Teori om samer på kontinenten
Den tyske professorn i historia Christian Friedrich Rühs (1781-1820) var den förste historiker som omnämnde att samernas utbredningsområde måste ha sträckt sig till kontinenten och inte enbart nuvarande norra Fennoskandinavien och nordvästra Ryssland.
Som bevis för detta hänvisar han till den romerske historikern Tacitus beskrivning av folkstammen Fenni år 98 i verket Germania. Rühs påstående har senare tagits som fakta av de flesta historiker om samernas ursprung. Läser man de flesta historieböcker om samerna så finner man att de äldsta uppgifterna om samerna finns beskrivna av Tacitus år 98.
Dock har författarna till historieböckerna om samerna inte påtalat eller tagit hänsyn till att Tacitus geografisk placering av folkstammen ”Fenni”.
Problem med teorin om samerna på kontinenten
Tacitus placerar folkgrupen ”Fenno” öster eller nordöst om övre delen av floden Wisla i Polen. Utifrån Tacitus naturbeskrivning kan det tolkas som om Fennis utbredningsområde sträckte sig från Balticum norr om Lettland och Vitryssland år 98.
Den geografiska placeringen av samernas utbredningsområde från Balticum på kontinenten medför ett stort antal problemområden. Det första stora problemområdet är att enda källan är Tacitus och vi vet inte ens om det var samerna han menade?
Den romerske historikern Tacitus beskriver ett folk som levde bredvid germanerna och kallades för Fenni. Fenni hade, enligt Tacitus, en ovanligt jakt på så vis att även kvinnorna deltog i jakten. De bodde i kåtor (hyddor av ris) och deras kläder var gjorda av skinn. Deras jaktvapen var pilbågen. Dessutom talade de ett annat språk än germanerna. Enligt Rühs var detta sammantaget liktydligt med samerna. Men räcker Tacitus beskrivning till för att fastslå att med Fenni menade han samerna?
Samer på kontinenten får stöd av DNA-forskning
DNA forskning om samerna är en relativt ny företeelse där de första studierna presenterades vid mitten av 1990-talet, dvs för 20 år sedan. Forskning om samernas blod och blodgrupper startade dock redan på 1950-talet.
Den senaste forskningsrapporten om samernas DNA kom endast för några år sedan. Forskningsrapporten som utarbetats av ett stort team DNA-forskare konstaterade att samernas genpol härstammar från Västeuropa.
Forskarna kunde till och med konstatera att ursprunglig utvandringsort för samerna var fransk-kantabriska regionen, (omkring Baskien), i sydvästra Europa. (Frans-Kantabriska regionen används av historiker och arkeologer för att beskriva ett område som sträcker sig från Asturien i norra Spanien till Provence i sydöstra Frankrike).
Haplogrupp U5b ursprung och spridning
Samiskt mtDNA visar att samerna har ett europeiskt ursprung och ingår i den europeiska mtDNA-poolen. De två haplogrupperna V och U5b dominerar bland samerna med totalt 89%. Detta gör att samerna har den största mängden av de två haplogrupperna V och U5b som någonsin hittats. Både haplogrupperna V och U5b finns spridda över hela Europa i moderata frekvenser från Iberiska halvön till Uralbergen. U5b är en typisk europeisk haplogrupp med ursprung från fransk-kantabriska regionen, (omkring Baskien), Haplogrupp V anses komma från Centraleuropa.
Frekvens av haplogrupp V (svart betyder >20%). Skåne har 43% (av 28 personer), samerna 40% (av 176 personer), följt av baskerna med knappt 11%, samt Portugal och Irland med dryga 7%. Skillnaden mellan samer och skåningar å ena sidan, och basker med flera å andra, är alltså mycket större än vad kartan antyder, eftersom gråskalan bara går till 20%.
Haplogrupperna H, D5 and Z representerar de resterande 11 % av samernas totala arvsmassa.
Omkring 98% av allt samiskt mtDNA pool inkluderar haplogrupperna V, U5b, H, Z, and D5. Frekvensen av haplogrupperna kan dock variera i lokala områden (Kristiina Tambets, Siiri Rootsi, Toomas Kivisild, Hela Help, Piia Serk; American Journal of Human Genetics 74: 661–682).
Jag kommer i ett senare blogginlägg närmare gå in på DNA-forskningen och samernas invandringsvägar till nuvarande bosättningsområde.
Kritik mot DNA-forskning
Det har framförts kritik mot DNA-forskning som medel att bestämma folkslags ursprung. Exempelvis menar historikern Lennart Lundmark menar att genetisk forskning är att återfalla i 1800-talets rasbiologi. Lundmark skriver ”Hur långt tillbaka i tiden kan vi då hitta en folkgrupp som kan knytas till dagens samer? Den frågan kan man vrida och vända på hur länge som helst. Under senare år har det till och med förekommit en del återfall i rasbiologi. Dna har ersatt skallmätningar, men utgångspunkten är densamma. De gamla rasbiologerna ansåg att man kunde avgränsa en befolkning genom att identifiera dess ”ras”, som en medfödd och oföränderlig biologisk särart. De biologiska rasidéerna kritiserades sönder och samman efter andra väldskriget. Att genetikerna nu har mer förfinade metoder än skallmätarna gör inte rasläror mer acceptabla.” (Lennart Lundmark, ”Stulet land Lennart Lundmark”, s. 13, ISBN: 978-1-7037-353-4, 2008)
”Etnicitet är ett begrepp som går långt utanför biologin. För att definiera etnicitet måste man ha mer än gener och enstaka föremål att bygga på. Man måste ha god kännedom om levnadsförhållanden och särdrag för att kunna likställa en folkgrupp i det förflutna med en av dagens. När det gäller samerna har vi inte tillräckligt med sådan information förrän under vikingatiden. Det utesluter inte att det kan ha existerat en folkgrupp med särdrag som vi numera betraktar som samiska redan långt dessförinnan.” (Lennart Lundmark, ”Stulet land Lennart Lundmark”, s. 13, ISBN: 978-1-7037-353-4, 2008)
Historikern Lennart Lundmark har en poäng i vad räknas som samisk etnicitet, dvs när blev samer samer? Jag skall återkomma till detta i ett senare blogginlägg eftersom det finns olika teorier om detta.
Personligen menar jag att det är en skillnad mellan att mäta skallars utseende som långa eller korta, samt hjärnvolymer, och DNA-forskning. Rasbiologin hade inget med vetenskap att göra, medan DNA-forskning kan vara ett hjälpmedel för historiker. Dock har DNA-forskningen sina begränsningar till vilket jag skall återkomma till.
Mot DNA-forskning har också framförts kritik från annat håll och som lagt fram en teori om polarfolken som gemensamt ursprung baserat på kulturella värden och materiell kultur.
Vad tycker du om DNA forskning på folkgrupper? Är det rasbiologi eller inte?
Lars-Nila Lasko
A history in which every particular incident may be true may on the whole be false. ~Thomas Babington Macaulay
Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko
Samisk Historieblogg av Lars-Nila Lasko
Saami History blog in English by Lars-Nila Lasko
Samepolitisk Blogg av Lars-Nila Lasko
Guhkkin davvin Dávggáid vuolde sabmá suolggai Sámieanan
Lars-Nila Laskos historieblogg 
Hej igen Lars-Nila,
nej, genforskning är inte rasbiologisk forskning eftersom den senare var gravt ovetenskaplig. Den var lika dåligt vetenskapligt förankrad som Sigmund Freuds hittepå-teorier – han hade ju inga klienter utan han gjorde egna teorier om det mänskliga psyket i sitt eget huvud, och i och med att han inte hade klienter så kunde han inte prova ut sina egna ihopsnickrade teorier. Genforskning sysslar med ‘ursprung’ och folkgrupper; vilka folkgrupper som är släkt med varandra, vilka som är mer besläktade och mindre besläktade. Sedan är det vetenskapliga disciplinerna som historia, arkeologi, språkvetenskap och -historia som får ge mer kött på benen eller vad jag ska kalla det. Eller tvärtom. Historia och arkeologi får ge mer kött på benen åt genforskningen. Men genforskning är inte en ny rasbiologi.
Enligt historikern Lars Ivar Hansen och arkeologen Björnar Olsen i boken ”Hunters in Transition” från 2013, fick samerna sitt specifika kulturella särartsuttryck under 1.000 f.Kr. Det visar upptäckten av Kjemlöy-keramiken som endast finns i vad man idag vet är det samiska (kärn)området. Hansen och Olsen menar dock att det kan ha funnits etniskt skilda folkgrupper före det utan att det syns i arkeologisk material, men det är i varje fall under 1.000 f.Kr arkeologer med säkerhet kan uttala sig om ett samiskt kulturellt säruttryck som skilde sig från de andra folkgrupper på Nordkalotten. De folkgrupperna hade dock samma germanska kulturella uttryck och fanns runt kusten av dagens Nordland och Troms i Norge, efter dagens Norrlandskusten och efter Ostrobotnia, alltså östra sidan av Bottenviken. De grupperna delade sitt kulturella särartsuttryck med den som fanns i södra Sverige.
Att Lennart Lundmark menar något annat får stå för honom. Lundmark visar sig också ganska ointresserad i arkeologi för att egentligen kunna ha en vetenskaplig mening i frågan om etnicitet vill jag påstå. Eftersom Kjelmöy-keramiken endast hittats i dagens samiska kärnområde så är det ett uttryck för en etnisk kulturell särart som mest troligast ha tillhört samerna. Det ska ju inte behövas 1.000 föremål från samma område med ett från andra grupper i området skild kulturell särart! Och levandssättet på Nordkalotten har endast varit ett fåtal: jägare och fiskare både bland samer och nordgermaner på den här tiden – för INGEN av dem kunde leva på att odla majs eller ha vingårdar. Lundmark definierar inte heller hur många av ett föremål ska behövas för att kunna fastställa etnicitet eller hur många OLIKA föremål som behövs! Detta på grund av att, åter igen, omgivningarna har satt begränsningar för VILKA föremål man kunde göra själva och vilka som var vettiga att byta till sig! Ingen behövde en hacka på Nordkalotten för ingen kunde odla något förrän potatisen kom. Så Lundmark bryr sig noll om att den terräng och de omgivningar människorna levde under på Nordkalotten – vare sig det var samer eller de skilda nordgermanska grupperna – skapar en viss begränsning i vilka föremål och verktyg man hade och hade nytta av. Vilka föremål Lundmark ”vill ha” för att mena att HAN kan uttala sig om en samisk etnicitet berättar han inte ens själv. Men det han faktiskt forskar om, i frågan om grundforskning, är han gedigen i sitt hantverk i.
GillaGilla
Jag menade plog men skrev ”hacka” … Jag menar helt enkelt att Lundmarks idé om att för att tala om etnicitet hos en grupp behövs fler olika föremål och dessutom fler av varje. Jag menar att förhållandena på Nordkalotten, då som nu, gör att det behövs inte tio olika plogar eftersom ingen likaså kan plöja mark. Så man hittar således inte vissa föremål efter vare sig samer eller germaner på grund av klimatet. Vad Lundmark vill se för föremål och hur många berättar han ju inte ens själv, så … Hans idé om att det behövs fler av varje enskilt föremål och dessutom fler föremål är just idéer som inte går att förankra i rådande väder- och klimatförhållanden på Nordkalotten, då som nu.
GillaGilla
Jag kan inte svara på om DNA-forskning är rasbiologi eller inte. Däremot har jag själv haplogrupp V på mödernet, vilket jag tycker är intressant eftersom jag är en vanlig svensk i mellansverige. Vad jag förstår är haplogrupp V ovanlig och främst kopplad till samerna och några skåningar? Förhoppningsvis är DNA-forskning av det här slaget främst relevant för enskilda individer och vid historeforskning.
GillaGilla
Det beror väl på hur man använder DNA-forskning, om den är till nytta eller skada. Ihop med arkeologi kan DNA-forskning ge en mer nyanserad bild av allas vår historia, liksom det kan ge biologer en fördjupad kunskap om samspelet biologi-omgivning över tid. Men om DNA-resultat ska utgöra grund för beslut och kategorisering av myndigheter eller företag som försäkringsbolag, då börjar det brännas. Det är därför lagstiftningen kring vem som har tillgång till vad och hur information används är så viktig.
GillaGilla
Pingback: Hur Skandinavien befolkades efter istiden | Svensson
Genforskningen, som den utvecklats, är en oroväckande tummelplats för lekmän och enögda, historielösa och anakronistiska reduktionister.
GillaGilla