Om just samiska stolpbodar i Arjeplog är det lite förvånande att inte samen Enarsson i Alesgiethtje (Västerfjäll) omnämns. Han tillverkade ett stort antal samiska stolpbodar på beställning för hela Arjeplogsområdet. Hans stolpbodars utformning känns även väl igen genom att använda, för Enarsson, typiska utvändiga reglar.

I tillägg måste även beaktas att få samiska byggnader har ålderdaterats.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Piteskogssamiska åskåtor

Det är glädjande att författaren ingående tar upp de Pitesamiska åskåtorna. Det är en kåtaform som helt försvunnit i dag. Kanske det vore en bra idé för Silvermuseumet eller Arjeplogs sameförening att återuppbygga en åskåta för att visa nya unga generation Pitesamer, ortsbor och besökande hur dessa såg ut.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Fyrkantiga Piteskogssamiska kåtor

I dag är de fyrkantiga Pitesamiska kåtorna vanligast i skogssamiskt område. Författaren spekulerar att så inte alltid varit fallet ”Förhållandet kan innebära att de rektangulära timrade kåtorna i första hand tillhör andra hälften av 1700-talet och framåt i tiden”. Även om det inte finns någon byggnadsforskning på området så vore det intressant och veta varför Pitesamer ändrade kåtornas form från mångkantig till fyrkantiga kåtor? De olika näringsformerna i skogssamiskt område har varit stabila i sin form åtminstone under dessa tidsperioder. Kan det vara så att inflyttade svenskar med fyrkantiga hus kanske påverkat samisk byggnadsstil? Eller kan det vara så att andra kåtaformer bara försvann och varför?

 

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Sexkantiga Piteskogssamiska kåtor

Lappmarksprästen Samuel Rheen skrev på 1600-talet ”Granlappar, eller the som boo och wistas i Skogen och wid siöer och Elfwar, bruka kåttor af bräder medh sex wäggiar…”. Av det får vi veta att sexkantiga kåtor var väl utvecklade bland skogssamer på 1600-talet. Det är möjligt att skogssamernas sexkantiga timmerkåtor influerat senare inflyttade nybyggare till sexkantiga hus. Sexkantiga kåtor är inte så vanliga i dag bland skogssamerna.

Även Carl von Linné beskriver olika samiska byggnader på sin Lappländska resa 1732. Linné skriver att kåtor med många kanter var de vanligaste kåtorna i Västerbottens inland. Han har även ritningar på sexkantiga kåtor.

Författaren behandlar att sexkantskåtan ”byggdes sparsamt i de NÖ delarna av Arjeplog ända in på 1900-talet”. Man får nog tolka uttalandet utifrån de kåtor som man hittat och inventerat. En helhetlig inventering av samiska byggnader i Pitesamiskt område saknas. Om sexkantskåtan var vanlig i Västerbotten och i nordöstliga Arjeplog kan tolkas som att i området mellan Västerbotten och norra Arjeplog inte fanns sexkantiga kåtor, d.v.s. ett stort vitt område utan sexkantiga kåtor? Verkligheten torde logiskt inte vara så.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Åttakantiga Piteskogssamiska kåtor

Åttakantiga timrade kåtor finns beskrivna i andra skogssamiska områden. Författaren är dock sparsam om information om åttakantiga timrade kåtor inom Pitesamiskt område. Det skulle vara intressant att veta varför? Fanns dessa inte eller saknas byggnadsinventering?

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Piteskogssamiska njallor

De Pitesamiska stolpbodarna skilde sig åt mellan fjällsamiskt och skogssamiskt område. Författaren tar upp skillnaderna på ett föredömligt sätt, beskrivning och historisk utveckling. Särskilt glad blir man när han använder pitesamiska benämningar på de olika byggnadsdelarna.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Piteskogssamiska förådsbodar

Författaren behandlar de olika förådsbodatyperna som fanns inom skogspitesamiskt område inkluderat ”Luäppte” för torkning och förvaring. I boken får vi även veta att de olika bodatyper som finns i ”Lappstan” i Arvidsjaur så kommer de flesta faktiskt från Pitesamiskt område? De marknadsförs i vanliga fall som Umesamiska!

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Pitefjällsamiskt byggnadsskick

Författaren skriver ”de äldsta källorna från 1600-talet talar entydigt om att fjällsamerna bodde i tält året om”. Uttalande gäller troligen med syfte på områden där det bedrevs ”extensiv renskötsel” och sannolikt för tider inom högfjällsregioner? Personligen är jag mycket tveksam till att boformen gällde för Pitesamiskt område. Inom Pitesamiskt område bedrevs en annan renskötselform, intensiv renskötsel, bland fjällsamerna in till ett väldigt sent datum och långt in på 1900-talet. I tillägg hade många Pitesamer lappskatteland både i högfällen och i lågfjällsområdet. Till yttermera visso bedrev fjällsamerna fiske. Inte så konstigt med 8.727 sjöar och flera älvar enbart i Arjeplogs kommun. Vid en intensiv renskötsel i fjällen, liksom för skogssamerna, kombinationsnäring och fasta markområden som lappskatteland verkar det mer logiskt att fjällsamerna i Pitesamiskt område använde, förutom lavvo (tältkåtor) även fasta byggnader. I verkligheten finns ett stort antal kåtor och samiska byggnader i fjällområdet. Om de fanns förr verkar sannolikt om man studerar en karta över Arjeplogsfjällen från år 1660. Det är svårt att veta vilka källor som författaren utgår från när han konstaterar ”Frånsett stállotomtskonstruktionerna är fasta kåtor i pitesamiskt fjällområde sena, sannolikt från 1800-talet och framåt.” Det går ju inte att åberopa inventeringar när dessa bara är sporadiskt gjorda och man inte letat efter fasta konstruktioner i fjällområdet. Om man inte letar så hittar man inget?

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Pitefiskesamiskt byggnadsskick

Inom Pitesamiskt område fanns ett stort antal fiskesamer med en gammal fiskesamisk kultur. Fiske och jakt tillhör dessutom samernas äldsta näringsfång omnämnt redan av den romerske historikern Tacitus år 98 e.kr. Att den fiskesamiska kulturen var omfattande är inte så konstigt med 8.727 sjöar och flera älvar enbart i Arjeplogs kommun. Författaren omnämner underligt nog inget om Pitefiskesamiskt byggnadsskick?

Här vill jag citera fransmannen Daniel von Hogguér som besökte pitesamerna år 1828; ”den fiskarlappkåta, som vi gästade tidigare på middagen. Den bildade en regelbunden åttahörning, vars hörn voro så trubbiga att den utifrån föreföll rund”.

 

 

Bofasta Pitesamer byggnadsskick

Författaren tar kortfattat upp de bofastas Pitesamerna byggnadsskick och på ett intressant sätt visar hur traditionell samisk byggnadsstil involverats i svenska byggnader från båthus till bostäder. Inte så konstigt kanske. Många av nybyggarna i Pitesamiskt område var samer.

 

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Få faktafel

Boken innehåller få faktafel även om dessa finns. Det torde vara svårt att finna belägg för bokens påstående att ”Stora förändringar i renskötseln inträffade under slutet av 1800-talet”. Inom Arjeplog bedrevs intensiv renskötsel en bra bit in på 1930-talet. Med intensiv renskötsel menas kontinuerlig bevakning och flyttning av en renhjord. Huvudsakligen små renhjordar även om undantagen fanns. Den extensiva renskötseln kom i och med den svenska statens tvångsförflyttning av nordsamer till Pitesamiskt område under 1920-talet. Med extensiva renskötsel menas att renhjorden inte är bevakad eller flyttas kontinuerligt. Det finns många berättelser om den extensiva renskötseln uppkomst inom Pitesamiskt område och dess effekter för den intensiva renskötseln. En effekt var att många samer var tvungna att upphöra med renskötsel. Dock ska inte 1930-talets ekonomiska kris i hela samhället bortses som en huvudorsak. Dock måste det vara riktigt att förändringar i renskötseln påverkade de Pitesamiska fjällsamernas byggkonstruktioner.

Ett annat fel är texten ”Boplatsgrottan Stállo láhpá vid Låddeávrres östra strand. Grottan användes fram till 1900-talets första hälft.” Grottan användes som övernattningsgrotta ända fram till 1970-talets början. Vid grottan Stállo láhpá fanns tidigare flera båtar och grottan användes som skydd vid dåligt väder. Grottan ligger i slutet av en lång gångstig. I den rymliga grottan fanns tidigare kastruller, torr ved och näver för den som kom fram till Låddaure och behövde grottan som tillfälligt skydd vid dåligt väder.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Kartläggning av samiska byggnader

Boken ger en bra bild över kartläggningen av de samiska konstruktionerna i det Pitesamiska området. Det ska omnämnas att kartläggningen som gjorts är bara en liten bit av de byggnader som finns. Enbart längst övre delen av Piteälven finns flera kåtor, samevisten, palisadgärden inte medtagna. Dock har samiska byggnader, konstruktioner och kvarlämningar efter dessa inte varit ett prioriterat område i den svenska statens arkeologiska- eller kulturhistoriska satsningar. Letar man inte efter dessa så hittar man inte de.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Moderna Pitesamiska byggnader

Författaren koncentrerar sig om pitesamiska konstruktioner i historisk tid. Det gör boken extra intressant. Men, intressant skulle också vara att se hur samiska byggnader uppstått och förändrats i modern tid. Men, om detta får vi säkert vänta med till år 2117 när nuvarande byggnader blir historiskt intressanta?

 

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Pitesamiskt område

Boken handlar i huvudsak om byggnader i Arjeplogs kommun. Det Pitesamiska området sträcker sig från norska kusten till och med in en bit i Arvidsjaurs kommun. Å andra sidan kallas Pitesamiskan även för Arjeplogssamiskan. Så, de centrala delarna av Pitesamiskt område täcks väl in.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Författaren Lars Liedgren

Bokens författare är Lars Liedgren som är 1:e antikvarie och fil.dr. i arkeologi, samt arbetar vid Silvermuseumet i Arjeplog.  Lars Liedgren har under ett antal år jobbat med renoveringar och rekonstruktioner av samiska byggnader. Inte minst för Arjeplogs sameförening. Boken är en sammanställning av hans arbete i museumets skriftserie  Anvarat nr 3 ”Samiska byggnader och konstruktioner inom pitesamiskt område”.

Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko

Bok som kommer att bli en samisk klassiker

I förordet till boken skriver chefen för Silvermuseet Ingela Bergman ”Kära läsare – jag tror faktiskt att ni just nu håller en blivande klassiker i er hand”.

Det är bara att hålla med!

Det finns faktiskt ingen liknande bok om samiska byggnader och konstruktioner. Inte nog med att jag är glad att jag stod bland de första i kön för att köpa boken vid bokreleasen. Jag är också glad att kunna rekommendera den till alla som vill få en inblick i Pitesamiska byggnader och konstruktioner.

Lars-Nila Lasko

Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko 

Historieblogg av Lars-Nila Lasko

Chefsblogg av Lars-Nila Lasko

Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan