En av de som beskrev samernas ursprung och invandringsväg till nuvarande bosättningsområde var historikern Abraham Abrahamsson Hülphers. Det gjorde han i en reseskildring till Norrland 1758.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Hülphers resa till Norrland
Den 28 juni 1758 påbörjade Abraham Abrahamsson Hülphers en resa längst norrlandskusten upp till Torneå, samt ett stycke in i Finland till Kemi. Pass behövdes inte för att resa in i Finland. Däremot behövdes pass på denna tid för att passera länsgränserna. Hülphers resa till Norrland skulle pågå fram till den 24 augusti samma år då han återvände till Västerås..
Hülphers förde detaljerade anteckningar från resan. Anteckningarna var så omfattande att det tog 30 år innan reseskildringen i sin helhet kunde tryckas i hela 6 band ”Dagbok öfver en resa genom Norrland 1758” med sista delen 1793.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Hülphers och samernas ursprung
Abraham Abrahamsson Hülphers gör egentligen en sammanfattning av andra historikers teorier om samerna och tar det till sin konklusion. Hülphers menar att samernas ursprungsområde legat längre söderut i Sverige och längst Norrlandskusten. De har sedan fördrivits norrut och inåt landet av jordbrukare som tagit deras land i besittning.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samiskt självstyre
Hülphers menade vidare att samerna måste haft ett självstyre av någon form. Han kallar det samerna ”haft egen öfwer magt” och ”ej stått under annat wälde”. Hülphers är en av de första som talar om att samerna haft en egen övermagt, vilket mycket talar om att Hülphers trott att samerna haft någon form av organiserad självstyrelse
Det är svårt att veta varför Hülphers drar dessa slutsatser. Möjligt att de dokument som producerades 30 tidigare om Lappkodicillen, samiska självstyrande enheter som Siidor och samiska domstolar haft inverkan? Lappkodicillen var ett internationellt dokument som var ett tillägg till gränstraktatet mellan Sverige och Danmark (Norge).
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Besökte han samerna och Lappland?
Hülphers besökte aldrig Lappland. I tillägg kom hans verk om samerna ut efter hans död. Hans teorier om samerna bygger på sammanställning av tidigare historikers verk.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Abraham Abrahamsson Hülphers?
Vem var då Abraham Abrahamsson Hülphers?
Abraham Abrahamsson Hülphers var den äldste bland en syskonskara på 13 barn. Han föddes den 27 november 1734 i Västerås och dog i Västerås den 24:e februari 1798.
Hans far var rådman i Västerås och som ägde fabriker samt drev en omfattande handelsrörelse. Uppvuxen i ett rikt och välmående hem fick Abraham en egen privatlärare, dvs. informatör, och därigenom en god utbildning.
Vid 19 års ålder blev han chef i sin fars affärsrörelse som då fick namnet Hülphers & Söner.
Han gifte sig 1761 med brukspatronsdottern Anna Christine Grave i Dalarna. Genom giftemålet fick han överta Fredriksbergs bruk som utökade hans affärsverksamhet.
En stor del av sitt liv var han på resande fot och besökte Norrland, Finland, Ryssland, övriga Sverige och Danmark. Resor resulterade i fler böcker med reseskildringar.
BLOGGFRÅGA
Vad kan historikern Hülphers ha menat med orden att samerna ”haft egen öfwer magt” (Samerna haft en egen Övermakt).
År 1912 påträffades ett häfte bland en inlämnad handskriftsasamling vid Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva. Häftet bestod av ett handskrivet dokument av Petrus Holmberg. Petrus Holmberg var student i 10 år under Carl von Linné vid Uppsala universitet. De handskrivna dokumenten av Petrus Holmberg beräknas ha tillkommit på 1770-talet.
Holmberg hade nedtecknat det språk som talades av de samer han besökte utanför Gävle. Han hade också nedtecknat de samiska traditioner som omtalades av samerna i Gävletrakten som han intervjuade.
Det samiska språk som Holmberg nedtecknade kan komma att bli 2000-talets största samiska uppräckt.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Nytt samisk språk upptäckt?
Petrus Holmberg uttalade ”at soknelapparnas och de uti Lappmarken wistande Lappars språk äga en wärkelig åtskilnad uti Dialecten som är så stor at sokne lappen knapt håller det möjligt för sig, at förstå deras.” Enligt Holmberg är det således fråga om ett samiskt språk som skiljer sig ut från övriga samiska språk att andra samisktalande har svårt att förstå den samiska som talades utanför Gävle.
Dock måste man inta en viss försiktighet till Holmbergs uttalande. Han var ju själv ingen språkforskare. Mer forskning fodras för att konstatera om Petrus Holmbergs språklista är ren sydsamiska, en dialekt av sydsamiskan eller rent av en dialekt av sydsamiskan som skiljer sig ut så mycket att vi kan tala om en ny samisk språklig varietet?
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Var talades den nyupptäckta samiska språket?
Petrus Holmberg gjorde intervjuerna av samer i Valbo utanför Gävle. Vi vet således att den samiska som Holmberg nedtecknade talades i Gästrikland.
Förra året 2013 har professor emeritus i finsk-ugriska språk vid Uppsala universitet Lars-Gunnar Larsson upptäckt att i Petrus Holmbergs handskrift finns samiska ordet ”Govse mielhkie kraesie” för blomman ”Bosyska” (Ballota nigra).
Det intressanta är att blomman Bosyska huvudsakligen växer i södra Sverige. Den är särskild vanlig i Småland, Öland och på Gotland. Bosyskan nordligaste utbredningsområde är traditionellt upp till Gävletrakten. Vi kan således konstatera att det talades ett sydsamiskt språk i Gävle och eventuellt söder om Gävle.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
En ny samisk befolkningsgrupp upptäckt?
Vidare vet vi att det var bofasta samer enligt Petrus Holmberg. Holmberg betecknar dom i och för sig som sockenlappar. Men, det visar att det fanns bofasta samer i Gävleborg.
Intressant är vidare det samiska namnet ”Govse mielhkie kraesie” för Bosyska. ”Govse mielhkie kraesie” betyder direkt översatt från sydsamiska till svenska ”Komjölkgräs”. Om man namnger en växt utifrån kor, så är det sannolikt att det är fråga om samer som hade en nära anknytning till kor, d.v.s. samer som var samiska bönder.
Att fiskesamer längst Norrlandsälvarna övergått till jordbruk, eller som kombinationsnäring med fiske, är väl dokumenterat. Det är också väl dokumenterat den sjösamiska, dvs havssamiska, kulturens utvecklande av bondekultur längst den nordnorska kusten. Likaså för den sjösamiska- och fiskesamiska kulturerna i Ryssland.
Vidare har man numera funnit en hel del exemplar av ”Govse mielhkie kraesie” längst Norrlandskusten. Det är således inte helt uteslutet att det kan ha funnits en sjösamisk kultur längst Norrlandskusten. Det är inte heller uteslutet att det funnits en samisk bondekultur såväl söder som norr om Dalälven. En samisk bondekultur som uppstått i den nära kontakten med det svenska bondefolket.
Att det funnits en samisk sjösamisk kultur längst Norrlandskusten liksom en samisk bondekultur är inte osannolikt, men en spekulation, som fordrar mer forskning.
Löjtnanten och ryttmästaren Bengt Johan Albrecht Ihre från Ekerö, Ekebyhov slott, deponerade år 1911 på Uppsala universitetsbibliotek (UUB) handlingar som tillhört historikern och språkforskaren Ihre. Handlingarna kom att handhas av bibliotekarien Anders Grape (1880-1959). Anders Grape hade sex år innan blivit utsedd till bibliotekarie vid UUB och skulle stanna där livet ut. Han kom att utses några år senare 1915 till chef för handskriftsavdelningen. Gävlebon Grape var högt kvalificerad som historiker och språkforskare. Han hade själv doktorerat den 31:a maj 1911 med avhandlingen ”Studier över de i fornsvenskan inlånade personnamnen”. Anders Grape blev 1928 överbibliotekarie och därmed högste chef för Uppsala universitetsbibliotek.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
40 år att katalogisera Ihres handlingar
Anders Grape genomgick året 1912 Johan Ihres handlingar. Handlingar har kommit att kallas Ihres handskriftssamling. Den är så omfattande att det tog Anders Grape 40 år att fullborda en komplett katalog över Johan Ihres handlingar . Katalogen ”Ihreska handskriftssamlingen i Uppsala universitetsbibliotek” utgavs år 1949 i två delar på närmare 2000 sidor.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Exotiskt häfte med samisk text påträffas
Bland alla handlingar påträffade Anders Grape ett häfte med anteckningar om samerna. Anders Grape tog kontakt med professor Karl Bernhard Wiklund vid Uppsala universitet för att närmare bestämma innehållet i häftet. K.B. Wiklund var professor i finsk-ugriska språk 1909–1933.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Häfte som dolde hemligheter om samerna
K.B. Wiklund fann att dokumenten var ytterst intressanta ur såväl språklig som etnografisk synvinkel. I häftet hittade Wiklund handskrivna dokument av Petrus Holmberg. Petrus Holmberg var student i 10 år under Carl von Linné vid Uppsala universitet. De handskrivna dokumenten av Petrus Holmberg beräknas ha tillkommit på 1770-talet. Holmberg hade nedtecknat det språk som talades av de samer han besökte. Han hade också nedtecknat de samiska traditioner som omtalades av samerna som han intervjuade.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Ett litet häfte som blev 1900-talets och 2000-talets största samiska upptäckter
De nedtecknade samiska traditioner skulle visa sig bli 1900-talets största samiska upptäckter. Det samiska språk som Holmberg nedtecknade skulle komma att bli 2000-talets största samiska uppräckt.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Mest kompletta beskrivningen av en samisk björnfest
I den samiska världsbilden spelade björnen en mycket stor roll och ansågs så viktig att en särskild björnkult utvecklades i den samiska kulturen. I häftet beskrivs den samiska björn ceremonin tämligen ingående. Så ingående att häftet innehöll den mest utförliga och kompletta beskrivningen av en samisk björnfest som gjorts.
Enligt min uppfattning är den funna beskrivningen av samisk björnrit den största mest samiska upptäckt som gjort under 1900-talet. Möjligt att flera arkeologiska samiska fynd kan konkurera om den titeln?
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Okänt samiskt språk
Inte nog med det! Häftet innehöll 1664 rubriker åtföljd av en ordlista på samiska.
Wiklund är inte riktigt säker på vilka samer som Petrus Holmberg intervjuat. Wiklund skriver ”Närmast tillhands ligger det kanske att antaga, att det varit utarmade skogslappar, som slagit sig ner på tiggeri”. Wiklund är inte heller helt säker på det språk som beskrivs i häftet. Wiklund uttalar ”De tiggarlappar, af hvilka manuskriptets författare fått sina uppgifter, torde att döma av språkformen ha kommit från Åsele lappmark”.
Någon undrar kanske vad som menas med Åsele Lappmark?
I kronans handlingar från 1500-talet sägs inte Åsele Lappmark utan ”Lapparne uti Ångermanneland”. Ordet ”Lappmark” tillkom i början av 1600-talet, varvid det kom att heta ”Lapperne uthi Angermanne Lapmarck”. I slutet av 1600-talet förändrades namnet Ångermanlands lappmark till Åsele lappmark. Åsele lappmark omfattade nuvarande Vilhelmina, Åsele och Dorotea kommuner.
Wiklund menar således att det var samer ursprungligen från nuvarande Vilhelmina, Åsele och Dorotea kommuner och talade en samiska som förekom i detta område, d.v.s. sydsamiska.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samer i södra Sverige
Ingvar Svanberg studerade i början av 1980-talet Petrus Holmbergs anteckningar och upptäckte, utifrån kyrkoböcker, att de samer som Holmberg intervjuat var bofasta samer i Valbo utanför Gävle i Gästrikland.
Jag använder här termen södra Sverige eftersom i norr brukar räknas allt söder om Dalälven som södra Sverige och Mellansverige ligger mitt i Sverige. I södra Sverige har man en lite annan terminologi och menar Mellansverige söder om Dalälven. Men, jag tror ni förstår vad jag menar!
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Nytt samiskt språk upptäckt?
Den samiska som finns nedtecknad i Petrus Holmbergs handskrift drar Ingvar Svanberg slutsatsen ”Man kan konstatera att sockenlapparna talade en sydsamisk dialekt men att deras ordförråd var starkt uppblandat med svenska.” Enligt Svanberg är det således fråga om en sydsamisk dialekt som utsatts för stark påverkan av det svenska språket. Kanske något som kan tolkas som naturligt eftersom sockenlapparna under så lång tid bott i omedelbar närhet till svensktalande.
Petrus Holmberg själv uttalade ”at soknelapparnas och de uti Lappmarken wistande Lappars språk äga en wärkelig åtskilnad uti Dialecten som är så stor at sokne lappen knapt håller det möjligt för sig, at förstå deras.” Enligt Holmberg är det således fråga om ett samiskt språk som skiljer sig ut från övriga samiska språk att andra samisktalande har svårt att förstå den samiska som talades utanför Gävle.
Nu under 2000-talet har professor emeritus i finsk-ugriska språk vid Uppsala universitet Lars-Gunnar Larsson upptäckt att i Petrus Holmbergs handskrift finns samiska ordet ”Govse mielhkie kraesie” för blomman ”Bosyska” (Ballota nigra). Utan tvekan skulle någon som talar sydsamiska eller umesamiska känna igen orden ”Govse”, ”mielhkie” och ”kraesie” var för sig. Däremot inte betydelsen vilken blomma eller grässort som alla tre orden ”Govse mielhkie kraesie” tillsammans utgör. ”Govse mielhkie kraesie” betyder rakt översatt betyder ”Komjölksgräs”.
I stora drag skulle en syd- eller umesamisktalande ända upp till och med Sorsele kommun i Västerbottens län och Arvidsjaurs-, Älvsbyns- och Piteå kommuner i Norrbottens län förstå orden, d.v.s. upp till Umesamiskans nordligaste gräns.
Det intressanta är att blomman Bosyska bara växer i södra Sverige. Den är särskild vanlig i Småland, Öland och på Gotland. Bosyskan nordligaste utbredningsområde är norrut upp till Gävletrakten. Vi kan således konstatera att det talades ett sydsamiskt språk i Gävle och eventuellt söder om Gävle.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Låglandssamer och Låglandssamiska
Dom samer som Petrus Holmberg har i olika sammanhang och i olika äldre dokument kallats för Sockenlappar eller Tiggarlappar.
Eftersom ordet ”Lapp” inte längre anses politiskt korrekt och orden Sockenlappar eller Tiggarlappar får anses ha ramlat ur tiden bör en ny beteckning för dessa allra sydligaste samer införas. De är också begrepp som andra folk kallade samer för. Sockenlapparna eller Tiggarlapparna kallade säkerligen sig själva för bara samer.
Jag får därför föreslå att introducera orden Låglandssamer och de språk eller dialekt som de talade för Låglandssamiska
Gerhard Schøning var inte Norges första historiker. Av många räknas han dock som Norges första historiker till yrket. Möjligt att islänningen Tormod Torfæus (Þormóður Torfason 1636 – 1719) räknas som Norges första professionelle historiker. Han var anställd som kunglig historiker i Kungariket Danmark, som Norge tillhörde och bodde större delen av sitt liv i Kopervik, Rogaland, Norge.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Norges historia i bokform 1751
Gerhard Schøning utgav år 1751 ett verk om Norges historia med den långa titeln; ”Forsøg til de nordiske landes, særdeles Norges, gamle geographie: hvorved Finmarkens og hosliggende Lapmarkers gamle grændser og strekning, indbyggernes oprindelse, landenes ælde, samt andre saa vel geographiske som politiske omstændigheder undersøges”.
Nu ska det sägas att boktitlar på den här tiden var omfattande. Inte bara titel på Schønings verks omfattande. Faktiskt hela verket är omfattande på hela 664 sidor. Utgivningen skedde naturligt i Danmark hos Det kongl. Danske selskab (C. G . Glasing).
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samer och Samojeder var ett folk
I sitt verk från 1751 uttalar historikern Gerhard Schøning att samer och samojeder ursprungligen var ett folk.
Schøning grundar sin uppfattning om ”släktskap” att de båda folken, Samer och samojeder, har ett likartat namn på sig själva. Vidare menade Schøning att det fanns kulturella likheter mellan de två folken.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Äldre historiska verk om samer och samojeder
Schøning var således inte ensam om teorin att samerna var besläktade med samojeder. Carl von Linné företog 1732 sin Lappländska resa. Linné inte in på samernas ursprung. Där emot skriver Linné att det samiska folket är en unik variant av Grönlands eskimåer och Rysslands Samojeder ”Singularum esse varietatem e Samojedica gente una cum Groenlandis et Esquimaux ortam.” Nu ska det sägas att Linnés Lappländska resa publicerades först efter hans död i verket ”Iter Lapponicum”.
Tre år före Schønings verk publicerade Eric Julius Björner (1696-1750) en bok med ett liknande påstående. År 1748 utgav Björner sin historiska bok ”Svea rikes hävda ålder, uppvisader med en sago och röno reda om nordiske länders, så fornare som senare, åboning, strandvidd och Östersjöhögd, med tillökning av et brev om finnars, lappars och samojeders ursprung från samaritanske israeliter”. I detta verk skriver Eric Julius Björner att finnar, samer och samojeder var besläktade och kom ursprungligen från ett och samma folk. Björner skriver ”i det Lapparne kallar sig själve Samorej” och Finnarna kallar sig Suomalaiset så är det uppenbart att de har varit ett folk med Samojederna. Björner utgår således, bland annat, vad de olika folken kallar sig själva. Björner hänvisar också till de geografiska likheterna.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samojeder
Samojeder är en samlingsbeteckning för fyra folkgrupper som talar ett med varandra besläktat språk; Nenets (Jurak-Samojeder), Nganasaner (Tajmir Samojeder), Entser(Jenisej Samojeder) och Selkuper (Ostjak Samojeder).
Gerhard Schøning menade att orden samer och samojed påminner om varandra och skulle kunna vara ett tecken på släktskap mellan de två folken. Att dra slutsatser utifrån namn på orter och folk var en vanlig forskningsmetod i historia på denna tid. Nu är det bara så att ordet ”Samojed” inte är urfolkens egen beteckning på sig själva. I stället tros beteckningen ha ryskt ursprung med betydelsen ”de som äter sig själva” (kannibaler). Språkligt sett är dock Samojeder besläktade med samerna och ingår i den finsk-ugriska språkfamiljen.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samer och Samojeder blev två olika folk
Historikern Gerhard Schøning menade, i sitt verk från 1751, att samer och samojeder kom att splittras upp till två olika folk genom folkgrupperna hunner och ryssars inträng på deras område. (Hunnerna är ett samlingsbegrepp för en av de centralasiatiska befolkningsgrupper som under mitten av 400-talet invaderade Europa under ledning av den kände Attila).
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Norges historia i bokform 1769
Gerhard Schøning utgav år den 22:a juli år 1769 en ny skrift med titeln; ”Afhandling om de Norskes og endeel andre Nordiske Folkes Oprindelse”. Skriften publicerades även år 1839 och då under ett nannat namn ”Om Nordmændenes Herkomst og Folke-Slægtskab”.
Som titeln anger så handlar skriften om norrmännens och nordiska folks, inklusive samernas, ursprung.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samerna och finska nationen år 1769
I ”Afhandling om de Norskes og endeel andre Nordiske Folkes Oprindelse” från 1769 utvecklar historikern Gerhard Schøning, inte bara samernas ursprung, utan även en teori om folk av den ”finska nationen”.
Schøning ville hitta en förklaring på var samerna kom ifrån och ett sammanhang på alla folk som fanns i norr och öster inkluderat de ”Bjarmer” som fanns omtalade i de isländska sagorna. Lösningen blev ”Den finska nationen”.
Historikern Gerhard Schøning menade att det ursprungligen måste ha funnits en stor folkgrupp som ursprungligen talade ett språk och som senare kom att splittras upp i flera olika folk med olika språk. Schøning kallade denna stora folkgrupp för den finska nationen och som talade ett finskt språk.
Enligt Schøning kunde den finska nationen indelas i två folkgrupper. Den ena folkgruppen var ”Permecker eller Biarmer, Ostiaker, Sirener, og Wotiaker” och den andra folkgruppen var ”Scheremisser, Kalmukker, Wogulizer, Morduiner, Samojeder, Lapper og Finner”. (Afhandling om de Norskes og endeel andre Nordiske Folkes Oprindelse 1769 s.145). Schøning menade, som omnämndes ovan, att ryssar och hunner trängt in och splittrat upp den finska nationen som resulterade i flera folkgrupper med besläktade språk.
Schøning var inte ensam om teorin att samerna var besläktade med finländarna. Schøning hänvisar själv till att Johannes Schefferus, (1621 – 1679) i verket Lapponia från år 1673 menat att samer och finländare varit besläktade (Se tidigare blogginlägg ).
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Bjarmerna
I de isländska sagorna omnämns folket ”Bjarmer”. Det är omtvistat, bland historiker, om Bjarmerna existerat och i så fall var deras bosättningsområde ”Bjarmland” varit. Enligt Schøning var Bjarmland i nuvarande Arkhangelsk län vid floden Dvina och Vita havet.
Folkgruppen ”Bjarmerna” menade Schøning att de var ett ”blandfolk” mellan den finskspråkige och norrönantalande folkgrupperna. Att Bjarmerna var en ”blandning” mellan två olika folk konstaterar Schøning utifrån att de talade ett finskt språk och samtidigt ”have næsten allesammen rødt Haar og blaaeagtige Øine” enligt den isländska sagan. (Afhandling om de Norskes og endeel andre Nordiske Folkes Oprindelse 1769 s.145).
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Bjarmerna – Den finska nationens mäktigaste folk
Man skulle kanske naturligt kunna tro att finska folket var det ledande och största folkgruppen i den finska nationen utifrån Schønings namngivning av ”nationen”. Men, enligt Schøning var det istället Bjarmerna som var det mäktigaste folket i den ”finske nasjon”. (Afhandling om de Norskes og endeel andre Nordiske Folkes Oprindelse 1769 s.145).
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samer, Kväner och Kvänland
Det kan vara på sin plats att i detta sammanhang också ta upp historiker Schønings syn på Kväner och Kvänland.
Det har under modern tid bildats ett Kvänlandsförbund, Författaren Bengt Pohjanen har år 2014 skrivit en särskild bok om Kvänland med titeln ” Kvänland – Faravids rike”, Sedan år 2010 finns en Kvänsk flagga och den 16:e mars utsetts till Kvänfolkets dag, samt Kväner kräver urfolksstatus.
Om ”Kväner” och ”Kungadömet Kvänland” verkligen existerat har blivit en omdiskuterad fråga. ”Kväner” och ” Kvänland” omnämnts i de isländska sagorna. Jag ska i ett kommande blogginlägg ta upp Kvänland som ett fantasiland från sagornas värld.
Enligt Schøning så har varken folket Kväner och Kvänland aldrig existerat. Schøning menar i stället att det var en beteckning på samer.
Det finns få böcker om samiska byggnader. Ännu färre böcker eller dokumentationer finns om samiska byggnader från ett historiskt perspektiv.
De böcker som finns tillkom från 1600-talet och framåt av missionärer, präster, resande och i viss mån av vetenskapsmän som Carl von Linné.
Under slutet av 1800-talet och 1900-talet kom ytterligare och mer detaljerade byggnadsbeskrivningar av tillfälligt besökande lappologer som Gustaf och Lotta von Düben, Ernst Manker m.fl. Men, fortfarande i dag är det få böcker om samiska byggnadstekniker.
En av de få bra böckerna om samiska byggnader utgavs av Randi Sjølie med titeln ”BYGGESKIKK I SÁPMI”. En omfattande bok som tar upp samisk byggnadshistoria till samiska byggnader i hela Sameland från norr till söder. Det är därför glädjande att en ny bok nu utkommit om samiska byggnader.
Bokrelease av det lite ovanliga slaget
Helt nyligen, fredagen den 10:e mars 2017 kl. 13.00, skedde en bokrelease där jag var tvungen att vara bland de första i kön. Något som inte händer mig varje dag.
Det var en bokrelease av det lite ovanliga slaget. Det var frågan om utgivning av boken ”Samiska byggnader och konstruktioner inom Pitesamiskt område”.
Ovanligt så till vida att boken handlade om Pitesamiskt kultur. En kultur och ett språk som finns i Sverige och som av FN utsett till ett av världens mest hotade.
Ovanligt är också att boken handlar om samisk byggnadsteknik. Ett ämne som inte behandlas var dag och som det finns väldigt få böcker. Dessutom tar boken även upp samisk byggnadsteknik från ett historiskt perspektiv.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Ovanlig orten för en bokrelease
Även orten var ovanlig för en bokrelease; Arjeplog. Å andra sidan är Arjeplog centralorten för Pitesamerna och boken handlar om byggnadskultur i Pitesamiskt område.
Samisk byggnadsteknik
Boken handlar, som titeln anger, om samiska byggnader och konstruktioner inom Pitesamiskt område. Det är fråga om byggnadsskick bland Pitesamiska fjällsamer, skogssamer och bofasta samer. Det är stor skillnad mellan byggnadstyperna bland de olika Pitesamiska grupperna.
Boken lyckas väl i att täcka in i stort sett samtliga Pitesamiska byggnadstyper. Det som saknas är samiska byggnader och konstruktioner bland de Pitesamiska sjösamerna. Å andra sidan är de Pitesamiska sjösamerna sedan länge försvunna och man torde få leta länge för att hitta genuina sjösamiska byggnader. Om nu ens dessa finns kvar? Kanske ett framtida projekt för Pitesamiskt Center i Norge?
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samiska byggnaders historiska utveckling
Boken tar även upp, på ett föredömligt sätt, den historiska utvecklingen av de olika konstruktionerna. Lite frågetecken blir det när historiska beskrivningar grundas utifrån en källa. Exempelvis hänvisas till den kände samepolitikern Lars Rensund, som levde under 1900-talet (1901-1993), att samiska stolpbodar kom i slutet av 1700-talet till fjällsamerna. Något belägg för detta finns inte. Mot detta står att bergmästaren Hans Philip Lübecker beskriver samiska stolpbodar i de högsta fjällregionerna bland fjällsamerna redan på 1600-talet. Det finns även en karta från 1600-talet som utmärker samiska stolpbodar i norra Arjeplogs fjällvärld.
Om just samiska stolpbodar i Arjeplog är det lite förvånande att inte samen Enarsson i Alesgiethtje (Västerfjäll) omnämns. Han tillverkade ett stort antal samiska stolpbodar på beställning för hela Arjeplogsområdet. Hans stolpbodars utformning känns även väl igen genom att använda, för Enarsson, typiska utvändiga reglar.
I tillägg måste även beaktas att få samiska byggnader har ålderdaterats.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Piteskogssamiska åskåtor
Det är glädjande att författaren ingående tar upp de Pitesamiska åskåtorna. Det är en kåtaform som helt försvunnit i dag. Kanske det vore en bra idé för Silvermuseumet eller Arjeplogs sameförening att återuppbygga en åskåta för att visa nya unga generation Pitesamer, ortsbor och besökande hur dessa såg ut.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Fyrkantiga Piteskogssamiska kåtor
I dag är de fyrkantiga Pitesamiska kåtorna vanligast i skogssamiskt område. Författaren spekulerar att så inte alltid varit fallet ”Förhållandet kan innebära att de rektangulära timrade kåtorna i första hand tillhör andra hälften av 1700-talet och framåt i tiden”. Även om det inte finns någon byggnadsforskning på området så vore det intressant och veta varför Pitesamer ändrade kåtornas form från mångkantig till fyrkantiga kåtor? De olika näringsformerna i skogssamiskt område har varit stabila i sin form åtminstone under dessa tidsperioder. Kan det vara så att inflyttade svenskar med fyrkantiga hus kanske påverkat samisk byggnadsstil? Eller kan det vara så att andra kåtaformer bara försvann och varför?
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Sexkantiga Piteskogssamiska kåtor
Lappmarksprästen Samuel Rheen skrev på 1600-talet ”Granlappar, eller the som boo och wistas i Skogen och wid siöer och Elfwar, bruka kåttor af bräder medh sex wäggiar…”. Av det får vi veta att sexkantiga kåtor var väl utvecklade bland skogssamer på 1600-talet. Det är möjligt att skogssamernas sexkantiga timmerkåtor influerat senare inflyttade nybyggare till sexkantiga hus. Sexkantiga kåtor är inte så vanliga i dag bland skogssamerna.
Även Carl von Linné beskriver olika samiska byggnader på sin Lappländska resa 1732. Linné skriver att kåtor med många kanter var de vanligaste kåtorna i Västerbottens inland. Han har även ritningar på sexkantiga kåtor.
Författaren behandlar att sexkantskåtan ”byggdes sparsamt i de NÖ delarna av Arjeplog ända in på 1900-talet”. Man får nog tolka uttalandet utifrån de kåtor som man hittat och inventerat. En helhetlig inventering av samiska byggnader i Pitesamiskt område saknas. Om sexkantskåtan var vanlig i Västerbotten och i nordöstliga Arjeplog kan tolkas som att i området mellan Västerbotten och norra Arjeplog inte fanns sexkantiga kåtor, d.v.s. ett stort vitt område utan sexkantiga kåtor? Verkligheten torde logiskt inte vara så.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Åttakantiga Piteskogssamiska kåtor
Åttakantiga timrade kåtor finns beskrivna i andra skogssamiska områden. Författaren är dock sparsam om information om åttakantiga timrade kåtor inom Pitesamiskt område. Det skulle vara intressant att veta varför? Fanns dessa inte eller saknas byggnadsinventering?
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Piteskogssamiska njallor
De Pitesamiska stolpbodarna skilde sig åt mellan fjällsamiskt och skogssamiskt område. Författaren tar upp skillnaderna på ett föredömligt sätt, beskrivning och historisk utveckling. Särskilt glad blir man när han använder pitesamiska benämningar på de olika byggnadsdelarna.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Piteskogssamiska förådsbodar
Författaren behandlar de olika förådsbodatyperna som fanns inom skogspitesamiskt område inkluderat ”Luäppte” för torkning och förvaring. I boken får vi även veta att de olika bodatyper som finns i ”Lappstan” i Arvidsjaur så kommer de flesta faktiskt från Pitesamiskt område? De marknadsförs i vanliga fall som Umesamiska!
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Pitefjällsamiskt byggnadsskick
Författaren skriver ”de äldsta källorna från 1600-talet talar entydigt om att fjällsamerna bodde i tält året om”. Uttalande gäller troligen med syfte på områden där det bedrevs ”extensiv renskötsel” och sannolikt för tider inom högfjällsregioner? Personligen är jag mycket tveksam till att boformen gällde för Pitesamiskt område. Inom Pitesamiskt område bedrevs en annan renskötselform, intensiv renskötsel, bland fjällsamerna in till ett väldigt sent datum och långt in på 1900-talet. I tillägg hade många Pitesamer lappskatteland både i högfällen och i lågfjällsområdet. Till yttermera visso bedrev fjällsamerna fiske. Inte så konstigt med 8.727 sjöar och flera älvar enbart i Arjeplogs kommun. Vid en intensiv renskötsel i fjällen, liksom för skogssamerna, kombinationsnäring och fasta markområden som lappskatteland verkar det mer logiskt att fjällsamerna i Pitesamiskt område använde, förutom lavvo (tältkåtor) även fasta byggnader. I verkligheten finns ett stort antal kåtor och samiska byggnader i fjällområdet. Om de fanns förr verkar sannolikt om man studerar en karta över Arjeplogsfjällen från år 1660. Det är svårt att veta vilka källor som författaren utgår från när han konstaterar ”Frånsett stállotomtskonstruktionerna är fasta kåtor i pitesamiskt fjällområde sena, sannolikt från 1800-talet och framåt.” Det går ju inte att åberopa inventeringar när dessa bara är sporadiskt gjorda och man inte letat efter fasta konstruktioner i fjällområdet. Om man inte letar så hittar man inget?
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Pitefiskesamiskt byggnadsskick
Inom Pitesamiskt område fanns ett stort antal fiskesamer med en gammal fiskesamisk kultur. Fiske och jakt tillhör dessutom samernas äldsta näringsfång omnämnt redan av den romerske historikern Tacitus år 98 e.kr. Att den fiskesamiska kulturen var omfattande är inte så konstigt med 8.727 sjöar och flera älvar enbart i Arjeplogs kommun. Författaren omnämner underligt nog inget om Pitefiskesamiskt byggnadsskick?
Här vill jag citera fransmannen Daniel von Hogguér som besökte pitesamerna år 1828; ”den fiskarlappkåta, som vi gästade tidigare på middagen. Den bildade en regelbunden åttahörning, vars hörn voro så trubbiga att den utifrån föreföll rund”.
Bofasta Pitesamer byggnadsskick
Författaren tar kortfattat upp de bofastas Pitesamerna byggnadsskick och på ett intressant sätt visar hur traditionell samisk byggnadsstil involverats i svenska byggnader från båthus till bostäder. Inte så konstigt kanske. Många av nybyggarna i Pitesamiskt område var samer.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Få faktafel
Boken innehåller få faktafel även om dessa finns. Det torde vara svårt att finna belägg för bokens påstående att ”Stora förändringar i renskötseln inträffade under slutet av 1800-talet”. Inom Arjeplog bedrevs intensiv renskötsel en bra bit in på 1930-talet. Med intensiv renskötsel menas kontinuerlig bevakning och flyttning av en renhjord. Huvudsakligen små renhjordar även om undantagen fanns. Den extensiva renskötseln kom i och med den svenska statens tvångsförflyttning av nordsamer till Pitesamiskt område under 1920-talet. Med extensiva renskötsel menas att renhjorden inte är bevakad eller flyttas kontinuerligt. Det finns många berättelser om den extensiva renskötseln uppkomst inom Pitesamiskt område och dess effekter för den intensiva renskötseln. En effekt var att många samer var tvungna att upphöra med renskötsel. Dock ska inte 1930-talets ekonomiska kris i hela samhället bortses som en huvudorsak. Dock måste det vara riktigt att förändringar i renskötseln påverkade de Pitesamiska fjällsamernas byggkonstruktioner.
Ett annat fel är texten ”Boplatsgrottan Stállo láhpá vid Låddeávrres östra strand. Grottan användes fram till 1900-talets första hälft.” Grottan användes som övernattningsgrotta ända fram till 1970-talets början. Vid grottan Stállo láhpá fanns tidigare flera båtar och grottan användes som skydd vid dåligt väder. Grottan ligger i slutet av en lång gångstig. I den rymliga grottan fanns tidigare kastruller, torr ved och näver för den som kom fram till Låddaure och behövde grottan som tillfälligt skydd vid dåligt väder.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Kartläggning av samiska byggnader
Boken ger en bra bild över kartläggningen av de samiska konstruktionerna i det Pitesamiska området. Det ska omnämnas att kartläggningen som gjorts är bara en liten bit av de byggnader som finns. Enbart längst övre delen av Piteälven finns flera kåtor, samevisten, palisadgärden inte medtagna. Dock har samiska byggnader, konstruktioner och kvarlämningar efter dessa inte varit ett prioriterat område i den svenska statens arkeologiska- eller kulturhistoriska satsningar. Letar man inte efter dessa så hittar man inte de.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Moderna Pitesamiska byggnader
Författaren koncentrerar sig om pitesamiska konstruktioner i historisk tid. Det gör boken extra intressant. Men, intressant skulle också vara att se hur samiska byggnader uppstått och förändrats i modern tid. Men, om detta får vi säkert vänta med till år 2117 när nuvarande byggnader blir historiskt intressanta?
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Pitesamiskt område
Boken handlar i huvudsak om byggnader i Arjeplogs kommun. Det Pitesamiska området sträcker sig från norska kusten till och med in en bit i Arvidsjaurs kommun. Å andra sidan kallas Pitesamiskan även för Arjeplogssamiskan. Så, de centrala delarna av Pitesamiskt område täcks väl in.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Författaren Lars Liedgren
Bokens författare är Lars Liedgren som är 1:e antikvarie och fil.dr. i arkeologi, samt arbetar vid Silvermuseumet i Arjeplog. Lars Liedgren har under ett antal år jobbat med renoveringar och rekonstruktioner av samiska byggnader. Inte minst för Arjeplogs sameförening. Boken är en sammanställning av hans arbete i museumets skriftserie Anvarat nr 3 ”Samiska byggnader och konstruktioner inom pitesamiskt område”.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Bok som kommer att bli en samisk klassiker
I förordet till boken skriver chefen för Silvermuseet Ingela Bergman ”Kära läsare – jag tror faktiskt att ni just nu håller en blivande klassiker i er hand”.
Det är bara att hålla med!
Det finns faktiskt ingen liknande bok om samiska byggnader och konstruktioner. Inte nog med att jag är glad att jag stod bland de första i kön för att köpa boken vid bokreleasen. Jag är också glad att kunna rekommendera den till alla som vill få en inblick i Pitesamiska byggnader och konstruktioner.
Gerhard Schøning var inte Norges första historiker. Av många räknas han dock som Norges första historiker till yrket. Möjligt att islänningen Tormod Torfæus (Þormóður Torfason 1636 – 1719) räknas som Norges första professionelle historiker. Han var anställd som kunglig historiker i Kungariket Danmark, som Norge tillhörde och bodde större delen av sitt liv i Kopervik, Rogaland, Norge.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Uppvuxen i Sjösamisk miljö
Gerhard Schøning föddes den 2:a maj 1722 i en Sjösamisk, (Havssamisk), miljö i Skotnes vid vid Lofoten och dog den 18:e juli 1780 i Köpenhamn.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Schøning och antisamisk hållning
Det har påståtts i litteraturen och på olika internetsidor att genom att Schøning växte upp i en Sjösamisk miljö skulle han ha haft en negativ inställning till samerna. Själv har jag inte ännu hittat några egentliga belägg för detta. Dock, kan hans teorier om samernas ursprung tolkas som han varit fientligt inställd till samerna. Personligen skulle jag i stället klassificera honom som norsk nationalist. Att någon är nationalist behöver ju inte innebära att personen har något emot samerna. Nu ska det väl tilläggas att i dag skulle nog Schøning betecknas som ultra-nationalist motsvarande Rydbäck d.ä. och götisterna i Sverige.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Historikern Gerhard Schøning gav samerna seger
Det ska tilläggas att tack vare historikern Gerhard Schøning har samerna i Norge vunnit en betydande rättegång i Högsta Domstolen. 1700-tals historikern Gerhard Schøning har således haft betydelse in i vår tid. År 1995 stämde över 200 markägare i Selbu kommun, sydliga Tröndelag (Sør-Trøndelag), samerna och menade att de hade bättre rätt till fjällområden. Markägarna avsåg att använda ett 400 kvadratkilometer stort områdena till jakt, fiske, skogsbruk och etablering av fritidsstugor. Markägarna menade att samerna hade invandrat till området i modern tid och långt senare än bondebebyggelse tillkommit. Markägarna hävdade vidare att användning av fjällområden för renbete (Essand och Riast/Hylling) inte kunde ge upphov till nyttjanderätt eller andra rättigheter.
Samerna å sin sida hänvisade till den norske historikern Gerhard Schøning, som i ett brev från sin resa år 1773 i området, skrivit att det fanns såväl samer som renskötsel där.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samerna var besläktade med Samojederna
Gerhard Schøning utgav år 1751 ett verk om Norges historia med en av de längsta titlarna på en historiebok; ”Forsøg til de nordiske landes, særdeles Norges, gamle geographie: hvorved Finmarkens og hosliggende Lapmarkers gamle grændser og strekning, indbyggernes oprindelse, landenes ælde, samt andre saa vel geographiske som politiske omstændigheder undersøges”. I verket påstår Schøning att samer och samojeder ursprungligen var ett folk. Schøning grundar sin uppfattning om ”släktskap” att de båda folken, Samer och samojeder, har ett likartat namn på sig själva. Vidare menade Schøning att det fanns kulturella likheter mellan de två folken.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Norrmän invandrade till Norden från norr
Historikern Gerhard Schøning ansåg i sitt verk från 1751 att norrmännen ”norrøne befolkning” var det folk som först invandrade till Norge. Det revolutionerande var att han menade att norrmännen invandrade till Norge norrifrån. Att en germansk stam kommit till Norden från norr hade aldrig någon tidigare presenterat.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samerna invandrade till Norden efter Norrmännen
Historikern Gerhard Schøning menade vidare att samerna anlände från Ryssland till Nordnorge efter norrmännen. Att samerna kunnat breda ut sig i norr berodde på, enligt Schøning, att norrmännen redan övergett Finnmark och stora delar av Nordnorge. Norrmännen hade redan vandrat söderut när samerna ankom till Skandinavien.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
1700-talet med negativ syn på samerna
Historikern Gerhard Schøning växte upp i en sjösamisk miljö och levde under 1700-talet. Det finns skrivet på några ställen att det fanns en allmän negativ hållning under 1700-talet mot samerna. Jag är personligen inte övertygad om detta påstående. Det rimmar inte heller med upplysningstidens och Rousseaus ideal om naturfolk. Det rimmar inte heller med Carl von Linnés idealisering av samerna och samernas liv. Den svenska historikern Lennart Lundmark har i historieboken ”Stulet land: svensk makt på samisk mark” utnämnt 1700-talet för samerna som ”Det goda 1700-talet”.
Upplysningstiden satte vetenskaplighet och tron på förnuftet i centrum. Något som ledde till att européerna utvecklade en uppfattning av överlägsenhet gentemot andra folk. Européerna såg sig som civiliserat och kulturfolk som var mer utvecklade än och därför överlägsna ”naturfolk”. Denna idéströmning skulle så småningom nå Norden. Om detta ska jag dock återkomma till i ett senare blogginlägg.
Nu ska det väl också sägas att upplysningstidens inträde i Norden kom senare än övriga Europa.
Historikern Schøning påstod att norrmännen kom före samerna till Sameland. Detta har tolkats som om Schøning hade en negativ syn å samerna. I Schøning värld, som historiker under denna tidsperiod, hämtades otvivelaktiga fakta från bibeln och de isländska sagorna. Det ligger i sakens natur att norsk historia måste förklaras på så sätt att det låg i linje med både bibeln och de isländska sagorna. Svenska historiker påstod att i den isländska ”Ynglingasagan”, om de svenska kungaätterna, uttalas att Goterna, dvs ”svenskarna”, invandrade till Norden så möttes de av ett annat folk ”Joter”, som redan fanns i Norden. Några av de svenska historikerna påstod att Joterna var samerna. Vilka var då norrmännen och var kom de ifrån? Kan det inte då ha tett sig naturligt för Schøning, som norsk nationalist, att påstå att Joterna var Norrmän och att norrmännen kom invandrat till Norden? Att påstå att Norrmännen kom före svenskar och samer till Norge behöver således inte betyda att Schøning såg ner på samerna eller hade Samefobi. Det kan bara vara ett utslag av norsk nationalism.
Det skall också tilläggas att det år Schønings verk publicerades pågick förhandlingar om riksgränsen mellan Danmark (Norge) och Sverige, där Sverige hävdade ”eldgamla” dokument om rätten till ”Västersjön”, dvs Atlanten, i norr. Det passar nästan för bra in i tiden för Norge att hävda att norrmännen bebott hela Nordnorge, inkluderat Finnmark, långt före svenskarna ens invandrat till Skandinavien?
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Karriär
År 1742 blev Schøning student och år 1748 Fil.Dr. År 1751 blev Schøning rektor vid Katedralskolan i Trondheim. Trondheim Katedralskole är Norges äldsta skola och har en historia som går mer än 900 år tillbaka i tiden. I Trondheim har Schøning fått en gata uppkallad efter sig liksom Trondheims Realskola ändrat namn till ”Gerhard Schønings skole”.
Schøning blev utnämnd till professor vid Sorø Akademi.
Gerhard Schøning var ledamot av ”Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab” från 1758 och blev Justitieråd 1774.
På sin ålders höst arbetade han vid Riksarkivet i Köpenhamn där han så småningom avled. Här kan tilläggas att han var av dansk släkt.
Gerhard Schøning var inte Norges första historiker. Av många räknas han dock som Norges första historiker till yrket. Möjligt att islänningen Tormod Torfæus (Þormóður Torfason 1636 – 1719) räknas som Norges första professionelle historiker. Han var anställd som kunglig historiker i Kungariket Danmark, som Norge tillhörde och bodde större delen av sitt liv i Kopervik, Rogaland, Norge.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Vem som var Sveriges första historiker ?
Vem som var Sveriges första historiker som yrke är lite mer komplicerat. Enbart vilket universitet som är Sveriges äldsta är diskutabelt. Titeln som det äldsta svenska universitet är omstridd, men tre orter brukar nämnas i diskussionen.
Staden Lunds akademiska tradition påbörjades redan år 1425 genom Lunds studium general. Men, staden tillhörde då Danmark och Lunds studium general upphörde redan år 1536 i och med danska reformationen. I tillägg motsvarade studium general en högskola enligt några historiker. Otvivelaktigt är att staden var först med högskolestudier i Norden. Andra akademiker i Lund hävdar däremot att Lund har Sveriges äldsta universitet.
Universitetet i Greifswald, Tyskland, från år 1456 omnämns ibland i den historiska litteraturen som Sveriges äldsta universitet. Men, staden Greifswald blev svenskt först år 1648. Greifswald återgick senare till att bli en tysk stad.
Uppsala universitet grundades år 1477. Dock låg verksamheten nere under större delen av 1500-talet. Universitetet har varit i oavbruten verksamhet sedan 1595. I Uppsala hävdar man att stadens universitet inte bara är Sveriges utan rentav hela Nordens äldsta.
Så, jag avstår att spekulera vem som var Sveriges första historiker till yrket så länge debatten om Sveriges äldsta universitet fortfarande pågår. Dock, är det lätt att fastställa vem som var Sveriges första kvinnliga professionella historiker. Agnes Birgitta Odén-Dunér (1921-2016), den första kvinnliga professorn i historia i Sverige och arbetade vid Lunds universitet. Det är alla överens om. Är det inte ett manssamhälle vi lever i?
Allmänt så brukar greken Herodotos utpekas som ” historieskrivningens fader”. Men, han skrev inget om Norden utan endast om Medelhavsvärlden, samt levde långt före Kristi födelse. För svenskt vidkommande skulle jag nog hellre utse Erik Olofsson som historieskrivningens fader i Sverige. Han är dock mer känd under sitt latinska namn Ericus Olai.
Men, vem var samernas första historiker? Kanske Samuli Aikio eller Israel Ruong eller???
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Norges gamla geografi
Gerhard Schøning utgav år 1751 ett verk om Norges historia med en av de längsta titlarna på en historiebok; ”Forsøg til de nordiske landes, særdeles Norges, gamle geographie: hvorved Finmarkens og hosliggende Lapmarkers gamle grændser og strekning, indbyggernes oprindelse, landenes ælde, samt andre saa vel geographiske som politiske omstændigheder undersøges”.
Nu ska det sägas att boktitlar på den här tiden var omfattande. Inte bara titel på Schønings verks omfattande. Faktiskt hela verket är omfattande på hela 664 sidor. Utgivningen skedde naturligt i Danmark hos Det kongl. Danske selskab (C. G . Glasing).
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samer och Samojeder var ett folk
Historikern Gerhard Schøning var av uppfattningen att samer och samojeder ursprungligen var ett folk. Detta uttalar han i boken ”Forsøg til de Nordiske Landes, særdeles Norges, gamle Geographie...” från 1751. Han skulle några år senare komma att utveckla sin idé om samernas släktskap med samojederna.
Schøning grundar sin uppfattning om ”släktskap” att de båda folken, Samer och samojeder, har ett likartat namn på sig själva. Vidare menade Schøning att det fanns kulturella likheter mellan de två folken.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samer är en unik variant av Grönlands eskimåer och Rysslands Samojeder (Carl von Linné år 1732)
Nu var inte Schøning inte ensam att ha teorin om att samerna var besläktade med samojederna. Carl von Linné företog 1732 sin Lappländska resa. Om samerna däremot talar Linné inte om deras ursprung. Där emot skriver Linné att det samiska folket är en unik variant av Grönlands eskimåer och Rysslands Samojeder ”Singularum esse varietatem e Samojedica gente una cum Groenlandis et Esquimaux ortam.” Nu ska det sägas att Linnés Lappländska resa publicerades först efter hans död i verket ”Iter Lapponicum”.
Samer och samojeder (Eric Julius Björner år 1748)
Tre år före Schønings verk publicerade Eric Julius Björner (1696-1750) en bok med ett liknande påstående. År 1748 utgav Björner historiska verket ”Svea rikes hävda ålder, uppvisader med en sago och röno reda om nordiske länders, så fornare som senare, åboning, strandvidd och Östersjöhögd, med tillökning av et brev om finnars, lappars och samojeders ursprung från samaritanske israeliter”. Eric Julius Björner ansåg att finnar, samer och samojeder var besläktade och kom ursprungligen från ett och samma folk. Björner skriver ”i det Lapparne kallar sig själve Samorej” och Finnarna kallar sig Suomalaiset så är det uppenbart att de har varit ett folk med Samojederna. Björner utgår således, bland annat, vad de olika folken kallar sig själva. Björner hänvisar också till de geografiska likheterna.
Björner menade att samer och samojeder ursprungligen varit ett folk som splittrats i två folk. Även Schøning drar liknande slutsats. Schøning hade samma teori om varför samer och samojeder splittrats i två folk.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samer och Samojeder blev två olika folk
Historikern Gerhard Schøning menade att samer och samojeder kom att splittras upp till två olika folk genom folkgrupperna hunner och ryssars inträng på deras område. (Hunnerna är ett samlingsbegrepp för en av de centralasiatiska befolkningsgrupper som under mitten av 400-talet invaderade Europa under ledning av den kände Attila).
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Samojeder
Samojeder är en samlingsbeteckning för fyra folkgrupper som talar ett med varandra besläktat språk; Nenets (Jurak-Samojeder), Nganasaner (Tajmir Samojeder), Entser (Jenisej Samojeder) och Selkuper (Ostjak Samojeder).
Gerhard Schøning menade att orden samer och samojed påminner om varandra och skulle kunna vara ett tecken på släktskap mellan de två folken. Att dra slutsatser utifrån namn på orter och folk var en vanlig forskningsmetod i historia på denna tid. Nu är det bara så att ordet ”Samojed” inte är urfolkens egen beteckning på sig själva. I stället tros beteckningen ha ryskt ursprung med betydelsen ”de som äter sig själva” (kanibaler). Språkligt sett är dock Samojeder besläktade med samerna och ingår i den finsk-ugriska språkfamiljen.
Samisk Historieblogg – Lars-Nila Lasko
Revolutionerande teorier på 1700-talet
Historikern Gerhard Schøning hade vidare omfattande och revolutionerande teorier om samerna i en stora nationen och samernas invandring till Skandinavien och Norge. I tillägg hade Schøning en ny och mycket annorlunda idé om norrmännens ursprung. Dessa teorier var dessutom revolutionerande för att läggas fram i mitten av 1700-talet. Något som jag skall återkomma till i ett kommande blogginlägg.
Carl Linné föddes i Råshult, Småland, den 13:e maj 1707 som Carl Nilsson och dog den 10:e januari 1778 i Uppsala. Han var äldste son till Kyrkoherde Nils Ingmarsson (1674–1748) och Christina Brodersonia (1688–1733). Fadern Nils var mycket intresserad av botanik och hade en av de främsta trädgårdarna i Småland vid kyrkoherdebostaden. Intresset för botanik skulle föras vidare till Carl Linné, som skulle bli den främste vetenskapsmannen i världen i naturlära på den tiden. Hela hans indelning av växter i ett system med latinska namn är fortfarande gällande. Inom botanik förkortas hand namn oftast bara till L på grund av hans auktoritet. Carl Linné är således den enda botaniker som kan förkortas till en bokstav.
Samisk Historieblogg
Från Carl Nilsson till Carl Linné till Carolus Linnæustill Carl von Linné
Carl Linné påbörjade universitetsstudier i Lund år 1727.
Under 1700-talet och tidigare var det vanligt med patronym och relativt ovanligt med efternamn. Det var under studietiden i Lund som Carl Nilsson antog namnet Carl Linné. Inspirationen till efternamnet fick Carl av en lind vid sitt föräldrahem. Under 1700-talet var latinet fortfarande det europeiska huvudspråket och hans namn översattes till Carolus Linnæus. Efter att han adlats 1757, tog han namnet Carl von Linné.
Samisk Historieblogg
Universitetsstudier
Efter universitetsstudier i Lund fortsatte Carl Linné studier 1728 i Uppsala vid 21 års ålder. Under studietiden bodde han hos Olof Celsius d.ä. och senare hos Olof Rudbeck d.y. (Se tidigare blogginlägg om Olof Rudbeck d.y. och samerna). hos Olof Rudbeck d.y. familj blev Carl Linné dessutom informator.
Samisk Historieblogg
Yrkeskarriär
Han utnämndes till professor i medicin år 1741 och professor i botanik år 1742, samt rektor för Uppsala universitet år 1750, 1759 och 1772.
Samisk Historieblogg
Vetenskaplig resa till Sameland
Olof Rydbeck d.y. hade år 1695 på kungens uppdrag gjort en resa till Sameland. Hos Rudbeck blev han inspirerad att göra en liknande resa.
Linné lämnade i december 1731 in den första ansökan om resebidrag till Kungliga Vetenskaps-Societen i Uppsala. Efter avslag inkom Linné med ny ansökan 1732 som beviljades.
Carl Linné påbörjade resan till Lappland i Uppsala fredagen den 2:a maj 1732 kl: 11.00. Så exakt var Linné i sin dagbok. Han skulle fylla 25 år dagen efter resan påbörjades.
Resan gick till fots, häst och med samiska båtar som han beskriver i detalj.
Carl Linné förde dagbok från resan till Lappland 1732. Resedagboken har tryckts och publicerats under åren i ett flertal böcker. Texterna ur resedagboken publicerades första gången år 1811 i London i engelsk översättning. På svenska kom dagboken ut först år 1905.
Samisk Historieblogg
De första samerna
Carl Linné träffar på de första samerna relativt kort efter han påbörjat sin resa från Uppsala. Han föreställer sig att samerna bor i Lappland högt uppe på fjällen och överraskas att samer bor vid havet, samt så långt söderut i Sverige som några dagars fotvandring från Uppsala.
Redan den 17:e maj påträffade han således de första samerna vid Bringsta norr om Hudiksvall. Linné skriver i sin dagbok ”Strax jag var kommen fram om skogen hinte jag 7 stycken lappar, som körde sina renar, 60 á 70, vilka hade sina späda lamm. Hornen voro på mest avfallna och nya hade på flesta begynt spricka ut. Jag frågade dem, hur de kom att vara här nere. De sade sig här vid havssidan vara födda och här vilja dö, talte god svenska.” Eftersom det är maj månad när renen kalvat och nära havet kan vi dra slutsatsen att det inte är fråga om fjällsamer. Vi kan vidare dra slutsatsen att det är fråga om skogssamer som bedriver skogsrenskötsel eftersom de inte flyttat högre upp mot fjälls. Skogsrenskötsel är en stationär renskötselform där man i stort sett flyttar i cirklar runt en fast punkt. Det är med andra ord samer som kommer ifrån och lever dagligen norr om Hudiksvall. Detta styrks dessutom om deras ord; ”De sade sig här vid havssidan vara födda och här vilja dö.”
Samisk Historieblogg
Sveriges kolonisering av Norrland
Carl Linné fortsätter norrut och besöker hela Norrlandskusten. Vid Umeå gör han en avstickare mot Lycksele och Sorsele. I sin resebeskrivning beskriver han här Sveriges kolonisering av Norrland och tankar om koloniseringens framtida effekter;
”Lappland är på många ställen bebott av nybyggare, id est Finnones (id est Finnones dvs. Finländare), som här jussu et permissu regis (jussu et permissu regis dvs. på kungens befallning och med hans tillstånd) sätta sig neder, taga upp åker och äng, vilka giva en viss skatt till kronan, äro sedan fri för all extraordinär utgift, även som lapparna, hållandes varken soldat eller båtsman, varandes lika nöjde antingen frid eller krig är, ty de hava inte minst onera (onera: dvs pålagor, efterlåter, tillåtet).”
Om nybyggarnas framfart på samernas lappskatteland berättar Linné; ”Vi kom om aftonen till en ö, därpå fiskare voro, vilka voro bönder från Granön, 8 mil härifrån. De hade här byggt ett hus…Härför giva de till kronan ingen skatt, ej heller till lappen, som äger vattnet, den de köra därifrån, fast han giver sin skatt. Han vågar icke en gång lägga där enda minsta nät, ty då taga de upp det, kasta dem i träden, ut saepius fecisse retulerunt (ut saepius fecisse retulerunt, dvs såsom de berättade att de ofta nog hade gjort). Den arme lappen, som av fisk skall själv endast nuförtiden leva och därmed uppehålla sitt hushåll, har nu knappt en eller 2 fiskar.”
Om framtidens koloniala effekter på framtidens Sameland säger Linné: ”Det är dem efterlåtet, var de vilja i Lappmarken sätta sig neder, där de sådant kunna upparbeta, så att ingen tvivel är, med mindre mesta Lappmarken med tiden bliver bondbygd.”
Samisk Historieblogg
Traditionella samiska båtar
Linné beskriver detaljer i samernas liv som de traditionella samiska båtarna för 4 personer. Linné får skjuts av en bonde 3 mil längst Umeälven. Sedan blir älven för strid och Linné får följa med en same och samisk båt i stället. Linné skriver ”Sine ”håpar” elller små båtar, med vilka lapparna fara utför de mest rasande forsar och skummande vattenfall, förfärdiga de av mycket tunna granbräder, som hopsytts med rötter, på det att järn ej må öka deras tyngd. Det behöves nämligen, att båten är så lätt, att den av en enda man kan bäras på huvudet en eller annan timma, då man på grund av motströms måste taga vägen till lands, men tillika så stor, att den på en gång kan rymma fyra personer.”
Samisk Historieblogg
Utvecklad renskötsel
Linné beskriver storleken på renhjordar i förhållande till samernas rikedom ”De sämsta hava 50 á 100, förmögna 300 á 700, rika 1000.” Det tyder på att renskötseln var väl utvecklad i Västerbotten på mitten av 1700-talet. Det framgår även att Linné talar om att det saknas vildrenar ”Vildrenar finnas sällan i Lappmarken, förnämligast finnes några på allmänningen emellan Granön och Lycksele. Ofta sker, att de, som hava så ganska många renar, tappar några, dem de ofta året efter få igen, vilka de driva till hjorden igen; vilja de och icke följa, skjutas de neder.”
Samisk Historieblogg
Samiska klasskillnader
Linné skriver om klasskillnader bland samer; ”En fattig friare får knappt en rik flicka, och ej heller önskat sig en rik friare en fattig flicka; naturens, ävensom bildningens, gåvor beaktas här mindre än lyckans. Här frågar friaren endast efter om flickan har många renar eller hur stor hennes renmakt är. Här erhåller mannen ej sin trolovade, om ej penningar eller motsvarande renantal lämnats. Med andra ord, renarna äro lapparnas förnämsta betalningsmedel och ägodelar.”
Samisk Historieblogg
Samisk pilbåge
Linné beskriver att år 1732 så ”Lapparna skjuta nu ej med båge, utan med lod i räffelbössa, ej med hagel.”
Samisk Historieblogg
Präster tvingar fram samiska trummor
Linné skriver i sin dagbok ”De norske i Finnmarken talte om, hur lustig deras missionärer (eller präster) få trummor från lappen, då de varken med hot, lockande eller förmaning kunna persvadera honom att bekänna och framgiva sin trumma. De sitta i förtroende med lappen, tills de få armen bar, som lätt sker och är, då de i största hast, förn han vet ordet av, öppnar ådern, varav lappen bliver så förfärad att han må dö, och strax går på bekännelse.”
Samisk Historieblogg
De vita samerna
Carl Linné fortsätter norrut längst Norrlandskusten. Vid Luleå gör han sin andra avstickare mot fjällen. När han passerat Jokkmokk på väg till fjällen kommer han till sjön Virihaure. Virihaure är den största sjön i nationalparken Padjelanta i
Lappland. Här ställer han sig själv plötsligt en ny fråga efter att ha beskrivit växter, djurliv och samerna;
”Om natten for vi över sjön Virijaur, då det var kallt och föll en kall dimma…där jag förundrade mig över det svartansiktade folkets snövita kroppar, vilka vida övergingo alla fruntimmers.”
Han hade ju, som han skriver, redan träffat på över 1000 samer. Alla solbrända och mörka i ansiktet och på händer. När en same klär av sig i fjällkåtan för att lägga sig är han nu helt vit under kläderna. Man kan undra varför Linné plötsligt ställer frågan? Vad tänkte han på? Undrade han över var samernas ursprung och vilka de egentligen var?
Samisk Historieblogg
Bloggfråga
Carl von Linné ger en inblick i samernas dagliga liv på 1700-talet. Naturligtvis blir beskrivningen bara översiktlig eftersom han bara vistas en kortare tid bland samerna. I tillägg hade Linné handikappet att inte tala samiska.
Om framtidens koloniala effekter på framtidens Sameland säger Linné: ”Det är dem efterlåtet, var de vilja i Lappmarken sätta sig neder, där de sådant kunna upparbeta, så att ingen tvivel är, med mindre mesta Lappmarken med tiden bliver bondbygd.”
Tilläggas kan att svenska statsmaktens gynnande av kolonisationen som Linné nämner skulle fortsätta under lång tid framåt och i olika former. Så sent som under 1960-talet tvingade länsstyrelserna friköpande av samiska byggnader med hot om uppsägande av arrenden. Byggnaderna uppläts sedan i många fall till bönder. Så sent som år 2007 beslutade Sametingets plenum i Klimpfjäll att försöka stoppa Länsstyrelsernas nedbränning av samiska byggnader.
Fick Linné rätt i sin spådom om den svenska kolonisationens effekter?
Lars-Nila Lasko
Samisk Historieblogg
Professor Johnston often said that if you didn’t know history, you didn’t know anything. You were a leaf that didn’t know it was part of a tree.
Ordet ”Ras” kommer ursprungligen från arabiskan ”رأس” (ras), som betyder huvud eller rättare sagt överhuvud för någon eller något. Från italienskans ”razza” och fornfranskans ”rasse”, samt engelskans ”race” har ordet kommit in i svenska språket.
Samisk Historieblogg
Rasbiologi
Rasbiologin är en lära som indelar människor i biologiska typer av människor, dvs. raser. Mänskliga raser är, enligt rasbiologin, underarter till arten människa eller Homo Sapiens. Enligt rasbiologin finns specifika gemensamma ärftliga biologiska egenskaper för varje ras. De biologiska egenskaperna är fysiska och psykiska, samt är medfödda.
Enligt rasbiologin kunde de olika raserna i sin tur uppdelas i olika underarter av människogrupper. Exempelvis indelade rasbiologer den ariska rasen, dvs. den vita rasen, i underarterna ”Nordisk ras”, ”Medelhavsras”, ”Alpin ras”, ”Östbaltisk ras” och ”Dinarisk ras”.
Rasbiologi, rasteori eller raslära var tidigare ett akademiskt ämne som studerade människoraser. I rasbiologin ingick även forskning kring möjligheter att rasförädla olika folkgrupper med såväl biologiska som socialkulturella åtgärder. Rasbiologin upptog idéer från andra vetenskaper som bland annat antropologin, anatomin och arkeologin. Idag betraktas rasbiologin som en pseudovetenskaplig lära utan vetenskaplig grund.
Samisk Historieblogg
Statens institut för rasbiologi
Sverige blev ett ”föregångsland”, enligt den tidens synsätt, i rasbiologisk forskning. Statens institut för rasbiologi ansvarigt för rasbiologisk forskning och var den första forskningsinstitutionen av sitt slag i världen.
Rasbiologi har i Sverige i stor utsträckning sammankopplats med rasbiologisk forskning om samer.
Samisk Historieblogg
Rasistisk ideologi
En rasistisk ideologi förutsätter ett rasbiologiskt tänkesätt, dvs att människosläktet som art kan indelas i underarter.
En rasistisk ideologi inbegriper en rangordning av de olika raserna efter egenskapernas över- respektive underlägsenhet. En rasistisk ideologi talar därför om ”överlägsna ras” och ”underlägsen ras”. En rasistisk ideologi menar att den högre rasen skall ha en högre ställning i samhället än en underlägsen ras. En rasistisk ideologi förespråkar att raserna ska hållas ”rena” för att inte rasen skall försämras. Därför är rasistisk ideologi emot uppblandning av raser, blandäktenskap eller att barn tillkommer mellan raser.
Den mest kända rasistiska ideologin är Nationalsocialismen.
Samisk Historieblogg
Carl Von Linné som rasbiologins fader
Carl Von Linné indelade växter i olika typer och systematiserade växtriket. Men, Linné delade inte bara in växter och djur utan även människor i olika typer. Med det la han grunden till den läran som senare blev rasbiologin.
År 1758 publicerade Linné verket ”Systema naturae” där han delade in mänskligheten efter hudfärg. De olika hudfärgerna kopplade han ihop med fyra olika världsdelar;
Americanus(röda),
Europaeus(vita),
Asiaticus(gula),
Afer(svarta).
Carl von Linné var således den som först började dela in människor i biologiskt definierade raser. Linné talade dock inte om raser utan använde sig av begreppet ”varieteter”. Han lade till en varietet, som han kallade Monstrosus och där mytologiska varelser ingick.
Förutom hudfärg och världsdel lade Linné även till psykiska särarter för varje varitet:
α Americanus, (röd, enkla, ivriga, stridslystna, kolerisk, rak),
βEuropaeus, (vit, snabba, smarta och uppfinningsrika muskulös, sangvinisk),
δ Afer, (svart, långsamma, avslappnade och försumliga),
εMonstrosus, (viga och klenmodiga ), (mytologiska varelser)
Intressant kan vara att Linné till ε – Monstrosus inkluderade europeiska kvinnor med åtsnörd midja.
Samisk Historieblogg
Linnés i klassificering av Sveriges befolkning
I ett verk om Sveriges djur, ”Fauna Svecica”, från år 1746 ger Linné de olika folken i Sverige grekiska bokstäver. Det har tolkats som en rangordning av befolkningen i Sverige;
αSvear
βGöter,
γFinländare
δSamer,
Linnés rangordning av befolkningen i Sverige tyder på att Linné rangordnat sitt eget folk svenskar, (Svear och göter), högst.
Samisk Historieblogg
Beskrivning av samerna
Om Finländarna skriver Linné ” Fennones forte Slavis Tartarisque originem debent”, dvs Finländarna är kanske av Slaviskt Tatariskt ursprung.
Om samerna däremot talar Linné inte om deras ursprung. Där emot skriver Linné att det samiska folket är en unik variant av Grönlands eskimåer och Rysslands Samojeder ” Singularum esse varietatem e Samojedica gente una cum Groenlandis et Esquimaux ortam.”
Samisk Historieblogg
Rasbiologi och samelagstiftning
Ordet ”Ras” ses kanske i dag som ett föråldrat ord och beteckning för något ovetenskapligt. I dagens svenska lagstiftning förekommer begreppet ras i fråga om människor på ett tjugotal ställen. Se exempelvis, SFS 2008:569, 5:e kapitlet 5:e paragraf 3:e punkten Brottsbalken ” förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras”. Lagstadgandet är från år 2008. Ordet ”Ras” förekommer även bland annat på flera ställen i grundlagen. Det kan tyckas märkligt att lagtexten är utformad på detta sätt. Det är därför förbryllande att man särskilt velat nämna en diskriminering som grundar sig på ras om nu ras är en föråldrad och ovetenskaplig term där varken den medicinska eller biologiska forskningen ger inte något stöd för termen?
Rasbiologin och socialdarwinismen, samt därmed synen på samerna, har fått betydelse i gamla lagtexter om samerna och för samerättens utformning. Jag skall återkomma till detta i senare blogginlägg.
Lars-Nila Lasko
Until lions have their historians, tales of the hunt shall always glorify the hunters.~African Proverb
Carl Linné, eller som han på den tidens populära språk latin kallade sig Carl Linnaeus, var 21 år när han efter studieår vid Akademien i Lund kom till Uppsala år 1728. Hos Olof Rydbeck den yngre blev han informator i dennes hem och att ersätta Olof Rydbeck d.y. att hålla föreläsningar om botanik. I Uppsala läste han vidare medicin och naturalhistoria.
Olof Rydbeck d.y. hade år 1695 på kungens uppdrag gjort en resa till Sameland. Hos Rudbeck blev han inspirerad att göra en liknande resa. Linné lämnade i december 1731 in den första ansökan om resebidrag till Kungliga Vetenskaps-Societen i Uppsala. Efter avslag inkom Linné med ny ansökan 1732 som beviljades.
Samisk Historieblogg
Resa till Lappland år 1732
Carl Linné påbörjade resan till Lappland i Uppsala fredagen den 2:a maj 1732 kl: 11.00. Så exakt var Linné i sin dagbok. Han skulle fylla 25 år dagen efter resan påbörjades.
Resan gick till fots, häst och med samiska båtar som han beskriver i detalj.
Samisk Historieblogg
Linnés dagbok
Carl Linné förde dagbok från resan till Lappland 1732. Resedagboken har tryckts och publicerats under åren i ett flertal böcker. Texterna ur resedagboken publicerades första gången år 1811 i London i engelsk översättning. På svenska kom dagboken ut först år 1905.
Samisk Historieblogg
De första samerna
Carl Linné träffar på de första samerna relativt kort efter han påbörjat sin resa från Uppsala. Han föreställer sig att samerna bor i Lappland högt uppe på fjällen och överraskas att samer bor vid havet, samt så långt söderut i Sverige som några dagars fotvandring från Uppsala.
Redan den 17:e maj påträffade han således de första samerna vid Bringsta norr om Hudiksvall. Linné skriver i sin dagbok ”Strax jag var kommen fram om skogen hinte jag 7 stycken lappar, som körde sina renar, 60 á 70, vilka hade sina späda lamm. Hornen voro på mest avfallna och nya hade på flesta begynt spricka ut. Jag frågade dem, hur de kom att vara här nere. De sade sig här vid havssidan vara födda och här vilja dö, talte god svenska.” Eftersom det är maj månad när renen kalvat och nära havet kan vi dra slutsatsen att det inte är fråga om fjällsamer. Vi kan vidare dra slutsatsen att det är fråga om skogssamer som bedriver skogsrenskötsel eftersom de inte flyttat högre upp mot fjälls. Skogsrenskötsel är en stationär renskötselform där man i stort sett flyttar i cirklar runt en fast punkt. Det är med andra ord samer som kommer ifrån och lever dagligen norr om Hudiksvall. Detta styrks dessutom om deras ord; ”De sade sig här vid havssidan vara födda och här vilja dö.”
Samisk Historieblogg
Sveriges kolonisering av Norrland
Carl Linné fortsätter norrut och besöker hela Norrlandskusten. Vid Umeå gör han en avstickare mot Lycksele och Sorsele. I sin resebeskrivning beskriver han här Sveriges kolonisering av Norrland och tankar om koloniseringens framtida effekter;
Lappland är på många ställen bebott av nybyggare, id est Finnones (id est Finnones dvs. Finländare), som här jussu et permissu regis (jussu et permissu regis dvs. på kungens befallning och med hans tillstånd) sätta sig neder, taga upp åker och äng, vilka giva en viss skatt till kronan, äro sedan fri för all extraordinär utgift, även som lapparna, hållandes varken soldat eller båtsman, varandes lika nöjde antingen frid eller krig är, ty de hava inte minst onera (onera: dvs pålagor, efterlåter, tillåtet).”
Om nybyggarnas framfart på samernas lappskatteland berättar Linné; ”Vi kom om aftonen till en ö, därpå fiskare voro, vilka voro bönder från Granön, 8 mil härifrån. De hade här byggt ett hus…Härför giva de till kronan ingen skatt, ej heller till lappen, som äger vattnet, den de köra därifrån, fast han giver sin skatt. Han vågar icke en gång lägga där enda minsta nät, ty då taga de upp det, kasta dem i träden, ut saepius fecisse retulerunt (ut saepius fecisse retulerunt, dvs såsom de berättade att de ofta nog hade gjort). Den arme lappen, som av fisk skall själv endast nuförtiden leva och därmed uppehålla sitt hushåll, har nu knappt en eller 2 fiskar.
Om framtidens koloniala effekter på framtidens Sameland säger Linné: ” Det är dem efterlåtet, var de vilja i Lappmarken sätta sig neder, där de sådant kunna upparbeta, så att ingen tvivel är, med mindre mesta Lappmarken med tiden bliver bondbygd.”
Samisk Historieblogg
De vita samerna
Carl Linné fortsätter norrut längst Norrlandskusten. Vid Luleå gör han sin andra avstickare mot fjällen. När han passerat Jokkmokk på väg till fjällen kommer han till sjön Virihaure. Virihaure är den största sjön i nationalparken Padjelanta i Lappland. Här ställer han sig själv plötsligt en ny fråga efter att ha beskrivit växter, djurliv och samerna;
”Om natten for vi över sjön Virijaur, då det var kallt och föll en kall dimma…där jag förundrade mig över det svartansiktade folkets snövita kroppar, vilka vida övergingo alla fruntimmers.”
Han hade ju, som han skriver, redan träffat på över 1000 samer. Alla solbrända och mörka i ansiktet och på händer. När en same klär av sig i fjällkåtan för att lägga sig är han nu helt vit under kläderna. Man kan undra varför Linné plötsligt ställer frågan? Vad tänkte han på? Undrade han över var samernas ursprung och vilka de egentligen var?
Samisk Historieblogg
Linnés i klassificering av Sveriges befolkning
I ett verk om Sveriges djur, ”Fauna Svecica”, från år 1746 ger Linné de olika folken i Sverige grekiska bokstäver. Det har tolkats som en rangordning av befolkningen i Sverige;
αSvear
βGöter,
γFinländare
δSamer,
Linnés rangordning av befolkningen i Sverige tyder på att Linné rangordnat sitt eget folk svenskar, (Svear och göter), högst.
Jag skall återkomma till Linnés rangordning av Sveriges befolkning och människosläktet i ett senare blogginlägg och vilka effekter Linnés system fick för samernas del.
Samisk Historieblogg
Beskrivning av samerna
Om Finländarna skriver Linné ” Fennones forte Slavis Tartarisque originem debent”, dvs Finländarna är kanske av Slaviskt Tatariskt ursprung.
Om samerna däremot talar Linné inte om deras ursprung. Där emot skriver Linné att det samiska folket är en unik variant av Grönlands eskimåer och Rysslands Samojeder ” Singularum esse varietatem e Samojedica gente una cum Groenlandis et Esquimaux ortam.”
Samisk Historieblogg
Bloggfråga
Carl von Linné hade ju, som han skriver, träffat på över 1000 samer. Alla solbrända och mörka i ansiktet och på händer. När en same senare klär av sig i en fjällkåta för att lägga sig är han nu helt vit under kläderna. Man kan undra varför Linné plötsligt ställer frågan? Vad tänkte han på? Undrade han över var samernas ursprung och vilka de egentligen var?
Lars-Nila Lasko
People are trapped in history, and history is trapped in them.
Lars-Nila Laskos historieblogg 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.